Svenska försvarsmakten meddelade den 5 februari att man påbörjat planering för ett eventuellt svenskt bidrag till den franskledda insatsen Task Force Takuba i Sahel. Den skriver att exakt hur det svenska bidraget kommer att se ut är ännu för tidigt att säga, men ”det kommer sannolikt innehålla personal och helikoptrar ur specialförbandssystemet”.
Initiativet kommer från Frankrike. Dagens Nyheter kunde den 24 januari informera om att styrkan, Takuba, är ett franskt initiativ för att motverka den alltmer utbredda terrorismen i Mali och grannländerna. Ett dussin europeiska länder, däribland Sverige, fick i november 2019 en inbjudan att delta i förbandet.
Takuba är en franskledd insats där man arbetar med kontraterrorism, för att genom närvaro skydda och stabilisera, men inte minst med mer uppsökande verksamhet i hela Sahelregionen, ett stort geografiskt område som sträcker sig över Mauretanien, Mali, Burkina Faso, Niger och Tchad.
Det är alltså inte fråga om att endast upprätthålla säkerheten i regionen utan om att aktivt bekämpa det som betecknas som terrorist- eller upprorsstyrkor, vilket i det här området mycket väl kan vara etniska och religiösa grupper som står mot varandra. Styrkans namn Task Force Takuba indikerar en offensiv militär verksamhet, och detta framgår även av att det i mycket handlar om att ställa upp med specialstyrkor. Från Afghanistan vet vi att specialstyrkor, också svenska, används för att uppsöka motståndare och även genomföra riktat dödande – targeted killings – snarare än att bara verka fredsbevarande.
Takuba saknar mandat från FN:s säkerhetsråd och kan inte sägas stå på folkrättslig grund, även om de berörda staterna i regionen deltar.
Frankrike, som är det land som har de största militära styrkorna i regionen, har valt att inte delta i FN-styrkan Minusma utan vill ha fria händer att operera utifrån sina egna nationella intressen, vilket vi tidigare kommenterat på den här sajten.
Beslutet om planering för ett eventuellt svenskt deltagande har en förhistoria. Under senare delen av januari i år besökte en delegation bestående av försvarsministrar från Frankrike, Portugal, Estland och Sverige Mali och Tchad för att bedöma säkerhetsläget och diskutera insatser, bland annat deltagande i den nya insatsstyrkan Takuba. På en fråga från SVT 25 januari om regeringens inställning svarade försvarsministern:
”Det är viktigt att man deltar i kampen mot terrorismen. Att man deltar för att stabilisera instabila delar av världen. Det här handlar också ytterst om att vi inte vill ha terrordåd i Europa.”
Resonemanget liknar det som framförts för Sveriges deltagande i kriget i Afghanistan, som pågått i 18 år, att vi måste bekämpa terroristerna där, annars har vi dem snart i vårt eget land. På samma sätt som i Afghanistan öppnar det för deltagande i ett krig utan slut.
I Norge, som också fått förfrågan från Frankrike, råder öppen oenighet bland partierna (Dagbladet 29/1). Fremskrittspartiets (Frp) Christian Tybring-Gjedde avvisade kategoriskt förslaget:
”Hvis vi skal bruke våre styrker ute, bør det være operasjoner i Natos interesse. Frp vil forholde seg til Nato, og ikke til ’franske eventyr’. Vi kan ikke delta i alle mulige oppdrag med uklar begrunnelse og uten exit-strategi.”
Även Arbeiderpatiets ordförande Jonas Gahr Støre är emot:
”I tillegg til forsvaret av Norge bør våre spesialstyrker konsentrere seg om de oppdragene der vi har erfaring, og der våre militære er godt innkjørt i samarbeid med våre NATO-allierte. Om vi skal styrke våre bidrag ute, bør det skje i tilknytning til de oppdragene vi allerede er med på i Jordan og Irak.”
Høyres försvarspolitiska talesman Hårek Elvenes är inne på samma linje:
”Våre spesialstyrker er veldig etterspurte og brukes mye i internasjonale operasjoner. Men det kan også komme i konflikt med vårt nasjonale behov.”
I Sveriges riksdag finns en utbredd skepsis redan mot svenskt deltagande i FN-styrkan Minusma i Mali. Inför beslutet i höstas att förlänga den svenska militära insatsen kom reservationer från Moderaterna som menade att ”det svenska militära bidraget till Minusma bör avvecklas i dess nuvarande form”. Istället borde man inrikta sig på det svenska nationella försvaret. Även Sverigedemokraterna menar att vi ”behöver fokusera på återuppbyggnaden av totalförsvaret och att vi därför behöver sätta en bortre tidsgräns för vårt militära engagemang i Mali”.
Alla riksdagspartierna var kritiska till regeringens brist på information om vad de svenska soldaterna egentligen gjorde i Mali. Man kritiserade även att det saknades mätbara mål för insatsen.
Mot den bakgrunden vore det sanslöst av regeringen att föreslå att svenska soldater skall skickas in i ett nytt krig, lett av Frankrike och i avsaknad av folkrättslig grund, dessutom i ett område som täcker en hel region söder om Sahara.
Det råder inget tvivel om att Frankrike i första hand vill slå vakt om sitt inflytande i Sahel. Det är också välkänt att Frankrike strävar efter att få med andra stater i sina internationella operationer. President Macrons European Intervention Initiative (EII) har det uttalade syftet att få till stånd en interventionsstyrka där andra EU-stater skall vara med och bidra med militär. Svenska regeringen undertecknade den 20 september 2019 ett Letter of Intent för EII. Insatser som nämnts för EII är interventioner i Mellanöstern, Afrika och på andra håll utanför Europa. Medelhavsområdet och Sahel-Sahara nämns i avsiktsförklaringen som exempel på krisområden.
Det finns inget som helst svenskt nationellt intresse att delta i franska militära operationer i Afrika, vare sig under rubriken EII eller genom Takuba. Istället har vi, som några riksdagspartier understrukit, en skyldighet att återuppbygga ett svenskt nationellt försvar. Sverige medverkar dessutom till att undergräva respekten för FN-stadgans våldsförbud, om vi går med i stormakters krig.