Den 10 december meddelade en brittisk domstol att Julian Assange kan lämnas ut till USA, som vill åtala honom för spioneri. Landet har jagat Assange sedan han avslöjade potentiella krigsbrott i Irak 2010, och han har sedan dess suttit inspärrad på ambassader och i fängelser.
Samtidigt mår han allt sämre. Sedan ett par år befinner han sig i fängelset Belmarsh, som har kallats för Storbritanniens Guantánamo, och i söndags fick han en liten stroke. Den medicinska expertisen i den dom som nu rivits upp pekar på risken för självmord om han hamnar i ett tufft amerikanskt högriskfängelse. Beslutet lär överklagas, med ytterligare år i ofrihet och isolering som följd. Straffet är alltså till stor del redan utmätt. Priset för att avslöja sanningen om USA:s krig – har det visat sig – är ett liv på flykt.
Oavsett utfall finns anledning till svensk självrannsakan.
Som Nils Melzer påpekar i boken ”Fallet Julian Assange”, nyligen utgiven på Karneval förlag, finns stora frågetecken om hur den svenska åklagarsidan under tio år höll liv i en utsiktslös förundersökning. Melzer skriver att det framför allt var de svenska myndigheternas vägran att ge en garanti mot utlämning till USA som gjorde att Julian Assange blev tvungen att fly till den ecuadorianska ambassaden i London. […]
Det är dags att Julian Assange släpps fri och Sverige borde ge honom amnesti. De besvärande frågor som Nils Melzer ställer om Sveriges agerande borde också besvaras av en oberoende utredning. Alliansfriheten må ha varit en illusion, men någonstans måste vi dra en gräns. Sverige bör vara en fristad för journalister på flykt, oavsett om det är Kina eller USA som vill fängsla dem. Läs artikel