Den norska sajten Forsvaretsforum.no refererar en intervju med Natos avgående generalsekreterare som tyska FAZ.net publicerade i lördags:
”Stoltenberg erkjenner i intervjuet at krigen i Ukraina ikke vil bli vunnet på, slagmarken.
– For å få en slutt på denne krigen, må det før eller siden igjen innledes dialog med Russland, sier han.
– Men det må være basert på ukrainsk styrke, sier Stoltenberg.
– Jeg tror fortsatt på dialog med Russland, kombinert med forsvar og avskrekking. Vi må være sterke for å ha en meningsfull dialog, sier han.”
Det finns en realistisk underton i detta som inte är välkommen i alla läger. Vad Stoltenberg säger är att Ukraina inte kan vinna kriget på slagfältet utan att det måste till förhandlingar för att få slut på det. Däri ligger rimligen att eftergifter måste göras. Vad som ligger i att ”Vi” måste vara starka för att ha en meningsfylld dialog kan man spekulera om.
Den finske historieprofessorn Henrik Meinander var inne på motsvarande frågeställning när han för en kort tid sedan intervjuades av YLE om lärdomarna av det finska fortsättningskriget:
”När Rysslands invasionskrig mot Ukraina började märkte många europeiska länder att Finland var ett av de länder som hade den bästa beredskapen att agera i en kristid, och det sammanhänger med lärdomarna från andra världskriget”, säger han.
Han nämner också ytterligare en insikt.
”Att det är viktigt att välja när man sluter fred med sin fiende. Tidpunkten är oerhört viktig. Och att det kanske på lång sikt lönar sig med vissa eftergifter om man på det sättet kan få fred och en fredlig utveckling att börja i samhället.”
På den tyska sajten NOZ.de intervjuades i förra veckan Tysklands tidigare högst rankade soldat, pensionerade generalen Harald Kujat kyligt om kriget mellan Ryssland och Ukraina, där han inte kan se ett avgörande på slagfältet utan framhåller att fredsförhandlingar är nödvändiga:
Den pensionerade Nato-generalen avråder starkt från leverans av långdistansvapen från väst till Ukraina och tillstånd för användning mot militära positioner i det ryska hjärtlandet:
”Om långdistansvapen levereras nu så kommer Ukrainas förmåga att attackera mål som är av existentiell betydelse för Ryssland att öka – och med det risken för att det här kriget utvidgas. Därför kan man bara varna för det.”
Ukrainska attacker mot militär infrastruktur i det ryska hjärtat utgör en ”enorm risk” eftersom det attackerade ryska varningssystemet är en del av den ”nukleära-strategiska balansen mellan de två nukleära supermakterna” Ryssland och USA, sade Kujat till NOZ. Västvärlden måste vara försiktig så att man inte ständigt korsar ”nya röda linjer” och till slut når en ”punkt utan återvändo”.
Tonläget är ett annat i DN:s ledare den 14 september under rubriken Putins nyttiga idioter kan vinna kriget. Där talar skribenten om för Ukraina som en självklarhet att landet ska fortsätta kriga. Och hur Ukraina ska vinna kriget. Det ska ske genom att väst nu när Ukraina enligt skribenten befinner sig i ett ”svårt underläge” intensifierar sitt stöd och att landet ges rätt att använda långdistansvapen för att slå mot mål inne i Ryssland så att de ukrainska styrkorna kan ”andas lite lättare”.
Ukraina för ett krig i självförsvar. Ukraina måste självt avgöra hur landet ska föra detta krig som riskerar att bli mycket långvarigt och leda till ytterligare ett stort antal dödade och skadade samt ytterligare förödande förstörelse av landet. De ukrainska soldaterna, civilbefolkningen och samhället i stort har redan betalat ett oerhört pris för sitt motstånd mot den ryska aggressionen.
Skribenten skriver avslutningsvis:
”Det talas om `krigströtthet´ trots att de enda som faktiskt utsatts för krig är ukrainarna.
Det talas om `fredsförhandlingar´ trots att en förhandling alltid innebär att man ger upp något – och Ukraina ska inte tvingas offra en enda kvadratmeter till Putin.”
Att befolkningen i Ukraina är trött på kriget torde vara obestridligt. Den ukrainska befolkningen har utsatts för en hänsynslös aggression. Att en fredsförhandling för att kunna leda till framgång kan kräva eftergifter är att räkna med.
Ukraina måste självt avgöra när landet är berett att ingå fredsförhandlingar med Ryssland. Tidpunkten är en viktig faktor som kan vara mer eller mindre optimal. Vilka utvärderingar av saken som Ukraina än gör internt så finns det ingen anledning att fästa vikt vid vad anonyma ledarskribenter hos DN skriver. Ukraina bör framför allt lita till sig självt.
Intervjuerna återfinns här:
Davor warnt Ex-Nato-General Harald Kujat im Ukraine-Krieg | NOZ
Stoltenberg: – Beklager at Nato ikke gjorde mer for å styrke Ukraina (forsvaretsforum.no)