Försvarsminister Peter Hultqvist meddelade den 20 juli att Sverige har erbjudit sig att stå som värd för ett möte den 20 september i Stockholm på ”policy director-nivå”, en hög tjänstemanna¬nivå på försvarsdepartementen, för hela den USA-ledda koalitionen mot Islamiska staten.
Försvarsministern säger vidare att Sverige är berett att dubbla sin trupp i norra Irak, från 35 till 70 personer, om riksdagen beslutar så.
Sverige gick med i koalitionen genom ett beslut i riksdagen i slutet av 2014. Det gällde icke stridande personal som stöd främst till de kurdiska styrkorna i norra Irak. Riksdagen beslöt om fortsatt svensk trupp i slutet av 2015.
Enligt regeringens proposition till riksdagen förra året (2015/16:40) är den svenska militärens uppgift att ge rådgivning till och träna de irakiska försvarsstyrkorna i bland annat vapenhantering, sjukvård, försvarsstrid, strid i bebyggelse samt detektering av improviserade sprängladdningar.
Koalitionen mot IS är en lös sammanslutning av över 60 stater, varav, 25 deltar på olika sätt med militärt stöd i Irak och Syrien. Koalitionen leds av USA:s centralkommando i Tampa, Florida, men den svenska styrkan står, enligt vad regeringen skriver i propositionen, under svensk nationell ledning och kontroll. Dock sker nödvändig koordinering ”i samverkan med andra aktörer i insatsområdet”.
Sverige har med insatsen blivit en del i den militära konflikten i Mellanöstern. Koalitionen rymmer stater med skilda intressen och mål i området. USA:s president Barack Obama deklarerade den 10 september 2014 att målet för koalitionen var att ”degrade, and ultimately destroy, [ISIS] through a comprehensive and sustained counter-terrorism strategy”.
USA har sina egna mål för insatsen och kommer i slutändan att sätta sina nationella intressen främst. Länder som Turkiet och Gulfstaterna har också sina mål och intressen som styr deras agerande i regionen. Ryssland deltar inte i koalitionen men genomför sin egen intervention i Syrien, vilken kan komma att spilla över till andra delar i området. Övriga större väststater som Frankrike, Tyskland och Storbritannien deltar med militära insatser men kan beroende på hur situationen utvecklas komma att agera mer utifrån nationella intressen.
Den svenska insatsen i norra Irak stödjer dessutom kurderna i den delen av landet, vilket riskerar att Sverige blir en bricka i en intern irakisk konflikt mellan centralregeringen i Bagdad och kurderna som strävar efter större självstyre.
Det saknas ett FN-mandat för utomstående att använda militärt våld i konflikten i Irak (stormakterna är inte eniga och vill ha fria händer). Svenska regeringen hänvisar till att man är i landet på inbjudan av regeringen i Bagdad. Det är dock en tveksam folkrättslig grund, då regimen i Bagdad inte har kontroll över stora delar av landet.
Det kan inte vare sig på kort eller på lång sikt ligga i Sveriges intresse som ett litet alliansfritt land att delta med militär i Irak.
Sverige har allt att tjäna på att hålla på folkrätten och inte medverka till att förbudet mot intervention luckas upp genom att hänvisa till en inbjudan från en regering vars land befinner sig i inbördeskrig.
Sverige hamnar med Irakinsatsen mitt i ett konfliktområde där många stater kan komma att stå mot varandra och där vi även kan bidra till att de interna motsättningarna mellan etniska och nationella grupper förstärks.
Det självklara valet för Sverige borde vara att inrikta sig på att uppfylla de säkerhetsrådsresolutioner som anger hur staterna med olika rättsliga medel skall motverka terrorism samt att ge humanitärt bistånd till Irak.