Tisdag den 13 december diskuterade riksdagen regeringens proposition om fortsatt svensk trupp i Irak.
För två år sedan beslöt riksdagen att Sverige skall sända 35 militärer för rådgivning, utbildning och stöd åt kurdiska peshmerga, en av de stridande grupperna, som bekämpar IS i norra Irak.
Sveriges militära insats ingår i den USA-ledda koalitionen mot IS i Irak. På den här sajten har vi tidigare kommenterat bristen på folkrättsligt stöd för insatsen som saknar mandat från FN:s säkerhetsråd.
Med den nya propositionen vill regeringen fördubbla antalet militärer till 70 och även kunna placera dem i andra delar av Irak än enbart norra delen.
Riksdagens utrikesutskott har dock begärt att regeringen skall återkomma till riksdagen med besked om var i landet militären skall placeras och att insatsen skall följas upp med utvärdering. Detta fick stöd av riksdagen.
Karin Enström från Moderaterna förklarade: ”Det betyder att riksdagen måste ha kännedom om hur och var det svenska bidraget ska verka. I både propositionen och under de föredragningar som vi i utskottet har fått har informationen till oss inte varit tillräcklig om var det svenska styrkebidraget skulle vara verksamt, förutom i norra Irak. Utskottet är därför inte berett att tillstyrka en utvidgning av det geografiska operationsområdet för det svenska styrkebidraget.” Vidare underströk hon kravet att regeringen kommer tillbaka till riksdagen med en återrapport om utvärdering av insatsen.
Kenneth Forslund från Socialdemokraterna gick med på detta.
Samtidigt framgick hur oklart allt är kring förslaget att fördubbla styrkan. Regeringen har i dagsläget ännu inte slutfört diskussionerna med USA-koalitionen om på vilken av de fyra baserna utöver Erbil, där Sverige nu opererar, som vi skulle kunna bidra med utökade militära insatser. Sverige har framfört sina önskemål till koalitionen om placering.
Ytterligare en osäkerhet är vad Sverige riskerar att dras in i på lite längre sikt. Målet för insatsen är att ”besegra” IS. Vad det egentligen innebär är ingen som vet. Räcker det med att Mosul faller? Vad händer om IS fortsätter i mindre grupper på landsbygden? Skall Sverige komma med i ytterligare ett krig utan slut? (som i Afghanistan). Daniel Bäckström, Centerpartiet, pekade på detta,: ”Samtidigt är det irakiska samhället djupt splittrat efter flera år av sekteristiskt krigande. Nuläget är i dag inte detsamma som det var för ett år sen. Det säkerhetspolitiska läget fortsätter att ändras. En av många stora frågor handlar om hur det kommer att se ut tiden efter Daish [IS, min anm.]. Med så många olika aktörer, så många olika intresseföreträdare och spelare på planen, med olika syften, mål, ambitioner och agendor är riskerna väldigt stora för nya och fördjupade konflikter.”
Även Sofia Damm, Kristdemokraterna, menade att splittringen mellan Kurdistans regionala regering och centralregeringen i Bagdad är påtaglig, och det råder fortsatta stora interna motsättningar inom KRG (inom vilken peshmerga är en del, min anm.).
Risken att dras in i interna irakiska angelägenheter framgick av Sverigedemokraternas förslag om att regeringen skall verka för autonomi för den kristna yazidiska befolkningen.
Stig Henriksson, Vänsterpartiet, tog fram rapporter som visade på peshmergastyrkornas förföljelser av araber och etnisk rensning.
Allan Widman, Liberalerna, ville skicka tyngre vapen till peshmerga och avvisade påståendet om att den svenska styrkan inte deltog i kriget. Att utbilda soldater för att de skall kunna strida framgångsrikt och att beväpna dessa soldater är bara två sidor av samma mynt, hävdade han.
Det är bra att riksdagen kräver tydlighet om mål och utplacering samt att insatsen skall utvärderas. Men trots att riksdagspartierna är överens om att skicka soldater till Irak belyser diskussionen den osäkerhet som finns kring insatsen och riskerna. Ytterst bestämmer USA vad den internationella koalitionen skall göra i Irak, och det är koalitionen som bestämmer var de svenska trupperna skall placeras.
Sverige som ett alliansfritt land riskerar med insatsen i Irak att dras in i en framtida stormaktskonflikt eller en konflikt mellan regionala aktörer. Genom att insatsen saknar mandat från Säkerhetsrådet riskerar Sverige också att bidra till att undergräva FN-stadgans våldsförbud.
Det finns alternativ till att delta militärt. Sverige borde engagera sig mot IS genom att uppfylla FN:s säkerhetsråds resolution 2249 från den 20 november 2015 som syftar till en bred samling mot IS med tonvikten på att stoppa vapenleveranser, hindra rekrytering, stoppa IS oljeförsäljning med mera.
Den 14 december röstade riksdagen om utskottets förslag som antogs med rösterna 276 mot 44. Sverigedemokraterna röstade mot.
Riksdagsdebatten om Irakinsatsen finns att läsa här, sid 57