I Svenska Dagbladet (25/7) heter det:
”Enligt utrikesminister Margot Wallström (S) har Sverige inte tillfrågats om att delta i en europeisk insats i Persiska viken.
Oppositionen anser att Sverige bör erbjuda sig att delta.
– Är det så att man kommit i skymundan är det dags att visa framfötterna, säger Liberalernas försvarspolitiske talesperson Allan Widman.”
Ja, Allan Widman och L tillhör de mer krigsvilliga i oppositionen, ledda av Bildts/Hultqvists sedan länge drivna krigslinje.
Spänningarna i världen åstadkoms främst av stormakterna och deras terror med kärnvapen och andra massförstörelsevapen. Samtidigt försöker stormakterna i Fredskriget (André Beaufre) styra andra länder, nu Iran. Det är inte lätt. Det ökar spänningen och ovissheten än mera, och Sverige bör inte delta.
Med den spänning som råder i världen och inte minst i Nordeuropa mellan giganten USA och upprustande Ryssland (finns ingen räddande tidsfaktor i politiken. Sedan USA flyttat fram till gränsnära Ryssland måste stormakternas strategi ses som total.
Krig står inte för dörren, anser våra ledande diplomater, till exempel Hans Blix och Sven Hirdman. Nej alla vill säkert fred! Men samtidigt pekar de på att förhöjda risker kan leda till allvarliga incidenter även i vårt område. Javisst. Och våra militära medel, metoder till duellstrid och inbjudan till USA att verka från vårt territorium är klart ogenomtänkta.
På Dagens Nyheters fråga (11/10 2016) till försvarsminister Peter Hultqvist, om de landbaserade robotarna mot land- och sjömål i Kaliningrad ökar hotet mot Sverige svarade, försvarsministern: ”Jag vill inte spekulera om hotbilden” och kryptiskt: ”Militär förmåga är en sak, politisk vilja en annan”. Nu bör äntligen politiker, militärer, journalister inse att incidenter i totalstrategin globalt sett kan leda till krig även i vårt närområde. Hotet ska inte överdrivas! Men allt ska göras för att minska spänningar. För detta krävs mod och fasthet i politiken.
Lismande ord – ”solidaritet” och ”samarbete” – som Bildt/Hultqvist har använt i politiken och använder för att stödja krigsvilliga militärer för insats över Östersjön mot Baltikum höjer självklart spänningsnivån. Ryssland kan se Sverige som fiende och i ett potentiellt krig slå mot svenska insatsstyrkor och mot USA/Nato på svenskt territorium och till ingen nytta för Baltikum eller övriga Europa. Tvärtom!
Ryssland behöver Sverige som skydd och försvar för sina viktiga handlingsfrihetsområden, i till exempel i västra Ryssland och Kolaområdet, mot USA:s/Natos insatser från Europa och Atlanten.
Observera att Ryssland behöver vårt vidsträckta markområde defensivt, oavsett vilken stormakt som inleder det potentiella kriget – USA, Ryssland eller annan part. Och militärstrategiskt är ett neutralt trovärdigt svenskt försvar militärt kostnadseffektivt för Ryssland som har att ta sig ut ur sitt instängda strategiskt-operativa läge för marin- och flygstridskrafterna.
Både USA och Ryssland kan godta ett indirekt defensivt försvarat svenskt markterritorium, liksom alla Sveriges kringliggande parter. ”Motstånds- och värnkraftsförsvaret” rätt utformat är till nytta för freden mot kriget.