Sverige och svenska ingenjörer är att gratulera till världsledande tekniska framgångar, har jag förstått, när nya JAS Gripen nu tas fram. Ekonomin borde dock skötas utanför budgetramen för Sveriges försvar. Varför?
Därför att aldrig tidigare har vårt markförsvar haft så stor betydelse för Sveriges inre och yttre säkerhet som idag och inför en högst osäker framtid. Trots all modern teknik som vi behöver är det människor på vårt viktiga markterritorium som ska verka krigsavhållande. Skulle landet trots allt drabbas av angrepp, är det återigen människan som uthålligt kan bevara Sveriges suveränitet. Efter krig kommer fred – det vet man i Finland.
Begreppet ”avskräcka” ska inte användas då det gäller Sveriges försvar. Sverige har aldrig kunnat avskräcka en stormakt – dels beroende på styrkeförhållanden, dels på grund av att den som anfaller väljer tid och plats/område för angrepp: det senare handlar om tidsfaktorns betydelse. Dessutom har båda krigsmakterna USA/Nato och Ryssland deklarerat att de är beredda – mot FN-stadgan – att tillgripa anfallskrig (preventivt anfall), om något av deras vitala intressen står på spel – och detta hur mycket anhängarna för anslutning till Nato än vill propagera för att USA/Nato är en ”försvarsmakt”. USA följer sina intressen och vill i en given situation kunna ”skjuta först”.
Försvarsministern uppträdde i TV den 18 maj för att försvara värdlandsavtalet. Han menade att det viktigaste av allt var att vi ska kunna försvara vårt land. Om detta varit realitet, hade ingen kommit på tanken att sluta ett värdlandsavtal med USA/Nato. Redan under det kalla kriget utgjorde det svenska markterritoriet skydd för Östs och Västs vitala områden – se s. 10 i generallöjtnant Carl Björemans bok Var vi redo? Stormakten har all anledning att tidigt/i första slaget slå mot motståndarens vitala områden och skydda de egna. Sverige som skydd för Ryssland har alltid varit väsentligt. Detta skydd har blivit allt viktigare för Ryssland, sedan USA/Nato trängt österut mot Rysslands gränser.
Redan ÖB Helge Jung visade att ett krigsavhållande defensivt försvar av det svenska markterritoriet var en militär styrkefaktor för fred och frihet i Nordeuropa. Carl Björeman inleder kapitel 2 i sin ovan nämnda bok med frågan: ”Utformades det militära försvaret till ett effektivt stöd för den deklarerade neutralitetspolitiken?” Boken ger ett uttömmande svar på frågan, och svaret är det inte har fungerat som stöd åt Sveriges neutralitetspolitik.
Nu har några personer självpåtaget skapat en ”strategi för närområdet” – dels som argument för den löjeväckande ”solidaritetsförklaringen”, dels som motiv för Sveriges anslutning till USA/Nato.
Det är faktiskt groteskt att statsmakterna vägrar att framlägga en totalstrategisk analys som i sina delar tydligt skiljer ut vad som är politik av olika slag: diplomati, ekonomi, militära maktmedel med mera, för att på den grundvalen utforma vår säkerhetspolitik. Under nära tjugo år i tjänst ägnade jag kraft åt att underkänna svensk krigsplanläggning, vilket hade framgång bland civila och militära befattningshavare som ägnade ”försvarsfrågan” respekt. Bland dessa fanns även tre överbefälhavare.
ÖB Bengt Gustafsson sade att han helt delade min uppfattning, som han skrev till mig. Han skulle själv genomföra en analys. Jag har aldrig sett den. Löftena var många…
BG var en av många som ansåg att Warszawapakten (WP) kunde kringgå Sverige. Inom milo V, där jag tjänstgjorde, uttryckte vi saken på följande sätt: WP kan givetvis säkra Sverige som ett skydd för WP genom att slå ut USA/Nato väster om Sverige eller i de västra delarna av Sverige. Tidsfaktorn var avgörande vid WP:s planeringsbord på så sätt att Sverige inte fick ges tid att mobilisera sitt flyg och förena det med USA/Natos som absolut inte skulle få tillgång till svenska baser.
Vid föredragningar var det lätt att få förståelse för flygets inledande och avgörande betydelse. Man invände naivt att Nato väl inte ville anfalla Sverige. Det var alldeles nödvändigt att förmå dem som deltog i dessa föredragningar att se den givna situationen utifrån WP:s planeringsbord. Där framstod Sverige inte som neutralt med sitt flyg och sina flygbaser, men dessa kunde förutbestämmas och slås ut i det första slaget.
Tidsfaktorn är avgörande i modern krigföring där flyg och robotar används, och framförallt för avskräckningsmakterna, som på olika sätt försäkrat att de tänker vara först. Det är det som kallas för preventiv krigföring. Skaffa inte Sverige områden som vi måste försvara! Detta skrivet före värdlandsavtalets antagande.
Anmärkning. – Författaren av överste 1 gr. och ledamot av Kungl. Krigsvetenskapsakademien. Han har vid flera tillfällen skrivit på denna sajt. Han medverkar också i antologin Försvaret främst (2015).