Militärkuppen i Mali reser frågor om Sveriges mål med sin militära närvaro landet.
Sverige deltar i FN-insatsen Minusma och kommer att sända trupp för deltagande i den franskledda Task Force Takuba senare i år.
De mål som regeringen ställer upp för insatserna är högtflygande.
Uppdraget för Minusma anges vara att upprätta säkerhet, stabilitet och skydd av civila, stöd till den politiska dialogen, stöd till försoningsprocessen samt återupprättande statens överhöghet i hela landet. Uppdraget för Task Force Takuba syftar till att stärka Malis regerings, det internationella samfundets och G5 Sahels möjlighet att verka för att skapa fred och utveckla regionen. Vidare är uppgiften att bistå Malis säkerhetsstyrkor i att bekämpa väpnade terroristgrupper på Malis territorium genom rådgivning, stöd och gemensamma operationer tillsammans med de maliska säkerhetsstyrkorna.
Uppgifterna både för Minusma och Takuba kräver på alla plan ett intimt samarbete med Malis armé och syftar till att utbilda och stärka denna.
Det är självklart omöjligt att ens tänka sig att fortsätta de utländska militära insatserna med alla de fina humanitära föresatserna under militärdiktaturen, vilket vi tidigare kommenterat på den här sajten.
Sveriges försvarsminister Peter Hultqvist verkar dock inte beröras nämnvärt av att Minusma och Takuba nu riskerar få en militärdiktatur som sin närmaste partner.
I ett svar den 10 september på en fråga från Alexandra Anstrell (M) om hur Sverige skall ställa sig till militär insats i Mali nu när en militärkupp genomförts ger Hultqvist sin avspända syn på situationen i landet:
”Det är dock för tidigt att säga något i detalj om detta i nuläget. I grunden har inte skälen för Sveriges breda engagemang ändrats och det är viktigt att fortsatt stödja det maliska folkets rättmätiga strävan för säkerhet, respekt för mänskliga rättigheter och en hållbar utveckling.”
En militärdiktatur verkar inte vara ett omöjligt hinder, enligt Hultqvist, för att Väst med militär stöder säkerhet, mänskliga rättigheter och hållbar utveckling. Här intar Sveriges försvarsminister en hållning som skiljer sig från andras i omvärlden.
Afrikanska Unionen (AU), som har som ett av sina viktigaste mål att motverka militärkupper på kontinenten, har suspenderat Mali från medlemskap i organisationen.
Den västafrikanska samarbetsorganisationen Ecowas har fördömt kuppen och krävt att en plan framläggs för en civil övergångsadministration.
Den folkrättsliga grunden är skakig för deltagandet i Task Force Takuba. Det finns inget mandat från FN:s säkerhetsråd, och allt bygger på inbjudan från (den nu störtade) presidenten i form av ett brev till Sverige den 27 november 2019.
Då deltagandet debatterades i riksdagen ansåg sig försvarsministern nödgad att slå tillbaka kritik om att mandat saknades:
”Det finns i vårt agerande inga som helst problem med folkrätten. Vi har de folkrättsliga mandat som behövs i alla delar i detta sammanhang.”
Det Hultqvist syftar på är brevet från den nu störtade presidenten, inget mer.
Man kan bara förstå försvarsministerns hållning om man ser till det verkliga skälet till Sveriges militära deltagande i Takuba. Det finns inga svenska nationella intressen att bevaka i Sahel, och Sverige är inte hotat av upprorsgrupper i Mali.
Skälet är istället, som vi tidigare påpekat, att den svenska regeringen vill visa lojalitet med Frankrike och kvalificera sig som en framtida militär partner till Frankrike.
I propositionen om deltagande i Takuba skriver regeringen att deltagandet skall ”bidra till stärkta försvars- och säkerhetspolitiska samarbeten med Frankrike och andra länder som deltar”.
Då detta är grunden för Sveriges deltagande blir det mer eller mindre oväsentligt vem som styr Mali, om det är diktatur eller demokrati.
För Frankrike, som just nu förhåller sig avvaktande men försiktigt kritiskt till kuppen, står mycket på spel. Det gäller landets hela inflytande och kontroll över Sahelregionen. Frankrikes ställning är svag, och erfarenheterna från kolonialtiden sitter kvar i Sahel. Enligt vissa opinionsundersökningar motsätter sig upp emot 80 procent av de svarande i Mali de utländska trupperna. Frankrike har därför måst förlita sig på regeringar man själv medverkat till att installera.
Med ett framtida deltagande i Task Force Takuba hamnar Sverige återigen i en militär koalition ledd av en stormakt och styrd utifrån stormaktens egna mål.
I svaret från Hultqvist till Alexandra Anstrell avslutar han med att hänvisa till att Frankrike bestämmer: ”Gällande det kommande svenska deltagandet i Task Force Takuba för Försvarsdepartementet dialog med Frankrike för att undersöka möjlig påverkan på insatsen.”
Deltagande i koalitioner ledda av stormakter men utan FN-mandat har på senare år blivit nästan en praxis för Sverige (Afghanistan, Irak, Mali). Den folkrättsliga grunden för sådana koalitioner är bräcklig och bygger endast på inbjudan från en regering som har en så svag ställning i sitt eget land att stormakten som leder koalitionen kan mer eller mindre på egen hand besluta om de militära insatserna.
I Afghanistan avgör USA helt hur koalitionen skall agera, om den skall fortsätta eller avslutas. De deltagande länderna i koalitionen har inte något att säga till om och inte heller regeringen i Kabul som står som inbjudare.
I Irak bestäms på samma sätt den USA-ledda koalitionen Operation Inherent Resolves militära verksamhet av USA. Den irakiska regeringen har protesterat mot att landet drivs in i en konflikt mellan USA och Iran. Det irakiska parlamentet har röstat för att de utländska trupperna skall dras bort, men president Donald Trump har förklarat att USA självt beslutar om insatsen. Målsättningen ändras efterhand med hänsyn till nya amerikanska prioriteringar, från terroristbekämpning och bekämpning av Syriens regering till att motverka Iran och beslagta den syriska oljan.
Med ett deltagande i Task Force Takuba blir Sverige delaktigt i Frankrikes krig i Sahel som styrs av Frankrikes egna nationella stormaktsmål.
Det är inte ett svenskt intresse att kriga i Afrika för en gammal kolonialmakt. Detta ändras inte av vilken regim som sitter vid makten i Mali, men nu finns ett bra tillfälle för riksdagen att upphäva beslutet om deltagande i Task Force Takuba.