Det svenska försvaret skall delta i den stora övningen Trident Juncture som pågår från den 25 oktober till den 7 november, framför allt i norra Norge men även delvis i Sverige och Finland.
Syftet är att testa Natos snabbinsatsstyrka och öva samarbetet mellan militär från Finland, USA, Sverige och Norge. Totalt deltar 50 000 personer från 31 nationer. Ungefär 2 400 av dem kommer från Sverige. Sveriges deltagande har tidigare kommenterats på den här sajten.
Enligt försvarsminister Peter Hultqvist är det ”en stor övning som är viktig för vårt samarbete inom den nordiska solidaritetsförklaringen”. (Upsala Nya Tidning 22/10)
Här ger försvarsministern närmast bilden av några små nordiska länder som går samman för att hjälpa Norge som utsatts för ett ryskt anfall. Det för tanken till 1940, då frågan var aktuell om Sverige skulle gå med i Finlands försvarskrig mot Ryssland, ett Finland som då stod ensamt mot en stormakt.
Ingen jämförelse med den situationen och Trident Juncture kan vara mer felaktig.
Trident Juncture är en jättelik Nato-övning för en styrkemätning med Ryssland. Här ställs två till tänderna rustade stormakter mot varandra. Jättelika militärövningar från båda sidor i Nordkalottområdet har avlöst varandra under de senaste åren.
USA flyttar nu för första gången på nära 30 år fram sin återbildade andra flotta till farvattnen kring Nordnorge och placerar en marinkårsstyrka på en i praktiken permanent militärbas där. USA etablerar en flygbas på Andøya, och Storbritannien skall enligt uppgifter upprätta en militärbas för 800 kommandosoldater i Nordnorge.
Vad vi ser är en militär upptrappning från båda sidor med Nordnorge som spelplats.
Det är inte helt klart vad syftet är för Sveriges del i Trident Juncture. USA. Nato beskriver den som en artikel 5-övning, det vill säga att Nato-stater kommer en annan medlemsstat till hjälp. Det är en angelägenhet för Natos medlemmar.
Sverige har ingen förpliktelse att delta om en sådan krigssituation skulle uppstå. Hultqvist talar om solidaritetsförklaringen som Sverige uttalat för de nordiska grannarna. Men det medför ingen förpliktelse att vi deltar med militär. Den nordiska solidaritetsförklaringen säger endast att ”relevanta åtgärder” skall vidtas utan att närmare precisera.
Värdlandsavtalet skall också övas som en del i Trident Juncture och svenskt territorium upplåtas enligt Försvarsmakten: ”Dessutom kommer värdlandsstöd lämnas till Natoförband baserade i Sverige under övningen.”
Varken solidaritetsförklaringen eller avtalet om värdlandsstöd har av regeringen för svenska folket beskrivits som instrument för att underlätta Sverige s deltagande i ett stormaktskrig, där vi själva inte är angripna, vilket är just vad Trident Juncture avser.
Sverige skall inte bara delta med militära enheter som vi tidigare gjort under övningar med andra stater. Den här gången blir den politiska dimensionen viktigare. Sverige skall inom ramen för Trident Juncture agera som egen stat med egen ledning av de militära insatserna. Det kan vid första anblicken ses som att vi bättre kan bevaka egna intressen men betyder också att Sverige markerar en politisk uppslutning kring krigsscenariet.
Av alla tänkbara krigsfall måste Trident Juncture vara ett av de som ligger längst bort från sådana som Sverige skall delta i.
Svenska försvaret är under uppbyggnad, och vi har fortfarande knappast några markstyrkor för territorialförsvar. Sverige måste koncentrera sig på att öva för eget nationellt försvar.
Deltagande i Trident Juncture undergräver trovärdigheten i den svenska alliansfriheten och tar kostnader och resurser som skulle behövas bättre för det egna försvaret.