Sveriges ansökan om medlemskap i Nato motiverades av regeringen med behovet att få hjälp med att försvara landet.
Redan tidigt framkom dock att USA och Nato i första hand såg Sverige som ett transiteringsland och uppmarschområde för insatser i Östersjöområdet och Arktis. Vid statsminister Magdalena Anderssons besök i Washington i slutet av april förra året framförde USA kravet att Sverige skulle medverka i insatser i Östersjöområdet och i Arktis.
Mycket av försvaret planeras nu för att säkra mottagandet av Nato-styrkor i enlighet med värdlandsavtalet.
Som svar på en fråga i riksdagen om underlättande av transporter vid mottagande av värdlandsstöd svarade försvarsminister Pål Jonson den 31 maj att arbetet pågår, och han betonade hur viktigt det är att möjliggöra för utländska förbands transitering genom svenskt territorium.
Liknande motivering har anförts för upprättande av nya regementen. Förutom att stärka Sveriges försvar skall dessa underlätta för Nato-styrkor att transiteras genom svenskt territorium för insatser på Nordkalotten och i Östersjöområdet. Det gäller de nya regementena i Falun, Östersund/Sollefteå och Kiruna.
I de tre nordiska länderna Sverige, Norge och Finland och i Nato pågår nu en diskussion om rollfördelningen vid ett medlemskap. Debatten speglar osäkerheten kring de egna ländernas säkerhet i framtiden och handlar om frågor som: vad är Natos artikel 5 egentligen värd i ett krisläge, kommer USA att prioritera Europa då man rustar sig för konfrontation med Kina och hur mycket skall varje land bidra med styrkor till andra länder, främst de baltiska staterna?
Osäkerheten avspeglas i kraven från de tre nordiska länderna att placeras in under ett gemensamt Nato-kommando. Överbefälhavarna i de tre länderna önskar komma under USA:s Norfolk-kommando.
Befälhavaren för Natos europeiska styrkor, general Christopher G. Cavoli, har dock nu sagt nej. Istället skall Finland (och Sverige ?) komma under kommandot i Brunsumm i Holland.
Finland vill undvika att tvingas ta ansvar för de baltiska staternas säkerhet och såg därför Norfolk-placeringen med Sverige och Norge som en möjlighet att minska kravet på stora finska markstyrkor för de baltiska staterna.
USA vill ha möjligheter att kunna använda territorierna i norr för egna baser, har tecknat ett militärt samarbetsavtal med Norge och förhandlar nu med Finland och Sverige om liknande avtal.
I Norge fick USA tillgång till fyra permanenta baser. Enligt finska uppgifter skall ett avtal med USA handla om förhandslagring av militär materiel.
Osäkerheten hos de nordiska länderna visas av att man i Finland inte känner sig övertygad om att Nato kommer till hjälp och vill därför ha ett särskilt avtal med USA. Samtidigt växer osäkerheten i alla tre nordiska länderna om huruvida USA i slutändan kommer att prioritera Europa då man koncentrerar sig på kamp med Kina.
Territorialförsvar för de nordiska länderna är inte prioriterat av USA och Nato. Man vill främst ha tillgång till ländernas territorium för uppmarsch och transitering av trupper.
Tydligast framstår det för Norge där USA fått igenom krav på satsning på rekorddyra F-35-plan men där det norska landstyrkorna består av endast en brigad placerad i Troms och Finnmark. Södra Norge skall försvaras av hemvärn!
Norska försvarskommissions rapport, som vi kommenterat, ger ingen plan för ett territorialförsvar inom överskådlig framtid.
I Norge ser många med oro att bristen på ett eget försvar lämnat öppet för USA att utifrån sina egna nationella säkerhetsintressen styra Norges försvar.
Sverige rustar nu upp sitt försvar och nya regementen skapas vilket är bra.
Fortfarande saknas emellertid ett territorialförsvar för hela landet och det är uppenbart att regeringen och militärledningen har som strategi att vi skall vara uppmarschområde och transiteringsland för utländska styrkor vilket kan försätta oss i en farlig situation vid en säkerhetspolitisk kris.
USA kommer alltid styras av sina egna intressen och oron i de övriga nordiska länderna över hur USA kommer att agera är berättigad.
För Sveriges del kan inte lösningen vara att förlita sig på utländska trupper och stormakters intressen. Ytterst finns inga andra säkerhetsgarantier än vad som kommer av den egna viljan att försvara sig.