De 25 ”försvarsdebattörerna” hävdar i sin mångordiga artikel (DN Debatt 7/1) att ”rysskräcken” skulle ligga bakom mot det starka motståndet mot en Nato-anslutning. Ändå vet många av undertecknarna, som ju arbetat under socialdemokratiska regeringar och varit våra kolleger i Utrikesdepartementet, att socialdemokratin alltsedan Olof Palmes tid talade klarspråk om invasionerna av Tjeckoslovakien och Afghanistan, förhandlade stenhårt och framgångsrikt om vår gräns mot Sovjetunionen i Östersjön samt arbetade konkret för människorättsaktivister i Sovjetunionen och dissidenter i Östeuropa, på samma sätt som dagens regering fördömt Moskvas Ukrainapolitik.
Men har man inte bättre argument för Nato, så kan man ju också locka med ett uppgående i vad skribenterna kallar ”historiens hittills kanske mest framgångsrika allians”. Efter militäralliansens fiaskotyngda ingrepp i Afghanistan och Libyen har osäkerheten och våldet snarare ökat, något som skarpt belyses i den uppmärksammade boken ”Varför vi förlorade i Irak och Afghanistan” av den amerikanske armégeneralen Daniel Bolger. Läs artikel