I maj 1945 samlades över 300 delegater från 50 nationer i San Francisco för att utforma stadgar för den nya fredsorganisationen, FN, som nu skulle bildas. Genom FN-stadgan etablerades ett system för kollektiv säkerhet och ett förbud mot krig. FN-stadgan ger inget utrymme för ensidigt beslutad våldsanvändning annat än i form av självförsvar.
Så här står det i artikel 2.4: ”Alla medlemmar skola i sina internationella förbindelser avhålla sig från hot om eller bruk av våld, vare sig riktat mot någon annan stats territoriella integritet eller politiska oberoende, eller på annat sätt oförenligt med Förenta Nationernas ändamål.”[…]
Rysslands intervention av Ukraina är förkastlig. Rysslands angreppskrig ska fördömas. Det kan inte ursäktas av västs aggressionskrig. Men västs aggressionskrig ska också fördömas och de ansvariga hållas ansvariga. Annars minskar man respekten för den lag mot krig som FN-stadgan utgör. Man bör trots allt hålla i minnet att detta Rysslands andra krig i Ukraina är ett i en lång rad av militära operationer som utförts av stater mot andra stater. […]
Tyvärr har Sveriges närmande till Nato de senaste åren även inneburit att vårt försvar av FN-stadgan försvagats. Rysslands folkrättsstridiga anfall på Ukraina fick till följd att Sverige ansökte om medlemskap i Nato. Ansökan skedde trots att socialdemokraternas dåvarande försvarsminister, Peter Hultqvist, på Socialdemokraternas partistämma lovat att så inte skulle ske så länge han var försvarsminister.
Någon seriös debatt om medlemskapet fördes aldrig. Vi väljare blev aldrig tillfrågade. Men för alla som värnar freden gäller att se till att FN-stadgans principer tillämpas både mot Rysslands och mot västs aggressioner. Läs artikel