Ceremonin när Sveriges neutralitet en gång för alla ska begravas är så bortom värdighet att jag helst vill blunda.
Den princip som i över 200 år hållit Sverige utanför det krig och elände som plågat resten av Europa förtjänar, dess fel och brister till trots, en kunglig jordfästelse. En prunkande storkyrka fylld med svartklädda potentater, griftetal från vår tids största skalder, kanske ett nyskrivet rekviem till dess ära. Hela Sverige borde gå med sorgeband och hedra minnet med en tyst minut.
I stället liknar vårt lands avsked till fred, självständig humanism och ett tydligt nej till krass geopolitik mest en solkig svensexa. Magdalena Andersson som med sin nya polare Erdogan tvingas till allt mer förnedrande övningar på en dansk bodega. Principer flyger ut genom fönstret en efter en när Turkiets diktator tvingar henne att acceptera hans dumheter. […]
Och sen, när Turkiet slutligen gör tummen upp finns Rysslandsvännen och ungerska diktatorn Viktor Orbán kvar. Det hela är inte över förrän Sveriges samtliga principer stampats lika grundligt samman som en bit toapapper på en krogtoalett. Läs artikel