”Dessa världsplundrare: efter att de förstört allt och när jorden blivit utarmad ger de sig till och med på havet. Om fienden är rik blir de giriga och om han är fattig blir de ambitiösa. Varken öst eller väst har tillfredsställt dem. De är de enda av alla människor som i lika stor utsträckning eftertraktar rikedomar och fattigdom. De för bort, de dödar och de plundrar under imperiets falska namn. Och när de har skapat en ödemark så kallar de det fred.”
Citatet är från Agricola av Tacitus som på svenska gavs ut 2021 av Delfyne förlag. Som förlaget skriver i sin presentation är boken ett antikt vittnesmål över diktatur, förtryck och kolonialism, liksom en historia om romarrikets brutala verklighet. Den antika historikern Tacitus skildrar hur Britannien erövras och förslavas på grund av girigheten hos en galen kejsare. Mitt i allt detta försöker befälhavaren Julius Agricola att bevara både sin heder och sitt liv medan han leder sina män mot världens ände.
Bakgrunden till citatet är att ett stort slag ska utkämpas mellan den romerska erövringsmakten och de skotska kaledonierna. Före slaget håller kaledoniernas ledare Calgacus ett tal. Enligt bokens förord av Sebastian Bernhard är talet egentligen författat av Tacitus och det är mycket oklart om Calgacus ens är en verklig person. Som Bernhard lyfter fram i förordet är talet inget mindre än ett totalt nedgörande av romarnas civilisation. Tacitus utmanar hela idén om den romerska freden och Rom som en civiliserande kraft: ”Det är en kritik av erövringskrig som känns slående modern.”
Tacitus är enligt Bernhard, som översatt boken, verkligen en både bitter och bitsk författare. Romarna har blivit ett gäng töntiga mesar som inte längre kan säga emot maktens orättvisor. Samtidigt bedriver de rovkrig mot alla folk de kan finna och förvandlar världen till en ödemark i jakt på rikedomar. I princip alla samtidens debattfrågor behandlas av Tacitus som dessutom vet konsten att formulera tal i samma stil som ”Braveheart”, berättar Bernhard i en intervju. Tacitus själv tillhörde den romerska senaten och var en framstående politiker i kejsardömets tjänst. Bernhard framhåller dock i förordet: ”Trots att han under hela sin karriär arbetade för imperiemakten var den samtidigt det värsta han visste.” En blivande läsare av Agricola kan själv göra sig en bild.
Boken återfinns här på förlagets hemsida: