dokument

Vi har på alliansfriheten.se redovisat det Letter of Intent (LOI) som Finland tillställde Nato den 5 juli i samband med förhandlingarna om medlemskap. Sverige tillställde Nato motsvarande LOI samma dag i anslutning till sina medlemskapsförhandlingar. Finland har offentliggjort sitt LOI på utrikesministeriets hemsida. Sveriges LOI har inte offentliggjorts av regeringen. Men vi begärde att få ut handlingen från Utrikesdepartementet. Vi har nu fått del av dokumentet och handlingen kan läsas från länken nedan.

De finska och svenska handlingarna är i stort sett likalydande. Men man kan notera att Sverige missat att till skillnad mot Finland  rubricera handlingen som ett Letter of Intent, något som bara understryker Sveriges reservationslösa bundenhet av åtagandena och utfästelserna i avtalsdokumentet. En annan skillnad avser hur mycket pengar länderna ska betala till Nato, där Sverige ska betala mer än Finland, vilket följer av de fördelningsprinciper som Nato tillämpar och som Sverige uppenbarligen accepterat. En annan svårvärderad skillnad är att Finland har gjort en reservation i sitt LOI, genom att få med skrivningen: ”The Republic of Finland’s position on the responsibilities and obligations of NATO membership was set out in detail in the statements made for the record during the accession talks.” Sverige har inte något sådant förbehåll. Vad de finska egna positionerna handlar om ska här lämnas öppet. Men det skulle möjligen kunna handla om Ålands neutraliserade ställning, hanteringen av äldre trakter med Sovjetunionen/Ryssland och bevarandet av värnplikten som helt avgörande för egen finsk försvarsstrategi.

Läs mer

Nedan redovisar vi Finlands Letter of Intent (LOI) som tillställts Nato i samband med förhandlingarna om medlemskap.

Sverige  tillställde Nato ett motsvarande LOI den 5 juli. Finland har offentliggjort sitt LOI på utrikesministeriets hemsida. Sveriges LOI har inte offentliggjorts men det är att förmoda att det i allt väsentligt överensstämmer med det finska. Vi har begärt att få ut handlingen från Utrikesdeparementet.

Av särskilt intresse i den finska handlingen är bland annat följande:

LETTER OF INTENT

Excellency, Following the Accession Talks conducted on 4th July 2022 between delegations representing the Republic of Finland and NATO.

I would like to confirm to you my Government’s interest in receiving an invitation for the Republic of Finland to accede to the North Atlantic Treaty of 1949.

In this regard, I confirm the Republic of Finland’s willingness to accept in full all obligations and commitments of the North Atlantic Treaty.

I would also like to confirm the Republic of Finland’s willingness to meet the requirements of NATO membership as laid out in the 1995 Study on NATO Enlargement, and to meet all other political and legal commitments of the Alliance, including with regard to third countries.

The Republic of Finland will respect the obligations and positions explained during the recent Accession Talks.

The Republic of Finland is committed to accede to the legal agreements and protocols requiring an invitation by the present Member States of the Alliance; as well as to the other legal instruments required for functioning properly within the Alliance.

The Republic of Finland accepts NATO’s approach to security and defence, including the essential role of nuclear weapons, intends to participate fully in NATO’s military structure and collective defence planning processes, and is willing to commit forces and capabilities for the full range of Alliance missions.

The Republic of Finland undertakes to allocate sufficient budget resources for the implementation of its commitments upon accession to the Alliance, to contribute to the Civil Budget, the Military Budget, and the NATO Security Investment Programme, on the basis of the modalities discussed during the Accession Talks and at a cost share of 0.9057 %.

Läs mer

1. Today the representatives of Turkiye, Finland and Sweden, under the auspices of the NATO Secretary General, have agreed the following.
2. NATO is an Alliance based on the principles of collective defence and the indivisibility of security, as well as on common values. Turkiye, Finland and Sweden affirm their adherence to the principles and values enshrined in the Washington Treaty.
3. One of the key elements of the Alliance is unwavering solidarity and cooperation in the fight against terrorism, in all its forms and manifestations, which constitutes a direct threat to the national security of Allies as well as to international peace and security.
4. As prospective NATO Allies, Finland and Sweden extend their full support to Turkiye against threats to its national security. To that effect, Finland and Sweden will not provide support to YPG/PYD, and the organisation described as FETO in Turkiye. Turkiye also extends its full support to Finland and Sweden against threats to their national security. Finland and Sweden reject and condemn terrorism in all its forms and manifestations, in the strongest terms. Finland and Sweden unambiguously condemn all
terrorist organisations perpetrating attacks against Turkiye, and express their deepest solidarity with Turkiye and the families of the victims.
5. Finland and Sweden confirm that the PKK is a proscribed terrorist organisation. Finland and Sweden commit to prevent activities of the PKK and all other terrorist organisations and their extensions, as well as activities by individuals in affiliated and inspired groups or networks linked to these terrorist organisations. Turkiye, Finland and Sweden have agreed to step up cooperation to prevent the activities of these terrorist groups. Finland and Sweden reject the goals of these terrorist organisations.
6. Further to this, Finland refers to several recent amendments of its Criminal Code by which new acts have been enacted as punishable terrorist crimes. The latest amendments entered into force on 1 January 2022, by which the scope of participation in the activity of a terrorist group has been widened.
At the same time, public incitement related to terrorist offenses was criminalised as a separate offense. Sweden confirms that a new, tougher, Terrorist Offenses Act enters into force on 1 July, and that the government is preparing further tightening of counter-terrorism legislation.

Läs mer

Nedan ges en kronologisk dokumentation om regeringens ställningstaganden till Nato-medlemskap.

24 februari

Magdalena Andersson avfärdar Nato-medlemskap: “Jag har motsatt uppfattning.”

Sverige ska fortsätta att vara alliansfritt. Det slog Magdalena Andersson fast under förmiddagens pressträff om den ryska invasionen av Ukraina. Hon stod också fast vid sitt uttalande om att Sverige inte ”gång på gång kan vara det land som tar mest ansvar för människor på flykt”.

Statsminister Magdalena Andersson kommenterade den debattartikel med krav på medlemskap som ett antal högt uppsatta militärer, ambassadörer och krigskorrespondenter nyligen publicerade på SvD Debatt.

– Jag har motsatt uppfattning. I ett sådant här läge är det viktigt att Sveriges sedan lång tid tillbaka etablerade säkerhetspolitiska linje ligger fast. Att vi är förutsägbara och tydliga med vår säkerhetspolitiska linje. Detta är inte ett tillfälle för någon form av wobblighet, sade statsministern.

Hon utvecklade senare resonemanget:

– Den säkerhetspolitiska linje som Sverige haft under lång tid har ju bevisligen gagnat Sverige och gjort att vi sluppit att vara med i krig under lång, lång, lång tid. Det ger vid handen att det finns en anledning att hålla kvar vid denna säkerhetspolitiska linje, utöver att det i det här läget är viktigt att ha en stabilitet, tydlighet, långsiktighet och förutsägbarhet gentemot omvärlden.

Andersson sade att Sverige är ”i ett annat läge än Ukraina” eftersom man som EU-medlem skyddas av en ”solidaritetsklausul” om att andra EU-länder inte ska förhålla sig passiva om ett medlemsland ”drabbas av kris eller krig”.

– Vår strategi är, ett, en uppgradering av svensk nationell militärförmåga. Där satsar vi på en ökning på 80 procent mellan 2014 och 2025. Vi har i dag en betydligt starkare försvarsmakt än 2014. Det andra benet är internationella samarbeten.

5 mars

Magdalena Andersson tveksam till folkomröstning om Nato

Statsminister Magdalena Andersson (S) har under dagen diskuterat säkerhetsläget med sin finska motsvarighet Sanna Marin. Båda ser det som naturligt att frågan om Natomedlemskap blivit hetare med anledning av läget, men Magdalena Andersson är inte säker på att en folkomröstning är rätt metod för att avgöra frågan.

– Alla frågor avgörs inte nödvändigtvis bäst i en folkomröstning, säger hon vid en pressträff.

Läs mer

I den här texten görs ett antal något godtyckligt valda nedslag i historiska alliansfria positioner. Någon riktigt rak linje erbjuds inte. Men de händelser som jag berör ger anledning till eftertanke om det bestående värdet av alliansfriheten som vår ”grand strategy”.

Att överge en övergripande strategi, som fungerat under sekler och hållit oss utanför krig, är ett ytterst våghalsigt steg. Ett sådant övervägande kräver kyla och eftertanke. Det kräver grundligt med tid för breda överläggningar och diskussioner. En sådan prövning av den nationella kursen kan inte baseras på kortsiktighet eller stundens känslomässiga konjunkturer. Att på utomordentligt vaga grunder, och utan att ge tid för ett allvarligt menat, folkligt förankrat ställningstagande, ta ett steg in i en osäker instabilitet, där vårt framtida självbestämmande skulle komma att devalveras, är en ansvarslös politik. I ett turbulent och känsligt läge är det kall analys och strategisk långsiktighet som måste styra.

Det ska självfallet till utomordentligt starka skäl för att vi ska ha anledning att överväga att lägga om vår strategiska kurs. Bevisbördan för att en omläggning är nödvändig har de som propsar på en helt ny strategi, nämligen medlemskap i Nato. De som vill överge alliansfriheten har att övertygande visa att ett sådant ödesdigert steg inte medför ökade risker eller andra nackdelar för oss. De har att visa att vår säkerhet och position i övrigt stärks. Någon sådan analys föreligger inte.

Läs mer

För sju år sedan – den 19 februari 2015 – lanserades vår sajt alliansfriheten.se vid ett seminarium på Norra Latins konferenscentrum i Stockholm, i närvaro av bland andra framlidne generallöjtnanten Carl Björeman.

Sedan dess har sajten fungerat som en daglig påminnare om det säkerhetspolitiska läget för Sverige och en förmedlare av nyheter och diskussion i internationella media om väsentliga världshändelser som påverkar vårt land.

Detta avser vi att fortsätta med.

Med anledning av sjuårsdagen återpublicerar vi de tio punkter, som har utgjort riktlinjer för vårt arbete under dessa år.

En hälsning från Per Blomquist, överste av första graden och ledamot av Kungl. Krigsvetenskapsakademien, medföljer. Per Blomquist har inte sällan figurerat på sajten.

Alliansfriheten.se står öppen för alla intresserade – läsare och bidragsgivare – och är oberoende såväl ekonomiskt som politiskt. Vi arvoderar ej, tar inte emot annonser eller annat finansiellt stöd.

Utgivarna

Rolf Andersson

Anders Björnsson

Lars-Gunnar Liljestrand

Tio punkter för fred, frihet och fosterlandsförsvar

1. Sveriges folk vill fred. Fred är en förutsättning för nationell frihet. – Våra gränser får inte överskridas eller kränkas av någon.
2. Sverige strävar efter att stå utanför krig. Vi ska inte strida för andra. – Vi garanterar ingens säkerhet; den oförbindande men klibbiga ”solidaritetsförklaringen” återtas.
3. Vi allierar oss inte med militära makter. Vi har ett gott förhållande till dem. – Staten får heller inte upplåta baser åt främmande makt.
4. Sverige för en självständig politik. Den utformas av våra folkvalda. – Säkerhets- och utrikespolitiken styrs från Stockholm.
5. Sverige ska ha ett starkt nationellt försvar. Det ska vara defensivt till sin natur. – Det räcker inte med att hålla gränsen; försvaret ska vara uthålligt.
6. Hela Sveriges land ska värnas. Detta kräver ett folkförsvar. – Försvarsmaktens ryggrad ska utgöras av en värnpliktsarmé omfattande i princip alla i vapenför ålder, inte av yrkessoldater.
7. Försvarsmaktens uppgift är att vara krigsavhållande. – För det fordras ett totalförsvar, med fullgoda resurser till alla vapenslag jämte civilförsvar.
8. Inga svenska soldater deltar i anfallskrig. De övar för att skydda eget territorium. – Annars riskerar vi att dra på oss angrepp. Sverige intervenerar ej men deltar i fredsbevarande operationer under Förenta nationerna.

9. Alla angreppskrig är olagliga. Folkrättens regler måste upprätthållas. – En regelbaserad världsordning, baserad på respekt för FN-stadgan och andra brett förankrade internationella överenskommelser, är av central betydelse för en småstat som vår; den behöver hävdas mot stormakters angrepp och missbruk av godtyckliga sanktioner utan beslut av FN:s säkerhetsråd.
10. Ingen hotar Sverige eller gör anspråk på svensk mark. – Det är ett gynnsamt läge för dialog och samverkan mellan alla berörda, för avspänning. Vi ska inte låta oss dras in i äventyrligheter och avskräckning som kan rubba detta fördelaktiga läge.

Läs mer

”Den 26 januari godkände Sverige genom FN-ambassadör Anna-Karin Eneström en utökning av brottskatalogen i Romstadgan för den Internationella brottmålsdomstolen (ICC).

Ändringarna som Sverige nu godtagit är bland annat de så kallade Kampalaändringarna, som beslutades om under översynskonferensen i Kampala 2010, och som innebär att Romstadgans brottskatalog utökas med ett femte brott – aggressionsbrott mot andra stater. För aggressionsbrott kan den ställas till svars som kan utöva kontroll eller styra över en stats politiska eller militära handlande och som planerar, förbereder, inleder eller utför en aggressionshandling mot en annan stat som till sin karaktär, svårhetsgrad och omfattning utgör en uppenbar överträdelse av Förenta nationernas stadga. ICC:s jurisdiktion över brottet trädde i kraft den 17 juli 2018 efter att 30 statsparter ratificerat eller godkänt ändringen.

Genom Kampalaändringarna utökas även ICC:s jurisdiktion över krigsförbrytelser rörande användning av vissa slags vapen, bland annat gift eller giftvapen, gas och viss ammunition, till att gälla även i interna väpnade konflikter.

Läs mer

Vitbok om Sveriges deltagande i kriget i Afghanistan 2002-2021 av Lars-Gunnar Liljestrand och Stefan Lindgren, båda tidigare ordförande i Föreningen Afghanistansolidaritet.

Förord av Thage  G Peterson, tidigare försvarsminister och riksdagens talman.  Teolog.

Utgiven av allliansfriheten.se

Vitboken finns att läsa här : VITBOK AFGHANISTANKRIGET 2002 2021.

Den engelske professorn Nicholas Tsagourias m.fl bok, Regulating the Use of Force in International Law (Edvard Elgar Publishing  2021) har av den svenske folkrättsprofessorn Pål Wrange fått följande lovord:    “ This is a lively, readable and concise account of the regulation of the use of force, bursting with contemporary examples. The use of force is perhaps the most contentious area of international law, its terms being loaded with presuppositions about law, politics and social relations. The authors present the material clearly for our assessment, while their present voice reminds us that there can be no finite answers to these difficult questions.” I den lovprisade boken kan vi bland annat läsa:

“As the UK’s 2013 Legal Memorandum and 2018 Policy Paper demonstrate, humanitarian intervention is permissible only in those circumstances where the international community recognises that a dire humanitarian crisis is occurring, where the intervention is strictly limited to the protection of human rights and where all other means of resolving the crisis have proven unsuccessful.”

Här påstås alltså att så kallad humanitär intervention kan vara i enlighet med folkrätten, utan ett godkännande av FN:s säkerhetsråd. Och stödet är att finna i officiella handlingar från Storbritannien, i vilka man söker rättfärdiga Storbritanniens internationella våldsanvändning. Tilläggas kan att i Ove Brings med flera, däribland Pål Wrange, Sverige och folkrätten (Norstedts juridik 2020, s. 199), talas oklart om att ett ”potentiellt undantag från våldsförbudet, ehuru även det kontroversiellt, är humanitär intervention”.  Vad ”potentiellt undantag” avser är minst sagt oklart. Vi kan dock notera att författarna hänvisar bland annat till Olivier Corten, The Law Against War, i en upplaga från 2010.

Olivier Corten har nu kommit med en ny upplaga av The Law Against War. The Prohibition on the Use of Force in Contemporary International Law (Hart Publishing 2021).

Läs mer

Anförande vid Folk och Försvars konferens i Storlien den 2 februari 1970.

Läs  anförandet

Alliansfriheten.se är en sajt som har funnits i exakt sex och ett halvt år. Den vänder sig till experter och lekmän, till alla medborgare som intresserar sig för försvars-, säkerhets- och utrikespolitik. Utgivningen står helt och hållet på ideell grund. Några intäkter från annonser eller annan finansiering har vi inte. Av den anledningen kan originalbidrag, som vi välkomnar, inte honoreras.

Läs mer