dokument

Sommarrepris: Den Hårda Kärnan (HK) , Jan Wickbom

av

Vi citerar här ur en text om försvarets hårda kärna (HK) av översten 1 gr Jan Wickbom, tidigare regementschef för I19/P5 i Boden och ledamot av Kungl. Krisgetenskapsakademien:

Sverige bör inte utöva militärt hot från svenskt territorium, varken mot Väst eller mot Öst. Men ett svagt försvarat svenskt territorium utgör ett hot för både Väst och Öst därför att båda dessa parter efter att ha ockuperat Sverige, skulle kunna hota den andra. Vår försvarsmakt måste vara så stark och uthållig att ingen stat, vare sig i Väst eller i Öst anser det mödan värt att söka ockupera oss.

Läs mer

Non-lethal Assistance and the Syrian Conflict: Lessons from the Netherlands, justsecurity.org

av
Tom Ruys and Luca Ferro

Kan utomstående stater skicka ”non-lethal” (icke dödliga) vapen eller annan materiel som kan användas i en konflikt i ett land som omfattas av vapenembargo?

I många konflikter runt om i världen förekommer brott mot vapenembargon, även dem som utfärdats av FN:s säkerhetsråd. De folkrättsliga aspekterna på frågan utreds i artikeln med särskild bäring på utländsk inblandning i konflikten i Syrien.

***

Whether one thinks of Syria, Libya, Yemen, or Ukraine, third-State involvement is undeniably a common feature of many – if not most – ongoing non-international armed conflicts. While the direct provision of arms to non-State armed groups is widely deemed contrary to international law, recent years suggest that States feel less reticence to provide so-called “non-lethal assistance” (NLA), understood as material aid not designed to inflict serious bodily harm or death. In particular, in the context of the Syrian civil war, such aid has been provided to various rebel groups, including by the United States as well as by several European countries. Läs artikel

Om långvarigt krig – en klassisk strategi utvecklad av Mao Zedong för asymmetrisk väpnad försvarskamp mot en ”överlägsen” fiende

av
Rolf Andersson

Jag inleder med ett par citat ur Om långvarigt krig av Mao Zedong i syfte att väcka det intresse för dessa föreläsningar som texterna förtjänar:

”Här sysslar vi med det elementära ändamålet med krig, med krig såsom ’politik med blodsutgjutelse’, såsom ömsesidig slaktning av varandra bekämpande arméer. Syftet med kriget är specifikt ’att bevara sig själv och förinta fienden’. (Att förinta fienden innebär att avväpna honom eller ’beröva honom kraften att göra motstånd’, inte att fysiskt förinta varje medlem av hans styrkor.)”

Läs mer

Värnplikt och folkförsvar av Nils Sköld (1974). Företal av Carl Björeman

av

Nils Skölds  skrift ”Värnplikt och folkförsvar” utkom 1974 och är en argumentation för den allmänna värnplikten. Skriften finns att ladda ned här.Nils Sköld. Värnplikt och Folkförsvar. 1974

Carl Björeman:

I nummer 1:1974 av serien ”Försvar i Nutid” argumenterar Nils Sköld för att Sverige skall ha ett territoriellt folkförsvar, byggt på allmän värnplikt. Saken är aktuell också i våra dagar.

Ytterst är frågan ekonomisk. Det gäller avvägningen inom försvarsbudgeten. Mot satsningen på värnplikt stod och står försvarsindustrins intressen.

I ett tal i Umeå hösten 1966 hävdade försvarsminister Sven Andersson att ”den extrema satsningen på kvalitet i förhållande till kvantitet som inleddes med försvarsbeslutet 1958 delvis måste överges”. (Svensk försvarspolitik under efterkrigstiden. Probus 1986) Skulle värnplikten få förbättrade ekonomiska förutsättningar? Det verkade onekligen så.

För detta talade också en process som  hade ägt rum i 1965 års försvarsutredning (FU 65). Under ledning av ordföranden, förre statssekreteraren i försvarsdepartementet Karl Frithiofson, verkade FU 65 länge för att ÖB skulle utreda ”en krigsmakt utformad med vikt lagd på att ge arméstridskrafterna, och av dessa  särskilt lokalförsvarsförbanden, stor omfattning och att begränsa omfattningen av de stridskrafter som är utrustade med tekniskt avancerad materiel”. (SOU 1968:10, s. 51)

Läs mer

”Partisankrig i snö, skog och berg” av Axel W C Gyllenkrok

av

Introduktion av Bengt Holtze , kan läsas i sin helhet här

Axel G vann tidigt erkännande som trupputbildare och instruktör. Han var en framstående idrottsman och utmärkt skytt. Också som generalstabsofficer gjorde han sig gällande med självständiga idéer om organisation, utbildning och disciplin.[…]

Sina erfarenheter från tjänstgöringen under beredskapstiden som infanteribefälhavare i Karlskrona och brigadchef i västra Skåne sammanfattade G i två arbeten 1942 med kritik och synpunkter rörande utbildning, som ivrigt studerades vid förband och skolor. Per Albin Hanssons paroll i jan 1943 om motstånd till det yttersta i alla lägen inspirerade G till den lilla skriften Partisankrig, som mycket lovordades i pressen. G ansågs ha givit en första och temperamentsfull skiss till sv gerillataktik. Boken som kom ut i flera upplagor spreds illegalt i Danmark och Norge.

Partisankrig i snö, skog och berg, av Axel W C Gyllenkrok, kan laddas ned här: Partisankrig i snö, skog och berg

Sommarrepris: SIPRI Annual Lecture. 28 May 2018 – Is the world on the road to peace or war? sipri.org

av
Hans Blix

Vi återpublicerar här en artikel för sommarläsning (Utgivarna)

Just 20 years lapsed between the First and the Second World War but since 1945 we have had more than 70 years without any global conflagration.  Which are the factors that help maintain peace and which lead to war? One simple and much cited answer is the Roman line: ’If you want peace, prepare for war’ — ’Si vis pacem, para bellum’. A better line, I submit, is ’if you want peace, prepare for peace’ —’si vis pacem, para pacem’.

Läs mer

Utrikesminister Östen Undén – realpolitikern!

av
Karl Molin

Vi återger här en värdefull text av historieprofessorn Karl Molin, Östen Undén, the Soviet Peace Offensive and the Swedish Foreign Policy Debate. Texten ger många exempel på hur Sveriges dåvarande utrikesminister under Chrusjtjov-eran hanterade Sveriges grannlaga relationer till stormakterna, i synnerhet Sovjetunionen. Karl Molin har skrivit flera betydande verk om det kalla krigets period, bland annat Omstridd neutralitet. Experternas kritik av svensk utrikespolitik (1991) och (som medförfattare) Sveriges säkerhet och världens fred: Svensk utrikespolitik under kalla kriget (2008).

Östen Undén, the Soviet Peace Offensive and the Swedish Foreign Policy Debate av Karl Molin

Läs mer

Havsrättskonventionen och Ryska Federationens beslag av tre ukrainska örlogsfartyg med mera

av
Per Boström

Bakgrund

 När Ukraina deklarerade sin självständighet den 24 augusti 1991, inkluderades också halvön Krim, som blivit överförd till Ukraina 1954. Frågorna om var gränsen skulle gå mellan Ryska Federationen och Ukraina var svårlösta. Ukraina proklamerade 1999 ensidigt en havsgräns i Kertj-sundet som inkluderade den långsmala ön Tuzla som ukrainskt territorium. Ön ligger mitt i sundet och närmare den östra, ryska, sidan. Det smala Kertjsundet, cirka 45 kilometer långt och endast cirka 4 kilometer brett i smalaste delen, utgör den enda förbindelsen mellan Svarta havet och Azovska sjön. En kanal genom sundet byggdes 1877, och den är den enda möjliga passagevägen för större fartyg. Kanalen löper väster om Tuzla nära Krimsidan. Mindre fartyg har också kunnat passera öster om Tuzla, nära östra sidan av sundet fram till 2003, då Ryska Federationen anlade en vall med väg ut till Tuzla. Händelseutvecklingen utlöste en politisk kris. Parterna lyckades dock samma år ingå dels ett fördrag om gränser mellan nationerna, dels också Avtalet om Azovska sjön. (Se inofficiell översättning av sistnämnda på alliansfriheten.se.)

Läs mer

Avtalet om Azovska sjön från 2003

av

Avtalets artikel 1 och artikel 2 i svensk översättning av Ingemar Folke:

Artikel 1

Azovska sjön och Kertjsundet utgör historiskt den Ryska Federationens och Ukrainas inre vatten. Azovska sjön delas av den statsgränslinje som överenskommits mellan parterna. Regleringen av frågor, som hänför sig till Kertjsundets havsområde, sker genom överenskommelse mellan parterna.

Artikel 2

  1. Handelsfartyg och örlogsfartyg, ävensom andra statsfartyg under den Ryska Federationens eller Ukrainas flagg och som utnyttjas för icke-kommersiella ändamål, åtnjuter sjöfartens frihet i Azovska sjön och Kertjsundet.
  2. Handelsfartyg under en tredje stats flagg får gå in i Azovska sjön och passera genom Kertjsundet, om de är på väg till en rysk eller ukrainsk hamn eller återvänder därifrån.
  3. Örlogsfartyg och andra statsfartyg tillhörande en tredje stat och som utnyttjas för icke-kommersiella ändamål, får gå in i Azovska sjön och passera genom Kertjsundet, om de med anledning av besök eller rutinbesök(bunkring, proviantering, reparationer, vila o. dyl.) är på väg till en hamn tillhörig den ena parten efter dennas inbjudan eller tillstånd och vartill den andra parten lämnat samtycke.
  1.  Källa

Carl von Clausewitz om folkbeväpning!

av
Rolf Andersson

Carl von Clausewitz (1780 – 1831) föreläste om ”det lilla kriget” under åren 1811 och 1812 vid Allmänna krigsskolan i Berlin. Han kom därvid in på frågor om partisankriget (eller gerillakriget, om man så vill). Hur skulle man se på sådana krig i relation till det större kriget, som typiskt sett utkämpades eller borde utkämpas samtidigt?

Gerillakriget hade under Clausewitz´ samtid sannerligen haft inverkan, kanske avgörande sådan, i samband med det spanska folkkriget (1808 – 1814), när Napoleon försökte göra sig till herre över Spanien. Kriget har grymt illustrerats av Goya i en rad av bilder, varav flertalet emellertid klart defatistiska. Men det spanska folket gjorde motstånd, kanske närmast ”totalt” sådant. Ordet ”guerilla” har antagligen sina rötter i detta försvarskrig, som bidrog till att driva ut Napoleons soldater ur landet.

Ett annat samtida exempel är de kontrarevolutionära bönderna i Vendée, som under åren 1778 – 1796 genom gerillakrigets former och metoder bekämpade revolutionärerna.

Läs mer

Försvarssamarbetet mellan Sverige och Finland, MoU, defmin.fi

av

Respecting the long-standing security and defence policy cooperation that exists between Finland and Sweden and wishing to continue and further develop the relation in the field of defence;
Recognizing that the Participants share common geostrategic interests and views on the security challenges and that a strengthened bilateral defence cooperation is of mutual benefit;
Wishing to contribute to the security in Europe and the steadfast enhancement of stability in the Baltic Sea Region, as well as to international peace and security;
Noting that the ability to act jointly also raises the threshold against incidents and armed attacks;
Aiming to increase operational effect and to optimise the use, sustainability and development of the Participants’ defence capabilities; […]

Mål:

1.The defence cooperation between the Participants aims at strengthening the defence capabilities of the Participants, creating prerequisites for combined joint military action and operations in all situations, and to further common interests in the defence domain, including strengthening the security of the Baltic Sea region.
2. The Participants will achieve increased operational effect through combined use of resources, increased interoperability, increased capability to act jointly both domestically and internationally and a closer dialogue on common security interests and challenges.
3. The defence cooperation covers peace, crisis and war. No predetermined limits will be set on deepening the bilateral defence cooperation. This MoU does not contain mutual defence obligations. Execution of bilateral military action and operations is subject to separate national decisions.
4. The defence cooperation includes all levels of the Participants defence, the policy and military levels including the strategic, operational and tactical level. Läs MoU

Sommarrepris: Rysslands rustningar och Finland, Pekka Visuri

av

Vi återpublicerar under sommaren några tidigare inlägg till sajten. Här artikel från oktober 2017:

Nedanstående uppsats av översten, doktor Pekka Visuri ingår i en nyligen utgiven antologi, Vakaus Vaakalaudalla. Ajatuksia turvallisuuspolitiikkamme suunnasta (Stabiliteten i vågskålen. Tankar om vår säkerhetspolitiks riktning), med Timo Hakkarainen som redaktör. Andra medverkande i antologin är Arja Aalto, Mats Bergquist, Tytti Erästö, Maarit Feldt-Ranta, Gustav Hägglund, Markku Kivinen, Matti Klinge, Keijo Korhonen, Seppo Kääriäinen, Jaakko Laakso, Markku Nikkilä, Pentti Sainio, Esko Seppänen, Heikki Talvitie, Erkki Tuomioja, Jarmo Virmavirta, av vilka flera säkerligen är bekanta för en svensk läsekrets. Uppsatsen publiceras med tillstånd, och översättningen är gjord av Larserik Häggman, som också medverkar med ett bidrag i antologin.

Läs mer