utvald

Danmark var sist ut av de nordiska länderna att underteckna ett försvarssamarbetsavtal med USA. Sedan parlamenten i Finland, Norge och Sverige för ett bra tag sedan valde att godkänna DCA-avtalen med USA, ska det danska avtalet snart upp för beslut i Folketinget.

De fyra ländernas avtal är i stort sett likalydande. Av utrikesminister Lars Løkke Rasmussens i Folketinget framlagda beslutsunderlag (30/3) framgår emellertid ett par saker som är värda att uppmärksamma.

Pliktskyldigt konstaterar utrikesministern först att Danmarks försvarspolitiska samarbete med USA har ”dybe historiske rødder”, att Nato tillsammans med USA ”udgjort hjørnestenen for Danmarks sikkerhed” och att det är ”i klar dansk og europæisk interesse, at det transatlantiske bånd styrkes.”  Att Danmark befinner sig i trångmål till följd av de amerikanska hoten och kraven på att ta över Grönland, berörs inte. Nu senast var beskedet från Trump:

”Vi kommer til å få Grønland. Ja, 100 prosent sikkert, sier Trump i intervjuet med NBC News. Han tilføyer at det er gode muligheter for at dette kan skje uten bruk av militærmakt, men at han ikke vil utelukke noe.” ”Den nyvalgte grønlandske regjeringslederen Jens-Frederik Nielsen har kommenterat utspelet: ”La meg si det klart: Det får ikke USA. Vi tilhører ikke andre. Vi bestemmer selv vår framtid”.

Danmark har som få andra länder följt en amerikans kurs och lojalt ställt upp med krigsinsatser när och var helst USA kallat (Jugoslavien, Irak, Afghanistan och Libyen). Som en dansk utredning konstaterade för ett antal år sedan var det avgörande skälet för Danmarks militära engagemang beslutsfattarnas vilja att efterkomma amerikanska önskemål: ”De stora argumenten handlade om Danmarks strategiska intresse av ett nära förhållande till USA. Inget argument var för stort och inget för litet.”

Men allt detta har nu visat sig vara förgäves. Föreställningen att Danmark skulle vara en amerikansk bundsförvant, med USA som pålitlig säkerhetspolitisk hörnsten, har nu rämnat. Det inser en stark inhemsk opinion, som omfattar ett brett politiskt spektrum, där man helt går emot dca-avtalet eller åtminstone kräver att beslutet ska skjutas upp.

Läs mer

Trump tycks vara besluten att ta över Grönland från Danmark. Vicepresidentens besök nyligen som oinbjuden gäst stärker den bilden.

Putin å sin sida fortsätter den ryska upprustningen i regionen och presenterade i ett tal den 27 mars planerna för området.  Det handlar om renoveringar av militära anläggningar i ryska Arktis och att 6 miljarder kronor kommer att satsas fram till 2030 samtidigt som truppnärvaron utökas.

Ryssland har på senare tid gjort en rad utfall mot Norge och anklagat landet för att militarisera Spetsbergen i strid med Svalbardkonventionen från 1920 som föreskriver att ögruppen inte skall användas för militära  syften, vilket av flera bedömare tolkas som ett steg syftande till en uppgörelse med USA:

– En uppdelning av Arktis där Ryssland tar Svalbard och USA får Grönland. Den bilden är någonting man spelar med, säger Niklas Granholm, forskningsledare på Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI. (DN 28 mars)

Putin har också uttryckt en viss förståelse för USA:s krav på Grönland. Enligt Bloomberg anser Ryssland att ”det inte är underligt” att regeringen Trump vill lägga Grönland under amerikansk kontroll.

– Vi talar om allvarliga planer på den amerikanska sidan beträffande Grönland, säger Putin under ett tv-sänt tal från International Arctic Forum i Murmansk på torsdagen och beskriver relationen mellan USA och Grönland som präglad av ”långtgående historiska rötter”.

Läs mer

Under rubriken ”Trump och Vance föraktar européerna” publicerar den tyska tidskriften Der Spiegel (nr 11/2025) en intervju med den välkände amerikanske statsvetarprofessorn John Mearsheimer. I intervjun utvecklar Mearsheimer sin syn på den nya tidens omvälvande vändningar. I detta referat återspeglas Mearsheimers tankegångar om den Zeitenwende som vi nu står inför:

Mearsheimer tror att inledningen på Trumps andra presidentperiod kommer att gå till historien som en vändpunkt, där bandet mellan USA och Europa slits isär. Trumpadministrationen kommer att i grunden förändra mellanhavandet med sina europeiska allierade och dra Förenta staterna ut ur Nato.

Läs mer

Den 20 mars beslöt riksdagen att Sverige skulle delta med 8 Gripenplan och 150 personer i Natos luftförsvarsoperation i Polen.

Regeringen förklarar i propositionen (2024/25:113) om det svenska deltagandet ”att Nato har över tiden tagit ett ökat ansvar för det militära stödet till Ukraina. Ett behov av stöd från Natoallierade … har identifierats för att skydda logistiknoden.”

Som regeringen säger har Nato alltmer kommit att ta ansvar för det militära stödet till Ukraina och därmed kommit närmare att bli en del av kriget.

Mot den bakgrunden är det viktigt att granska mandat och möjliga risker vid ett svenskt deltagande i luftförsvarsoperationen.

Beslutet innebär att deltagandet gäller från 1 maj 2025 till och med den 31 augusti 2025.  Natos operation i Polen har i uppgift att skydda och upprätthålla säkerheten för den logistiknod som fungerar som sambandscentral och används för det militära och civila stödet till Ukraina.

Läs mer

Det norska försvaret informerar i ett pressmeddelande (13/3) att man får ”Storbesøk over hovedstaden”: ”I morgen vil norsk F-35 eskortere amerikansk B-52 Stratofortress i luftrommet over Østlandet. Flyene vil komme inn i lav høyde over Akershus festning klokken 12.00.”

Vi ser alltså samma utstuderade signalpolitik i Norge som helt nyligen iscensatts i Finland och Sverige.

Norges försvarsminister Tore O Sandvik: ”At amerikanerne kommer til Norge for å trene med det norske Forsvaret er et viktig signal om amerikansk forpliktelse til europeisk og norsk sikkerhet”.

Överste David Herndon, senior talesperson i USAFE-AFAFRICA: ”Treningen sammen med Norge viser det sterke bilaterale forholdet vi har og den sømløse måten vi opererer sammen på.”

I Norge har emellertid många inflytelserika opinionsbildare gjort klart att man inte längre kan lita på USA. Att stora amerikanska bombplan, utrustade för att kunna bära kärnvapen, flyger lågt över Akershus fästning i Oslo, lär inte bidra till att lugna de kritiska rösterna.

Som vi redovisat på sajten har strategiska bombplan från Bomber Task Force nyligen deltagit i övningar i Finland och Sverige. Sådana övningar har genomförts flera gånger om året de senaste åren.

Liksom i Sverige och Finland har övningar genomförts i Norge med bombning av övningsfält.

Läs mer

Som vi rapporterat flög i förrgår (11/3) två stora strategiska amerikanska B-52H Stratofortress bombplan i formation över den svenska riksdagen.

U.S. Air Forces in Europe – Air Forces Africa rapporterar nu att flygoperationen fullföljdes genom att planen för första gången fällde bomber i Sverige:

”Two U.S. Air Force B-52H Stratofortress bombers successfully carried out their first-ever live weapons drop in Sweden on 11 March as part of the Bomber Task Force (BTF) mission VIKING NEBULA. The mission was designed to enhance operational coordination between U.S. and Swedish forces, demonstrating a new level of military cooperation.”

De två bombplanen eskorterades av två Gripenplan. Bombplanen flög över övningsområdet Vidsel i Norrbotten där de släppte bomber som skall användas för direkt attack mot markmål. Övningsområdet Vidsel, i närheten av Luleå, är en av de baser som USA har fri tillgång till enligt DCA-avtalet mellan Sverige och Amerika.

Amerikanska strategiska bombflyg flög över svenskt territorium 2022 då ”ett antal B52or” eskorterades av Gripenplan och fällde enligt Försvarsmakten för första gången skarpa bomber över Vidsel. År 2023 togs ytterligare ett steg mot ökad närvaro i Sverige av amerikanskt strategiskt bombflyg då plan av typen B-1B Lancer tillfälligt baserades på Luleå-Kallax flygplats.

Läs mer

Anförande vid möte Internationell utblick: Sveriges säkerhet – Nato och kärnvapen på ABF i Stockholm den 10 mars

Är Sverige hotat?

Den frågan har fått olika och delvis motsägande svar från de politiska och militära ledningarna.

Inför beslutet att ansöka om Nato-medlemskap och överge alliansfriheten hävdade dåvarande statsministern Magdalena Andersson att vi inte kunde klara av att försvara oss själva.

Strax innan Sverige gick med i Nato förklarade den nya regeringen på Folk och försvarskonferensen att nu var det på allvar och alla måste ställa in sig på att vi kunde hamna i krig.

När vi några månader senare var med i Nato blev tonläget ett annat.

Sverige var inte ett krigsmål och vi skulle istället planera för att skicka styrkor till Natos förfogande i östra Finland och i Baltikum.

Vårt eget territorium skulle användas till transitering och som uppmarschområde för Nato-trupper från Norge på väg österut till Finland och Baltikum och norrut mot Arktis.

Sverige har sedan 30 år tillbaka saknat ett territorialförsvar då värnplikten i praktiken avskaffades och ersattes av ett litet yrkesförsvar för interventioner utanför landets gränser som Afghanistankriget. Med Nato-medlemskapet har nu doktrinen om att försvara  landet utanför våra gränser stadfästs och försvaret av det egna landet tonats ned.

Läs mer

Idag (11/3) genomför flygvapnet en flygning över Stockholm och Uppsala tillsammans med USA:s Bomber Task Force. Enligt Försvarsmakten ingår flygningen i den planerade övningsverksamheten och rutten sägs vara vald för att uppmärksamma ettårsjubileum av Sveriges anslutning till Nato. Två svenska stridsflyg från Skaraborgs flygflottilj ska möta upp de amerikanska B-52 Stratofortress-planen på hög höjd utanför Göteborg. De stora bombplanen ska sedan eskorteras över Mellansverige och gå ner för en formationsflygning på låg höjd över Sveriges riksdag i centrala Stockholm klockan 13:00 innan de fortsätter norrut över Arlanda och Uppsala.

Överstelöjtnant Mikael Månsson som deltagit i planeringen: Det amerikanska flygvapnet är en mycket viktig samarbetspartner och sådana här uppdrag är utmärkta tillfällen att öva ihop och stärka alliansen.

Överstelöjtnant Kendall ”Spartan” Smith, chef för Bomber Task Force i U.S. Air Force (USAFE-AFAFRICA): Vår förmåga att snabbt integrera och samverka skickar en tydlig signal om vårt gemensamma engagemang för regional säkerhet och stabilitet.

Läs mer

Den svenska statsledningen och stora delar av det säkerhets- och militärpolitiska etablissemanget i övrigt saknar nationell säkerhetsstrategi. De driver med i strömmar som febrilt söker efter nya fåror och drar åt olika håll sedan de europeiska föreställningarna om säkerhet krockat med den nya amerikanska administrationens omläggning av strategin. Det är en förändring som har varit i gång under en längre tid med allt tydligare amerikanskt fokus på den indo-pacifiska regionen. Men den kom att tydliggöras i och med Trumps presidentskap. Under dennes ledarskap har även nya aggressiva moment tillfogats med handelskrig, anspråk på andra staters territorium och svårgenomskådliga uppgörelser med Ryssland.

De senaste decennierna har de svenska regeringarna hoppat från den ena tuvan till den andra. Först var det internationella krigsinsatser som gällde (Afghanistan, Libyen och Mali). Det handlade om att betyga stormakter i väst sin lojalitet (Danmark inser nu i och med USA:s krav på att ”få” Grönland att den politiken var förgäves). Sedan kom en period då det talades om nationellt försvar men utan att mycket blev uträttat i praktiken. Den allmänna värnplikten, som hade tömts på innehåll och sedan lades på hyllan av den borgerliga regeringen 2010, återställdes inte utan fokus var på en uppsjö av avsiktsförklaringar om icke bindande försvarssamarbete med ett stort antal länder. Denna långa, bedrövliga resa mynnade sedan ut i den belägenhet där vi befinner oss nu: medlemskap i ett Nato som skälver i sina grundvalar; ett DCA- avtal med USA som man inte vet vart det kommer att ta vägen men öppnar Sveriges territorium för offensiva amerikanska ambitioner; och en mycket blygsam försvarsmakt som primärt ska operera utomlands.

Läs mer

Det nya säkerhetsläget i Europa efter Trumps uppgörelse med Putin har ställt det mesta på ända och startat möten och diskussioner mellan Natos medlemsländer om vad som skulle kunna ersätta Nato.

Den svenska regeringen försöker att utåt hålla god min och hävdar att den transatlantiska länken visserligen är skadad men måste värnas och att Sverige fortsatt stöder sig på den.

Internt mellan länderna pågår emellertid andra diskussioner som rör nya allianser.

För Sveriges del har det föreslagits ytterligare förstärkning av det militära samarbetet med Finland där vi redan har en överenskommelse som öppnar för militärt stöd vid kränkningar.

Läs mer

USA:s förslag till resolution om kriget i Ukraina antogs av säkerhetsrådet den 24 februari med tio röster för och fem avståenden. Inget veto lades in mot resolutionen (av Frankrike eller Storbritannien). Det korta och allmänt hållna budskapet i resolutionen är ”swift end to the conflict” och ”a lasting peace” mellan Ukraina och Ryssland.

När frågan samma dag togs upp i generalförsamlingen blev utgången en annan. Generalförsamlingen hade i utgångsläget två resolutioner att ta ställning till, dels Ukrainas förslag, dels USA:s förslag.

Generalförsamlingen antog Ukrainas förslag som bland annat bekräftar församlingens ”commitment” till Ukrainas suveränitet, oberoende, enighet och territoriella integritet inom landets internationellt erkända gränser samt erinrade om tidigare beslutade resolutioner, särskilt med krav på att Ryssland omedelbart, fullständigt och ovillkorligen drar tillbaka sina styrkor från Ukrainas territorium.

Den resolutionen antogs med 93 röster för, 18 emot och 65 avståenden. Mot resolutionen röstade bland andra Ryssland, USA, Israel, Ungern, Haiti, Nicaragua och Nigeria. Sverige röstade för. Till staterna som lade ner sin röst hörde Indien, Kina, Sydafrika, Panama, Brasilien Syrien, Kuwait, Pakistan, Vietnam samt Saudi Arabien.

Läs mer

USA lade fram samma resolutionsförslag om kriget i Ukraina i FN:s säkerhetsråd och generalförsamlingen. Förslaget i generalförsamlingen har följande enkla och korta lydelse:

”The path to peace”

The Security Council,

Mourning the tragic loss of life throughout the Russian Federation-Ukraine conflict,

Reiterating that the principal purpose of the United Nations, as expressed in the Charter of the United Nations, is to maintain international peace and security and to peacefully settle disputes,

Implores a swift end to the conflict and further urges a lasting peace between Ukraine and the Russian Federation.

Denna resolution antogs av säkerhetsrådet. Före omröstningen avvisades alla föreslagna tillägg till texten. Ingen röstade emot resolutionen. Följande 10 stater röstade för den: Kina Ryssland, USA, Algeriet, Guayana, Pakistan, Panama, Sydkorea, Sierra Leone, Slovenien samt Somalia. Följande fem stater lade ner sina röster: Danmark, Frankrike, Grekland, Slovakien och Storbritannien.

Danmark, Grekland, Frankrike och Storbritannien föreslog före omröstningen att texten “the Russian-Ukraine conflict” skulle ersättas av “the full-scale invasion of Ukraine by the Russian Federation”. Därutöver skulle det enligt förslaget i preambeln sättas in en ny paragraf för att tillförsäkra “the territorial integrity of Ukraine”. Ett tredje förslag gick ut på att ersätta texten “lasting peace between Ukraine and the Russian Federation” med “just, lasting and comprehensive peace between Ukraine and the Russian Federation, in line with the Charter of the United Nations and the principles of sovereign equality and territorial integrity of States”. Dessa förslag vann inte gehör. Det gjorde inte heller Rysslands förslag om att få med ett medgivande om de “deeply rooted reasons” till konflikten.

Ett förslag från Frankrike och Storbritannien att skjuta upp behandlingen av resolutionen avvisades också. Texten togs alltså helt i enlighet med USA:s ursprungliga förslag. Samma text lades fram i generalförsamlingen. Där blev utfallet ett annat. Vi avser att återkomma till det.