utvald

Försvarsmakten har överlämnat sitt budgetunderlag för 2025 till regeringen.

Generaldirektör Mikael Granholm från Försvarsmakten säger att underlaget genomför överbefälhavarens militära råd från november i en plan inom regeringens ekonomiska ram. Den ramen innebär en tillväxt som motsvarar 2 procent av BNP för det militära försvaret år 2028.

Försvarsmakten skall utvecklas mot ”en högre grad av modernisering och digitalisering, en bättre interoperabilitet, förmåga att verka inom ramen för Natos ledningsstruktur, en högre uthållighet och en bättre tillgänglighet”. (Försvarsmakten.se den 4 mars).

ÖB:s militära råd till regeringen, som vi kommenterat  på den här sajten, innehöll det överraskande budskapet att den av Försvarsberedningen beslutade ökningen av antalet brigader från två till fyra skulle skjutas bortåt i tiden och att de två nya brigaderna skulle öronmärkas för insatser i Nato-operationer utanför Sveriges gränser.

I budgetunderlaget anges en av utgångspunkterna vara: ”Krigsorganisationen dimensioneras för att försvara Sverige mot ett väpnat angrepp, inom ramen för Natos kollektiva försvar och för att kunna bidra till försvaret av allierade.”

Krigsorganisationen skall enligt skrivningen försvara Sverige mot ett väpnat angrepp, men samtidigt införs reservationen att det skall ske inom ramen för Natos kollektiva försvar. Därmed lämnas det öppet vilket ansvar det svenska försvaret har för att värna landet och vilka konkreta mål som krigsorganisationen skall uppnå vid ett angrepp på Sverige.

Läs mer

En av de militära baser som omfattas av försvarssamarbetsavtalet med USA (DCA-avtalet) används av flygflottiljen i Luleå. Flottiljen fick nyligen amerikanskt besök. I februari landade två amerikanska B-1B Lancer ur Bomber Task Force på Luleå-Kallax flygplats för att ”basera” där och öva. Detta är andra gången sådana amerikanska bombplan ”baseras” i Sverige för övningar.

Var det fråga om övningar i syfte att stärka Sveriges försvar? Eller handlade det snarare om att pröva Sveriges förmåga att som värd- och transitland tillhandahålla baser för amerikanska strategiska operationer? Höll övningen i linje med DCA-avtalet öppet för vad svenska militära plattformar ska kunna användas för?

”Vi har återkommande samövat med Bomber Task Force där vi övat hela kedjan, från eskort och samband till skarp vapeninsats. Nu fortsätter vårt samarbete genom att återigen basera B1-B Lancer på svensk mark för att öva tillsammans”, säger flygvapenchefen, generalmajor Jonas Wikman.”

De amerikanska bombplanen flög från South Dakota för att delta i övningen Vanguard Adler, som enligt vad som offentligt redovisats syftar till att förbättra samverkan med svenska JAS 39 Gripen i ”the Arctic and Baltic regions”. Övningarna som utfördes inkluderade ”surface attack, air interdiction, and close air support scenarios”.

Läs mer

USA har med Danmark, Finland, Norge och Sverige träffat långtgående försvarssamarbetsavtal. Enligt avtalen ges de amerikanska styrkorna rätt att använda vissa särskilt angivna anläggningar och områden (”områdena”). Av avtalen framgår även att amerikansk närvaro på respektive stats territorium kan sträcka sig ut över de särskilt angivna områdena. Var går gränsen?

Enligt Nato SOFA artikel VII:10, som gäller i förhållande till alla Natoanslutna stater, får US-myndigheterna upprätthålla ordningen inom områdena i den mån USA ensamt har rätt att disponera över dessa. Vid gemensamt utnyttjande gäller det att komma överens. Agerande utanför dessa områden kräver ömsesidiga arrangemang med den mottagande staten.

Enligt det DCA-avtal som Sverige tecknat har US-myndigheter behörighet att upprätthålla ordningen även i omedelbar närhet av de områden som avtalet gäller. Dessutom – under utomordentliga omständigheter och enligt ömsesidigt godkända planer – ”bortom” den omedelbara närheten till dessa områden.

Läs mer

Sverige går nu in i Nato. Ställningstagandet har såvitt kan bedömas brett folkligt stöd. Hur djupt detta går är en annan sak.

Till saken hör att det stått klart för varje medborgare att Sveriges värnkraft under decennier urholkats till den milda grad att förtroendet för den egna Försvarsmaktens förmåga att bjuda en angripare verkligt motstånd underminerats. Sådant sätter sina spår, särskilt som statsledningen inte tydliggjort och på allvar börjat verkställa ett återställande av försvarskraften.

Den diskussion som förekommit här i landet har alltför ofta varit präglad av ytlighet, jargong och ständigt tal om säkerhetsgarantier. Sådana garantier har inte någon täckning i verkligheten, och det oavsett hur de är formulerade. Natos artikel 5 är som sådana ”garantier” alltid brukar vara av det rent politiska slaget och försedd med sedvanliga förbehåll. Artikel 5 kan vid en kris, där Sverige är involverat, få verkan eller mynna ut i protester och hjälpsändningar. Det hela beror på politiska beslut då saker och ting verkligen ställs på sin spets; på de berörda staternas egna politiska intressen i ett visst givet läge.

Läs mer

Vi återpublicerar här en artikel från 29 oktober 2022 om beslutsfattandet med anledning av Ungerns godkännande av Sveriges Nato-ansökan. (Utgivarna)

Sveriges statsledning arbetar frenetiskt för att lotsa landet in i Nato. Den har klargjort att vi ställer upp på allt som ingår i ett medlemskap och det utan några som helst reservationer (kärnvapen, utländska baser). Den har vidare indikerat att det nog finns betydande ytterligare svängrum när det gäller att gå Turkiet till mötes. Vi får se hur det går med projektet.

Vad ett medlemskap i Nato skulle medföra för Sverige är än idag ytterst oklart. Ett flertal statliga utredningar arbetar för närvarande med att undersöka vilka följder ett medlemskap skulle få och vilka anpassningar vi måste göra för att få det hela på plats. Föremål för utredning är bland annat inriktningen av det militära försvaret, nödvändiga författningsändringar och andra anpassningar. Sett ur medborgerlig synvinkel hade det varit ett demokratiskt minimum om det väsentliga i allt detta hade retts ut och bibringats allmänheten innan anslutningsbeslutet togs.

Läs mer

Norges avtal från 2022 med USA om försvarssamarbete (SDCA-avtalet) omfattar fyra militära baser. Norge har sin ”basepolitikk” att ta hänsyn till och föredrar därför att tala om ”omforente områder”. Genom ett tilläggsavtal ska nu samarbetet enligt den norska regeringens förslag utvidgas till att omfatta ytterligare åtta sådana områden. Förslaget har gått ut på remiss. I underlaget för remissen understryker regeringen gång på gång att det står i SDCA-avtalet att det ingås med full respekt for norsk suveränitet, norska lagar och landets folkrättsliga förpliktelser. Samtidigt konstaterar regeringen att ”norske og amerikanske myndigheter forstår denne forpliktelsen på noe ulik måte,” men att detta inte är något nytt! Den hänvisar till den diskussion som fördes med USA, då SDCA-avtalet förhandlades fram under 2021.

Att den norska regeringen öppet redovisar denna grundläggande skillnad i synen på avtalets innebörd och tolkning är i och för sig förtjänstfullt. Från svensk sida har ingen sådan information lämnats från regeringens eller försvarsministerns sida, trots att det svenska DCA-avtalet nu är ute på remiss.

Det finns skäl att belysa hur denna problematik behandlades av den norska regeringen i den proposition som lades fram för Stortinget 2022. Den norska regeringen anger där tydligt att det inte finns någon samsyn:

Läs mer

I en utfrågning våren 2022 i det norska stortinget pressade Christian Tybring-Gjedde (Fremskrittspartiet) försvarsminister Bjørn Arild Gram (Arbeiderpartiet) på svar. Bakgrunden var det DCA-avtal om försvarssamarbete som Norge hade träffat med USA. Enligt avtalet har amerikanska styrkor givits rätt att använda ”omforente områder” på norskt territorium.

Tybring-Gjedde menade att det i realiteten var fråga om amerikanska militärbaser. Han hävdade att avtalet innebar att den av Arbeiderpartiet ledda regeringen hade övergivit den ”basepolitikk” som Norge 1949 hade förklarat som sin, nämligen att inte tillåta baser för främmande makters styrkor på territoriet.

Ordväxlingen som återges nedan är belysande. Här återfinns ordvändningar som försvarsminister Pål Jonson gjort bruk av. Vi lär få höra mer av detta slag om vi får till stånd en debatt i Sverige.

Läsaren bör vara uppmärksam på att Tybring-Gjedde är helhjärtat för det norska DCA-avtalet, välkomnar amerikanska baser och vill skrota den norska ”basepolitikken”. Varför tog han då upp denna strid om ordens valörer, när han i praktiken hade fått igenom sin linje?

Ett skäl till det kan ha varit att han taktiskt ville isolera och splittra de krafter i Norge som alltjämt anser att ”basepolitikken” är en riktig hållning och en plattform för att hävda norsk suveränitet när amerikanska styrkor tillåts breda ut sig; som nu senast när ytterligare baser genom ett kompletterande avtal ska ställas till USA:s förfogande.

Läsaren får själv värdera den norske försvarsministerns svar. Han hade ingen lätt uppgift. Han säger sig hålla fast vid ”basepolitikken”. I så fall gäller det väl att återställa och hävda dess förnuftiga kärna.

Näst sist kommer ett inlägg från högermannen Hårek Elvenes, som avvisar Tybring-Gjedde.

Läs mer

Inför det nära förestående Nato-medlemskapet har Försvarsmakten sedan en längre tid börjat omställningen av armén.

Inriktningen och uppgiften för försvaret har formulerats i två doktriner: doktrin för gemensamma operationer (DGO) från 2020 och Militärstrategisk doktrin (MSD) från 2022.

Vi har på den här sajten kommenterat doktrinerna, vilka saknar en tydlig inriktning på att försvara det egna territoriet då den övergripande strategin varit att invänta stöd utifrån. (Kommentar till DGO och MSD).

Med det nya reglementet för Armén AR Taktik 23 tas ytterligare ett steg bort från försvaret av det egna territoriet. I Officerstidningen den 14 februari kommenteras det nya reglementet:

”Vi kommer från en 20-årig period av internationella insatser. Nu ska vi utveckla och skapa brigadförmåga i divisions ram och återta förmågor i en ny kontext. I och med detta behövde vi överse och anpassa vårt reglemente vilket vi nu gjort”, säger Rickard Johansson, brigadgeneral och chef för Markstridsskolan.

Läs mer

Kommentar i anslutning till Hans Blix öppna brev om DCA.

Den överenskommelse som träffats mellan Sveriges och USA:s försvarsministrar om fördjupat militärt samarbete har genomförts utan minsta förankring i den övergripande svenska säkerhets- och utrikespolitiken. Ingen samlad bedömning av konsekvenserna för den övergripande svenska säkerhetspolitiken och utrikespolitiken har kunnat göras av de två ministrarna. Varken stats- eller utrikesministrarna tycks ha utövat något inflytande, och än mindre har någon form av konsultationer. med den demokratiska oppositionen ägt rum.
Utan att någon politisk-strategisk sammanhållen struktur, som ett bindande Nato-avtal, upplåter Sverige (i vart fall dess försvarsminister) strategiskt/geografiskt viktiga områden till den amerikanska försvarsmakten.
Ingen samlad svensk säkerhetspolitisk utvärdering har förekommit innan Sverige öppnar strategiskt viktiga nationella territorier.

Hans Blix inlägg finns att läsa här

Ansökan om medlemskap i Nato 2022 var ett avgörande brott mot den alliansfrihet som under mer än 200 år varit grunden för säkerhetspolitiken.

Ett minst lika dramatiskt steg var det försvarssamarbetsavtal (DCA) med USA som regeringen undertecknade i december 2023 och som skall föreläggas riksdagen.

Det innebär upplåtelse av 17 baser i Sverige och rätt för USA-styrkor att röra sig fritt över hela det svenska territoriet.

DCA-avtalet har varit en huvudfråga för oss på alliansfriheten.se att bevaka från de första sporadiska uppgifterna om innehållet fram till det färdiga avtalet.

Vi har även analyserat de finska, norska och danska DCA-avtalen och jämfört skrivningarna med vad som står i det svenska avtalet.

I det arbetet har vi tyvärr stått nästan ensamma.

Ingen av de stora medierna har velat uppmärksamma avtalet och debattinlägg om avtalet som vi sänt in har refuserats utan kommentarer.

Hela hanteringen av avtalet från ansvariga politikers sida är helt enkelt en skandal.

Hans Blix är en av de få tunga debattörer som reagerat mot tystnaden kring DCA-avtalet och vi är glada att ha fått förtroendet att publicera hans öppna brev med krav på en demokratisk process och allmän debatt om avtalet.

Glädjande nog har vår bevakning av DCA-avtalet mött stort gensvar hos våra besökare och vi tror att texterna kommer att användas av enskilda debattörer och organisationer.

Att de politiskt ansvariga och de stora medierna valt att lägga lock på debatten om DCA-avtalet bådar inte gott för framtiden.

Både Nato-medlemskapet och DCA-avtalet kommer att innebära att stormakternas press på Sverige kan öka och att vi skall rätta in oss i ledet och föra en politik som inte självklart kommer att vara i vårt nationella intresse.

Vi kommer på alliansfriheten.se att fortsätta bevaka och kommentera säkerhetspolitiken. Vår hållning är att i varje läge hävda att svensk självbestämmanderätt skall bevaras så långt som det bara går.

En trovärdig sådan politik bygger på att vi återupprättar ett eget nationellt territorialförsvar som grundas på allmän värnplikt.

Idag fyller översten av första graden Per Blomquist 95 år.

Han är en av dem som från första stund har stött vår sajts tillkomst och dess fortsatta existens, tillsammans med framlidna officerare som generallöjtnant Carl Björeman och överstelöjtnanten Arvid Cronenberg. Alla tre distingerade militärer och ledamöter av Kungl. Krigsvetenskapsakademien. På alliansfriheten.se har han medverkat med åtskilliga inlägg under de nio åren som sajten funnits, alltid skarpa och tänkvärda.

Vi gratulerar nu Per på bemärkelsedagen, och samtidigt gratulerar vi oss själva för att ha haft och fortsätter att ha en sådan ståndaktig uppbackare som denne insiktsfulle knekt – vi tror inte, att han misstycker beträffande ordvalet. Han har under sin aktiva tid, och även därefter, som civilist, värnat fosterlandet i akt och mening. Han har insett hur viktig den allmänna värnplikten är för ett land som icke angriper andra utan enbart vill försvara sig självt.

Det är fred vi önskar, inte angrepp eller erövring – det har alltid varit soldaten Per Blomquists mening.

Danmark, Finland, Norge och Sverige har undertecknat DCA-avtal med USA. Norge har visat vägen.

Norge tecknade sitt avtal 2021. Det avtalet, som utgjorde en komplettering av ett äldre avtal, har behandlats och godkänts av Stortinget 2022. Avtalet omfattar fyra baser. Men när bläcket väl hade torkat på dokumentet kompletterades det för bara någon vecka sedan med en överenskommelse som ger USA rätt till obehindrad användning av ytterligare åtta baser. Den nya överenskommelsen kommer att behandlas i Stortinget.

Danmarks, Finlands och Sveriges DCA-avtal har inte behandlats i parlamenten. I skrivande stund omfattar det danska avtalet tre baser, det finska 15 baser och det svenska 17 baser. Med de norska baserna inräknade utgör det inalles 47 baser. Den geografiska tyngdpunkten är riktad norrut.

Frågan inställer sig om detta är början på en utveckling, där de fyra grannländerna strategiskt släpper in stormakten USA så nära in på livet att svängrummet för eget självständigt handlande blir allt svårare att upprätthålla.

Möjligen finns det skäl att erinra om att dessa fyra småstater inte är ensamma om att slå in på en svåröverblickbar och ytterst riskfylld väg, kantad som den kommer att vara av det amerikanska ledarskapets skiftande konjunkturer, stridigheter och motsättningar. USA har tecknat DCA-avtal med bland annat Bulgarien, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Rumänien, Slovakien, Ungern samt Tjeckien. USA har även olika sorters avtalsarrangemang med övriga stater som är medlemmar av Nato.

Läs mer