utvald

Vid en sammankomst nyligen på Utrikespolitiska Institutet reste jag frågan om det framförhandlade bilaterala avtalet med USA innefattande bl.a. att 17 platser i Sverige får användas för amerikanska militära baser. Jag upprepar gärna mina tankar I form av ett öppet brev:

Det nu framförhandlade avtalet om försvarssamarbete mellan Sverige och USA skall träda i kraft då båda parter rapporterat att nödvändiga interna förfarande vidtagits.

För svensk del förutsätts godkännande av Riksdagen. De politiska partierna och stora media har ännu inte ansträngt sig att för allmänheten förklara vad avtalet — som bl.a. synes möjliggöra 17 amerikanska militära baser på svenskt territorium — skulle innebära

Min fråga är: Borde inte behandling i Riksdagen föregås av folkomröstning och dessförinnan en bred folklig diskussion grundad på utförlig information om vad avtalet innebär?

Utförligare bakgrund till frågan:

Då regeringen på våren 2023 bestämt sig för att ansöka om medlemskap i NATO ansåg många att beslut om en så stor fråga som övergivande av alliansfriheten borde föregås av omfattande nationell diskussion och även en folkomröstning.   Så skedde inte. Kanske delvis för att Finland tidigt tog ställning. Den diskussion som förts i Sverige hade länge fokuserats

på NATO-fördragets Art. 5, den solidaritetsklausul som föreskriver att angrepp på en medlem skall ses som angrepp på alla och utlösa stöd. Det ansågs visserligen som nästan  säkert att Sverige även utan NATO medlemskap vid angrepp (från Ryssland) skulle bistås militärt av NATO-länder, men att medlemskap och endast medlemskap kunde  ge full garanti. Att medlemskap skulle innebära gemensam försvarsplanering och gemensam målsättning om kapacitet stod klart, men någon diskussion fördes inte av frågan om faktisk militär integration på mark, i luft eller till havs. Inte heller oppositionen mot svensk anslutning tog upp den frågan utan anförde som främsta argument att anslutning skulle öka spänningen i Östersjöområdet.  NATO- avtalet uppställde inte heller några regler om faktisk integration. Så kunde t.ex. Danmark och Norge klargöra att de inte accepterade någon placering av kärnvapen på sina territorier i fredstid.

Läs mer

Under flera decennier har det militärpolitiska etablissemanget här i landet genom en rad av taktiska och strategiska grepp verkat för en ny försvars- och säkerhetspolitisk linje. I denna omorientering ingår att ansluta oss nära till USA:s politik och infoga oss i institutioner som USA dominerar (Nato). Denna politik innebär att försvars- och säkerhetspolitiken avlägsnas från sin nationella kärna och att suveräniteten riskerar att urlakas.

Gemensamt för detta inflytelserika etablissemang är att det inte verkar ha någon tilltro till att det går att bygga en egen defensiv militär styrka värd namnet. Den aktningsvärda försvarskraft som vi hade för ett antal decennier sedan har de steg för steg låtit underminera.

I dagsläget har vi knappt två brigader att sätta in till vårt försvar. Ett folkförsvar, baserat på allmän värnplikt, är främmande för detta militärpolitiska skikt. Dessa kretsar torgför uppfattningen att vi ska bygga vårt försvar på att andra stater kommer till vår hjälp.

I raden av steg i denna långtgående nyorientering ingår som särskilt riktningsgivande samförståndsavtalet om värdlandsstöd, lagen om operativt militärt stöd, medlemskapet i Nato och det nu aktuella DCA-avtalet om försvarssamarbete med USA.

Dessa fyra steg har sedan omgetts och understötts av en mängd andra åtgärder som verkat i samma riktning och skapat tillvänjning (övningsverksamheten där den internationella inriktningen vidgats för att sända signaler om lojalitet och internationell operabilitet; flottbesök av enorma amerikanska marina fartyg för att befästa ytliga partnerskap; överflygningar med amerikanska B52 bombplan och annat militärt flyg för att visa på avskräckning och var vi hör hemma; och en mängd andra åtgärder).

Läs mer

Under påskhelgen 2013 flög en rysk flygstyrka med bomb- och jaktflyg in nära den svenska territorialgränsen och genomförde, enligt vad som uppgavs i pressen, fingerade angrepp mot svenska mål. Sverige hade ingen beredskap vid detta tillfälle. Två danska Nato-plan gick upp från Litauen och skuggade de ryska planen.

Hård kritik riktades då mot den undermåliga svenska beredskapen. Den ska emellertid ha blivit mycket bättre sedan dess.

I regeringens promemoria om försvarssamarbete med USA (Ds 2024:2) finns det förslag, som berör denna kärna i den svenska Försvarsmaktens uppgifter.

Det är de svenska stridsledningscentralerna som bevakar luftrummet. De söker efter främmande flygplan som inte identifierar sig. Vid kränkningar av territoriet leder de stridsflyget fram till målet och informerar piloten om vad som händer i närområdet. Centralerna tar fram en lägesbild som underlag för beslut om insats för att hävda den territoriella integriteten. Sverige har ett flertal sådana centraler – från Skåne upp till Luleå.

Denna verksamhet kallas i militära sammanhang för ”STRIL”: den stridsledning som är centralernas uppgift. Genom STRIL sker kontinuerlig övervakning med radar av territoriet och stridsledning av flygförbanden. Den hårda kärnan i STRIL är att leda svenskt flyg till stridskontakt. Detta har vi tack och lov inte behövt sätta i verket. Vad det i praktiken än så länge har handlat om är att flygvapnet vid kränkningar avvisat främmande staters flyg.

Enligt promemorian kan det ”uppkomma behov” för USA att ”kunna utföra flygstridsledning på svenskt territorium”. Om USA:s militära flygstridskrafter ska utöva flygstridsledning här innebär detta enligt promemorian en ”överlåtelse av förvaltningsuppgift”, det vill säga att USA helt eller delvis tar över försvarsuppgifter som åvilar Försvarsmakten.

Läs mer

Ett. Diplomatin i klassisk mening har hamnat på undantag. En rad svenska diplomater har uppträtt allt annat än diplomatiskt i sin gärning (blandat sig i andra staters inre angelägenheter) och i sin opinionsbildning (på tvärs med statsledningen). Detta har inte tjänat vårt nationella oberoende och inte heller statsnyttan. Diplomati har därmed kommit att bli konfliktskapande, när den hellre borde sett till att undanröja konflikter.

Två. Höga svenska militärer har haft för vana att politisera, göra utspel. De gick in för att störta den neutralitetssinnade Staaff-regeringen 1914 och önskade uppslutning på Tysklands sida också under nästa krig. Naturligtvis: långt ifrån alla. De flesta var lojala, men fåtalet krigshetsare skapade ändå problem för ansvarstagande politiker. De ville komma till drabbning. De var opålitliga. Numera är det regeringsmedlemmar som går i bräschen för krigsalarmism.

Läs mer

Genom försvarsavtalen med USA (DCA) har Norge, Finland och Sverige upplåtit flera militära baser för USA att kunna utnyttja för förhandslagring av materiel, utbyggnad av infrastruktur som flygfält, stationering av personal, övningar och disposition i stort sett helt utifrån USA:s egna intressen. Spärrarna i avtalen är vaga.

Finland har upplåtit 15 baser och Sverige 17. Norge har sedan mer än ett år tillbaka upplåtit fyra baser. Nu har Norge gått med på ytterligare åtta baser enligt ett tilläggsavtal till sitt tidigare DCA-avtal. Sammanlagt har alltså USA fått 44 baser i Norden. Flera av dem är placerade långt uppe i norr, på Nordkalotten.

USA har dessutom en bas på Island för övervakningsflyg över Nordatlanten.

DCA-avtalen för Sverige och Finland skall föreläggas ländernas riksdagar för beslut. Det norska stortinget skall besluta om det nya tilläggsavtalet.

De nya norska baserna är Andøya flygbas, Ørland flygbas, Haakonsvern flottbas, Værnes flygbas och garnison, Bardufoss flygbas, Setermoen garnison och övningsfält, Osmarka fjällbas och Namsen drivmedelsbas.

Norska analytiker som studerat avtalet konstaterar: ”USA overtar store deler av Norges forsvar!”

Läs mer

I brottsbalken 2 kap. 1 § anges att svensk domstol är behörig att döma över brott som begåtts i Sverige. I paragrafen räknas vidare upp i vilka fall ett brott ska anses ha blivit begånget i Sverige. I kapitlets 2 § finns följande bestämmelse om i vilka fall åtalsförordnande krävs;  av dessa är det fem första punkterna  relevanta i detta sammanhang.

”Brottsbalken 2 kap. 2 §

Åtal för brott som avses i 1 § får i följande fall väckas endast om åtalsförordnande har meddelats, nämligen om brottet

1. har begåtts av en utlänning på ett utländskt fartyg eller luftfartyg och riktat sig mot en sådan utlänning eller mot utländskt intresse,
2. har begåtts av en utlänning i utövningen av tjänst eller uppdrag som innefattar allmän ställning hos en annan stat eller en mellanfolklig organisation, om inte gärningsmannen genom vilseledande uppgifter, förklädnad eller på annat sätt har försökt dölja i vilken egenskap han eller hon har handlat,
3. har begåtts av en utlänning som saknar hemvist i Sverige men som befinner sig här i landet inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering och som omfattas av avtal som är i kraft i förhållande till Sverige,
4. har begåtts av en svensk medborgare eller utlänning med hemvist i Sverige som tjänstgör i en annan stats militära styrka och som befinner sig här i landet inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering och som omfattas av avtal som är i kraft i förhållande till Sverige,
5. är aggressionsbrott enligt 11 a § lagen (2014:406) om straff för vissa internationella brott eller försök, förberedelse eller stämpling till eller underlåtenhet att avslöja eller förhindra sådant brott.”

I andra stycket anges att beslut om åtalsförordnande enligt första stycket 1-5 fattas av regeringen. Bestämmelserna i 2 § punkterna 1-4 är av intresse för det fall amerikanska soldater och officerare i enlighet med DCA-avtalet vistas i Sverige och här gör sig skyldiga till brott. De får inte åtalas av allmän åklagare, om inte regeringen enligt paragrafens andra stycke har beslutat om åtalsförordnande, det vill säga tillåtit åklagaren att åtala.

Detta är förklaringen till att  regeringen i promemorian angående avtalet om försvarssamarbete med USA (Ds 2024:2) på sidan 153 drar slutsatsen att avtalets avsnitt om jurisdiktion inte kräver några författningsändringar.

Enligt avtalets artikel 12 punkt 1 avstår nämligen Sverige från sin ”företrädesrätt att utöva straffrättslig jurisdiktion över medlemmar av de amerikanska styrkorna i enlighet med artikel VII.3c i Nato SOFA”.

Tekniskt kommer detta att genomföras på så sätt att regeringen avstår från att besluta om åtalsförordnande när det gäller brott begångna av medlemmar av de amerikanska styrkorna. Sverige har emellertid rätt att dra tillbaka sitt avstående från jurisdiktion. Enligt promemorian kan det bli aktuellt när det handlar om brott begångna utom tjänsten och mot intressen, som inte enbart är amerikanska.

Men avtalet förbjuder inte svenska myndigheter att vidta utredningsåtgärder, så därför kan medlemmar av styrkorna komma att bli frihetsberövade genom svenska myndigheters beslut. I sådana undantagsfall tillförsäkras dessa medlemmar rätt till närvaro av amerikansk myndighetsperson vid förhör som hålls med dem (artikel 13). Skulle en medlem ändå av svensk domstol dömas till fängelse, ska enligt samma artikel amerikanska myndighetsföreträdare ha rätt att besöka dem i en omfattning som överstiger vad som annars följer av svenska lagar.

Huvudregeln är ändå, enligt artikel 12 punkt 2, att en medlem av de amerikanska styrkorna, som utreds av svenska myndigheter eller väntar på rättegång i svensk domstol, inte ska frihetsberövas av svenska myndigheter. I stället ska personen på de amerikanska försvarsmyndigheternas begäran ”förbli eller ställas under” dessa myndigheters kontroll till dess alla rättsliga förfaranden har avslutats.

Om svenska myndigheter begär att få ”ha kontroll” över en medlem av den amerikanska styrkan, det vill säga hålla denne  häktad, så ska de amerikanska myndigheterna behandla en sådan begäran ”välvilligt”.

Eftersom Sverige således – med de begränsningar som angivits ovan – avstår från att utöva jurisdiktion över medlemmar av de amerikanska styrkorna, så godtar Sverige att USA i motsvarande utsträckning utövar jurisdiktion här i landet. Den reservation, som Sverige i ett tidigare sammanhang (PFF SOFA) gjort mot att främmande makter utövar jurisdiktion i Sverige, kommer således att falla i förhållande till USA.

Kommer det att betyda att USA kan upprätta egna domstolar i Sverige? Det tror inte promemorian (sid 159): ”Det kommer dock knappast att finnas något praktiskt behov eller önskemål från USA om att i fredstid upprätta regelrätta amerikanska militärdomstolar på svenskt territorium. Typiskt sett kommer i stället jurisdiktionen precis som tidigare att utövas i USA:s befintliga domstolar i hemlandet.”

Dödsstraff?

Promemorian noterar (sid 158) att dödsstraff kan dömas ut enligt amerikansk strafflagstiftning och att Sverige på alla sätt är rättsligt bundet av förbudet mot dödsstraff. Ingen får heller utlämnas från Sverige till ett annat land där personen riskerar dödsstraff.

I Ds 2023:22 om Sveriges tillträde till Nato SOFA bedömer man att det inte finns skäl för Sverige att lämna en tolkningsdeklaration av innebörd att Sverige är bundet av förbudet mot dödsstraff. Denna ståndpunkt ifrågasattes av Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet.

Promemorian (Ds 2024:2) anger inte heller att något sådant påpekande i samband med DCA-avtalet krävs. ”DCA-avtalet ska genomföras med Sveriges samtycke och med full respekt för svensk lagstiftning och svenska internationella förpliktelser. Att dödsstraffet är förbjudet enligt svensk lagstiftning är välkänt. Sammanfattningsvis är bedömningen att det svenska förbudet mot dödsstraff inte påverkas av DCA-avtalet, utan gäller fortsatt.” (sid 159)Om en medlem av den amerikanska styrkan gör sig skyldig till mord på en annan sådan medlem och den svenska regeringen inte beslutar om åtalsförordnande enligt brottsbalken 2 kap. 2 §, så kommer mördaren att överföras till USA för lagföring. Där riskerar mördaren dödsstraff. DCA-avtalet  innehåller såvitt jag kan se ingen bestämmelse som hindrar att detta kan ske.

Regeringen föreslår i en promemoria (Ds 2024:2) att det försvarssamarbetsavtal (DCA-avtalet) som Sverige undertecknat med USA skall godkännas. I promemorian listas de författningsändringar som anses vara nödvändiga för att få avtalet på plats. Därutöver kommenterar regeringen i viss mån DCA-avtalets olika bestämmelser och argumenterar för avtalets försvars- och säkerhetspolitiska betydelse.

De enskilda lagändringsförslagen kommenteras inte här utan vi får återkomma till dem senare.

Vi har tidigare utförligt kommenterat avtalet på den här sajten.

Regeringen har nu skickat promemorian på remiss till ett flertal instanser. Efter avslutad remissomgång (25/3 2024) lär en proposition komma som sedan skall riksdagsbehandlas.

I promemorian skriver regeringen att ”ett DCA-avtal gör det möjligt för Sverige och USA att arbeta mer effektivt tillsammans, både bilateralt och inom Nato”.

Läs mer

Sverige kommer under vintern-våren att delta i flera faser av Natos stora övning Steadfast Defender.

Det handlar om att i mars med främst svenskt flyg medverka i Nordic Response 24 som är en övning under ledning av Norge men ingår som en integrerad del av den större övningen Steadfast Defender.

Försvarsmakten uppger att Sverige deltar med stridsflyg, helikoptrar, transportflyg och specialflyg från militära baser och civila flygplatser. Övningarna äger rum i nordligaste Norge, norra Sverige och norra Finland och den karta över flygövningsområdet som Försvarsmakten lagt ut på sin hemsida visar att inriktningen är Nordkalotten och till en del Arktis.

I ett senare skede deltar Sverige i den större övningen Steadfast Defender. Det handlar om att svenskt territorium skall användas för Nato-styrkor som skall transporteras från Norge till Finland. Där kommer svenska försvaret att genomföra en operation för att säkra förflyttning av cirka 1000 amerikanska soldater.

En ytterligare separat övning, Swift Response 24, som genomförs i södra Sverige i maj, omfattar också värdlandsstöd. Här kommer bland annat runt 800 amerikanska soldater att luftlandsättas med fallskärm och luftlandsättning. Dessutom planeras för insättande av en amerikansk haubitsbataljon på svensk mark.

Svenska marinen deltar i övningen Baltops 24 i Östersjön.

Övningarna ger en försmak av vad vi kan förvänta oss i framtiden med försvarssamarbetsavtalet DCA med USA där amerikanska styrkor obehindrat får rätt att röra sig över hela det svenska territoriet.

Läs mer

Utrikesminister Tobias Billström och försvarsminister Pål Jonson har tillsammans med sina danska och finska kollegor i en artikel i Göteborgs-Posten (13/1 2024) kommenterat hur man ska förstå de avtal om försvarssamarbete med USA som vart och ett av de tre länderna nyligen undertecknat (DCA-avtalen). Norge har redan träffat ett sådant avtal och det har trätt i kraft.

Ministrarna framhåller i artikeln att samarbetet med USA bygger på ”nationellt samtycke”. Om det förhåller sig på det sättet så är det av betydelse för vår självbestämmanderätt. När en småstat som vår har att göra med en stormakt som USA gäller det att åtminstone ha ordning på formuleringarna i avtalsdokumenten. Det är svårt nog att i praktiken stå emot den kraft som en verklig stormakt alltid utstrålar mot en mindre stat. Och att bygga på tillit, som nämnts i sammanhanget, är för de troskyldiga.

Ministrarnas utsaga kräver emellertid en närmare granskning. Vi gör här en genomgång av avtalstexten med frågor och svar.

Har regeringen Kristersson i DCA-avtalet säkrat ”nationellt samtycke” som grundval för samarbetet med stormakten USA?

En läsning av avtalet visar att det inte någonstans anges att svenskt ”nationellt samtycke” krävs. Inte heller används liknande uttryck i avtalet.

Läs mer

Den stora försvarsövningen Aurora 2023 som genomfördes under våren förra året uppnådde bara två av fyra mål enligt den utvärdering som publicerades i Officerstidningen .

Det är inte överraskande att just de två mål som gäller försvaret av det svenska territoriet prioriterades bort medan målen att ge och ta stöd internationellt och med civila aktörer, uppnåddes. De bortprioriterade målen handlade om att slå tillbaka mot och bryta motståndarens operativa kontroll. Alltså det som borde vara kärnuppgiften för försvaret.
De ansvariga politikerna  och Försvarsmaktens högsta ledning har under en rad år hållit tillbaka uppbyggnaden av armén för vårt eget territorialförsvar till förmån för ett insatsförsvar utanför  Sveriges gränser efter Nato:s önskemål.

Det visades tydligt genom ÖB:s brev till regeringen i september förra året där han vill skrota de blygsamma ansatserna till ett svenskt territorialförsvar till förmån för att ställa två brigader till Natos förfogande för insatser i andra länder. I linje med det säger ÖB också kategoriskt nej till att bilda nya regementen ute i landet vilket vi kommenterat på den här sajten.

Försvarsledningen skyller på att leveranser till Ukraina är skälet till att Aurora-målen inte klarades. Det låter som en undanflykt. Att inte uppnå de egna försvarsmålen i Sveriges viktigaste militärövning är helt enkelt en skandal.

Både Socialdemokraterna och Kristdemokraterna reagerade mot ÖB:s brev och ville hålla fast vid satsningen på armén som Försvarsberedningen beslutat om.  Det återstår att se om de orkar stå på sig och kräva fortsatt uppbyggnad av eget territorialförsvar. Det krävs i alla händelser en medveten försvarsopinion för att få en ändring till stånd.

I en artikel i Göteborgsposten skriver sex nordiska ministrar att försvarssamarbetsavtalen med USA stärker stabiliteten i norra Europa.

”De nu undertecknade försvarssamarbetsavtalen med USA understryker att denna utveckling går hand i hand med en ytterligare förstärkning av den transatlantiska länken, som är av avgörande betydelse för Europas säkerhet, och som vi aldrig får ta för given.”

Vidare skriver ministrarna: ”Det samarbete som ska ske inom avtalens ram bygger på nationellt samtycke och full respekt för våra länders lagstiftning, suveränitet och internationella förpliktelser. Samarbetet sker i enlighet med folkrätten.”

Avtalen är dock medvetet vagt utformade så att det återstår att se i vad mån ”samtycke” ger oss en position att förhandla med USA då våra nationella intressen inte sammanfaller.  Hur säkert är det att vi i Sverige gör samma bedömning som USA vid en säkerhetspolitisk kris eller vid ett krig i vår närhet eller i Europa? Avtalen refererar inte ens till ”nationellt samtycke”.

En sak är klar – USA kommer att se till sina egna nationella intressen i de flesta lägen. Deras intressen kan sammanfalla med våra men de kan också skilja sig åt.

Läs mer