utvald

Finska Yle rapporterade 13/8 om pågående förhandlingar med USA angående ett avtal om försvarssamarbete, Defence Cooperation Agreement (DCA).

Avtalet ger enligt Yle långtgående rättigheter för USA att stationera och fritt röra militära förband på finskt territorium. Att det kommer att kraftigt påverka finsk självbestämmanderätt visas av att ett sådant avtal måste godkännas av ¾ av riksdagens ledamöter, medan medlemskapet i Nato kunde godkännas med enkel majoritet. Troligen kommer förvaltningsuppgifter att överföras från finska myndigheter till USA.

Amerikanska trupper skall kunna vistas under längre tidsperioder i landet. Vidare skall amerikanska trupper få tillgång till utrymmen och områden i Finland för övningar, vapenförvaring, utrustningsrestaurering med mera. USA kommer sannolikt att få tillgång till minst en flygplats, en hamn och några övningsområden. De amerikanska trupperna skulle få röra sig fritt i Finland – på land, till havs och i luften.

En forskare, Iro Särkkä, uttryckte för Yle oro över vad som kan hända med Finlands nationella självbestämmanderätt och varnade för att USA kan använda Finland för att uppnå egna mål.

Läs mer

Mary Ellen O’Connell, professor of law and international peace studies at the University of Notre Dame, told OSV News in an email that ”while there is likely a good case that Russia has breached the (Genocide) Convention, the more important focus now should be on the violation of the United Nations Charter prohibition on the use of force.”

As the founding document of the U.N., the charter specifies that all U.N. members ”shall refrain in their international relations from the threat or use of force against the territorial integrity or political independence of any state.”

”There is no doubt Russia has committed one of the most egregious breaches of the Charter since 1945,” said O’Connell. ”That violation has led to all the human rights violations and war crimes that have followed.”

Russia claims the U.S. ”also commits serious violations of the prohibition” with ”ongoing drone strikes and commando operations in Syria, Somalia and Iraq,” she said, adding while ”pointing to the law breach of another is never a defense … the U.S. should comply fully with the Charter.”

O’Connell also clarified that ”Ukraine is fighting in compliance with the U.N. Charter and all states assisting Ukraine are in compliance, too.”

Vi publicerar här (se nedan) ett mejl från FiB/K:s ordförande angående föreningens ställningstagande till Ukrainakriget.

Det är bra att FiB/K fördömt Rysslands angrepp på Ukraina som ett flagrant folkrättsbrott.

Tyvärr ges betydelsen av detta uttalande knappast någon vikt då man i nästa andetag utbreder sig om USA:s och västs folkrättsbrott och i sammanhanget redovisar ryskt rättfärdigande av aggressionskriget som om detta var relevant för ställningstagandet.

När sedan FiB/K:s stämma avslår motioner med kravet Ryssland ut ur Ukraina blir det en markering av att föreningen inte kan ta tydlig ställning mot ett allvarligt folkrättsbrott.

Föreningens ordförande säger att man inte vill låsa diskussionen om kriget genom att uttala sig för att Ryssland skall lämna Ukraina.

Vi kan inte se vad det är för diskussion om kriget som skulle låsas av ett tydligt ställningstagande på stämman mot den barbariska ryska aggressionen.

Vi kan inte heller se hur en förening med anti-imperialism i sin plattform kan underlåta att entydigt klargöra sin inställning till det för Ukraina förödande krig som Ryssland för mot landet.

Utgivarna av alliansfriheten.se

Från FiB/K:

Hej

Läs mer

Vid sitt inträde i Svenska Akademien 1954 höll Dag Hammarskjöld ett tal över sin far, folkrättsprofessorn Hjalmar Hammarskjöld, som var Sveriges statsminister under större delen av det första världskriget. Statsministern kritiserades då för sin alltför rigida och formalistiska neutralitetspolitik, sådan den från framför allt vänsterhåll karakteriserades. Detta gällde i synnerhet krigshandelspolitiken, där det neutrala Sverige klämdes hårt mellan Tyskland och Storbritannien, vilket ledde till allvarliga problem med folkförsörjningen.

Läs mer

Det tre nordiska ländernas överbefälhavare framförde på Nato-mötet den 10 maj en önskan om att läggas under USA:s Nato-kommando i Norfolk (Virginia).

Särskilt Norge hade varit pådrivande för att de nordiska länderna tillsammans direkt skulle ledas av USA och att detta skulle säkra försvaret av hela Nordkalotten. USA visade sig dock vara emot. Man ville ha Norge under kommandot i Norfolk, men inte Sverige och Finland.

Läs mer

Greve Albert Ehrensvärd d.y. spelade som utrikesminister i Karl Staaffs andra regering (1911–1914) en avgörande roll för att hålla Sverige utanför en allians med det kejserliga Tyskland, en uppåtstigande och aggressiv stormakt, inför vad som skulle bli det första världskriget. Detta gjorde han bland annat genom en direkt hänvändelse till kungen, Gustaf V, som så verksamt skulle bidra till att fälla den liberala Staaff-regeringen. (AE:s handbrev återgivet på sajten.)

Ehrensvärd var adelsmannen, juristen (disputerad i Lund), ämbetsmannen, som slog in på en diplomatisk bana, blev sändebud i Bryssel, Haag och Washington och kabinettsekreterare, innan han tog säte i statsrådet. Efter tiden som excellens verkade han som minister i Bern och Paris; i Lund och det skånska slottet Tosterup hade han en hemmabas. Då utvecklade han också ett kulturhistoriskt författarskap, som bland annat renderade honom tre hedersdoktorat: i Uppsala, Strasbourg och Poitiers. (Liknande ära tillkom en senare liberal utrikesminister, Hans Blix, även han disputerad vid juridisk fakultet.)

Läs mer

Den finska utvärderingen av landets insats i kriget i Afghanistan finns nu på engelska. Utvärderingen är gjord av Utrikespolitiska Institutet i Finland på uppdrag av den finska riksdagens utrikesutskott.

Finska styrkan uppgick som mest till 195 man år 2012. Två finska soldater dödades och 15 sårades under kriget. Från 2007 ingick den finska styrkan i det svenskledda Provincial Reconstruction Team (PRT) i norra Afghanistan.

Rapporten summerar: Den militära interventionen misslyckades att stabilisera Afghanistan. Talibanerna segrade och kampen mot talibanernas inflytande fick motsatt effekt. Finland misslyckades med sina mål att skapa en rättsstat.

Läs mer

De svenska tidningarna blir allt tunnare – särskilt på nyheter i traditionell mening, opinionsjournalistik förkläds emellanåt som sådana nuförtiden – men en sjättedel av Svenska Dagbladets förstadel innehöll den 2 augusti 2023 i varje fall militärnyheter, därav huvudnyheten på den så kallade ettan. Militariseringen av medielandskapet har naturligtvis pågått en längre tid, men med den sedvanliga nyhetstorkan under sommarmånaderna framträder den desto skarpare. Förr var detta försvarsreporterns domän. Nu vill flera skriva om krig och vara säkerhetspolitiska tänkare.

Med andra ord: Pressen inordnar sig i den allmänna nyordningen. Motvalls går den ej. Den ut- och tillrättalägger. Man noterar i detta fall, att allt material i denna sjättedel av upplagan härrör från Tidningarnas Telegrambyrå, en officiös kanal, det vill säga har producerats av andra än tidningens egna medarbetare. Detta material, eller delar av det, inflyter givetvis också i andra pressorgan, och på dylikt sätt uppkommer, nolens volens (?), en viss samstämmighet – för att inte säga likriktning – i synsätt och rapportering.

Läs mer

”Jag tillhör dem som inte tror att Ryssland under överskådlig tid har förmåga eller intresse att angripa Sverige militärt. Ett försvar ska dock även klara det osannolika. Rysslands bedömning av Sverige går antagligen från trolig till säker fiende, i ett krig mellan Ryssland och Nato.

Sverige som medlem i Nato har lovat att vara med i ett sådant krig. Nato ska bara vara för försvar. Men flera Natoländer, bland annat Danmark, deltog i anfallet på Irak. Natoländernas krig mot Serbien för att befria Kosovo var inte ett försvar av Nato. Sveriges deltagande i störtandet av Libyens diktator Gaddafi var inte för Sveriges försvar.

Sverige var alliansfritt under två århundraden. Det var en period av fred, för Sverige. Vi kunde stått upp tydligare mot Hitler och Stalin. Några säger att vi var fega, andra att vi valde freden. Sveriges linje tjänade oss väl, inte minst ekonomiskt. Sedan dess har Sverige som alliansfritt ofta uppträtt som förhandlare och fredsövervakare.”

Förre landshövdingen och riksdagsmannen Lars Bäckström i Bohuslänningen 25/7 2023.

I en artikel på DN Debatt den 26 juli gör Ulf Öberg, domare i EU:s tribunal i Luxemburg och anhängare av svenskt Nato-medlemskap, oklara påståenden om anslutningen av Sverige till Nato och betydelsen av regeringsformens bestämmelser i sammanhanget.

Öberg förmår tyvärr inte ställa frågorna konkret och skarpt. Vad det hela till sin kärna de facto handlar om är huruvida Sverige vid ett medlemskap i Nato bevarar sitt självbestämmande eller om detta urlakas genom att beslutanderätt överlåts till Nato.

Perspektivet är här till att börja med det formella. Är det Sverige som alltjämt fattar alla avgörande beslut eller är det Nato som tar över och gör det med bindande kraft även för oss?

För att besvara denna nog så viktiga formella fråga måste man alltså börja med att konkret analysera i vad mån anslutningen till Nato innebär att svensk beslutanderätt över huvud taget överlåts till Nato. Öberg förmår inte göra en sådan analys. Han påstår lösligt och utan täckning att vissa maktbefogenheter kommer i ”framtiden” att underställas de internationella förpliktelser och den befälsrätt som han anser följa av Nato-fördragen. Så förhåller det sig inte.

Öberg nämner över huvud taget inte att beslutsfattandet i Nato bygger på konsensus. Genom Sveriges anslutning till Nato ställs inte svenska maktbefogenheter eller svensk trupp under Natos eller andra staters befälsrätt. Så är det, formellt sett, vilket borde ha intresserat en jurist som Öberg!

Läs mer

Ambassadör Staffan Carlssons bok om Dag Hammarskjöld, Helgon och maktspelare, är inte bara en dokumentär om Hammarskjölds roll i den internationella politiken efter andra världskriget.

Boken är intressant av flera skäl. Staffan Carlsson ger unika inblickar i för Sverige viktiga skeenden. Den rekommenderas därför att läsas. Samtidigt finns det anledning att kritiskt granska vissa delar.

Boken har två överordnade ställningstaganden: för Nato och mot alliansfriheten samt mot Sovjetunionens inflytande i tredje världen.

Olle Svenning tar upp detta i en klarsynt recension i Aftonbladet, med aspekter som inte lyfts fram tydligt av andra presentatörer av boken.

Läs mer