utvald

”There are very grave dangers—that is all I am going to say today—in letting everything run on and pile up until something happens, and it passes, all of a sudden, out of your control.

With all consideration of the facts, I believe it right to say today that the best chance of avoiding war is, in accord with the other Western democracies, to bring matters to a head with the Soviet Government, and, by formal diplomatic processes, with all their privacy and gravity, to arrive at a lasting settlement. There is certainly enough for the interests of all if such a settlement could be reached. Even this method, I must say, however, would not guarantee that war would not come. But I believe it would give the best chance of preventing it, and that, if it came, we should have the best chance of coming out of it alive.”

Churchill i underhuset januari 1948

Efter avslutad remissomgång med extremt kort tid för överväganden överlämnade den finska regeringen den 5 december till riksdagen (Eduskunta) sin proposition om medlemskap i Nato.

Det ser ut som en tanke att följande dag, den 6 december, är Finlands självständighetsdag. Den dagen för 105 år sedan förklarade sig Finland självständigt i förhållande till Ryssland. Den nya sovjetiska ledningen, som tog makten i Ryssland, erkände rätt omgående Finland som suverän nationalstat. Men mycket vatten har runnit under broarna sedan dess.

Finland är nu på väg in i Nato i enlighet med den högsta statsledningens agenda. Ingen betydande opposition gör sig hörd. När frågan om medlemskap i Nato första gången behandlades i riksdagen var det 188 röster för och bara 8 mot en ansökan. Det är nog det finska sättet. När statsledningen anvisat vägen samlas man på gott och ont bakom den. Det har emellertid hakat upp sig på vägen mot det hägrande målet till följd av framför allt turkiska kravlistor, som pedagogiskt illustrerar en aspekt av det Nato, där man anser sig höra hemma. Vi får se hur det hela kommer att utveckla sig. Tidshorisonten är öppen. Turkiet tycks se med betydligt blidare ögon på Finland än på Sverige.

Den finska regeringens proposition om anslutning till Nato överensstämmer i allt väsentligt med det utkast till proposition, som vi redan kommenterat på den här sajten. De begränsade justeringar av texten som gjorts är huvudsakligen av formell karaktär och baserade på kommentarer från olika välvilligt inställda finska myndigheter.

Läs mer

Försvarsmakten har presenterat en ny perspektivstudie och samtidigt har regeringen tillsatt en ny förvarberedning.

Perspektivstudien skall ge målbilden för 2030. Den framtida försvarsmaktsstruktur som studien presenterar visar att ”förslagen kommer att ge ett väsentligt tillskott till Natos förmåga, framför allt i norra Europa.” Men man ser även ett längre perspektiv och den militärstrategiska analysen och försvarskonceptet är utarbetade mot 2045. Eftersom Sverige ännu inte är medlem i Nato bygger perspektivstudien på antaganden, där Sveriges roll som allierad ”vägts in så långt praktiskt möjligt utifrån kända ingångsvärden”.

Även om säkerhetssituationen i världen under de närmaste decennierna påverkas främst av rivaliteten mellan Kina och USA kommer Ryssland inom överskådlig tid att utgöra det största hotet i närområdet, skriver man i perspektivstudien, och Sverige måste fortsatt kunna möta olika typer av angrepp och försvara territoriet även som allierad.

Läs mer

[…] Den internationella politiken jämförs ofta med ett schackparti i vilket de små staterna spelar bondens roll, och man tror att stormakterna kan flytta dem precis som de vill. Ytligt sett kan det också se ut som om denna liknelse skulle bekräftas av Finlands öde. Under de stora internationella kriserna har Finland endast haft en obetydlig, på sin höjd marginell inverkan på händelseutvecklingen. Den finska utrikespolitikens valfrihet har varit till ytterlighet begränsad, den har inskränkt sig till att välja mellan dåliga och ännu sämre alternativ. Tysklands sändebud i Helsingfors under det andra världskriget Wipert v. Blucher säger också i sina memoarer att ”Finland rycktes med i storpolitikens virvlar som en drivande stock rycks med av en strid finsk fors.” Jämförelsen är på sätt och vis lockande, eftersom den befriar Finland från ansvar. Men historiskt sett är den felaktig. Den internationella politiken är inget schackparti.

Enligt spelets regler borde den finske bonden för länge sedan vara bortspolad från spelbrädet. Men Finland klarade sig med livet i behåll från andra världskrigets prövningar och har sedan dess trots det kalla krigets spänningar befäst sin ställning som neutral stat. Också under de allra svåraste tiderna har landets öde ändå i sista hand berott på de beslut som nu fattats av finländarna själva. Inte i något skede av sin självständighets historia har Finland varit ett viljelöst objekt för andra länders politik. Häri ligger enligt min åsikt nyckeln till ”den finska gåtan”. Ty när man färdas utför en fors måste man fortsätta att ro. Från stranden sett kan det verka gagnlöst eller rent av löjligt, men det är nödvändigt för att kunna styra båten till lugnt vatten. Finland har klarat sig ur ”storpolitikens virvlar” därför att det finska folket också i de svåraste lägen haft ”sisu” att fortsätta att ro och samtidigt tillräckligt omdöme att inte försöka ro motströms.

Max Jakobson, Egna vägar, Studier i Finlands utrikespolitik efter andra världskriget, P. A. Norstedt & Söners Förlag, 1968

Läs även presentation av Max Jakobsons bok Finlands väg  1899–1999. Från kampen mot tsarväldet till EU-medlemskap

Den framstående tyske folkrättsprofessorn Kai Ambos har i november 2022 låtit publicera i Journal of International Criminal Justice en viktig artikel: Ukraine and the Double Standards of the West.

Ambos budskap är att Väst, under ledning av USA, EU och Nato, hävdar att man försvarar en regelbaserad internationell ordning genom sitt stöd till Ukraina, samtidigt som man är inkonsekvent i sin syn på internationell rätt.

Västs syn är ingalunda allmänt accepterad, särskilt inte i ”the Global South”. I artikeln försöker Ambos förklara anledningen till detta begränsade stöd genom att peka på både historiska och aktuella västerländska inkonsekvenser med hänsyn till folkrätten.

Läs mer

Det hade överraskat om den finska regeringen i sitt förslag till proposition om medlemskap i Nato inte hade behandlat frågan om hur ett medlemskap i Nato förhåller sig till Finlands suveränitet. Att en sådan prövning är påkallad, följer redan av § 1 i den finska grundlagen, där det anges att ”Finland är en suverän republik”. Har denna portalparagraf och övriga anknytande bestämmelser om suveränitet i grundlagen någon betydelse alls när Finland är på väg in i Nato?

Den finska regeringen anlägger genomgående ett strikt formellt perspektiv på denna frågeställning, men är tydlig i sin uppfattning om vad som i det avseendet gäller:

”En aspekt av suveräniteten är att Finland självt får bestämma om sitt militära försvar, vilket även omfattar att Finland självt får bestämma om under vilka förutsättningar andra länders militära styrkor kan komma in på finskt territorium. Natos eller dess medlemsstaters styrkor kan komma in på finskt territorium enbart efter att Finland uttryckligen begärt eller samtyckt till det. Utövningen av offentlig makt utgår från rätten att bestämma under vilka förutsättningar andra länders myndigheter får verka inom finskt territorium och med vilka befogenheter. Andra medlemsstaters styrkors närvaro och befogenheter på finskt territorium fastställs i enlighet med särskild lagstiftning, såsom lagen om försvarsmakten och territorialövervakningslagen, och nordatlantiska fördraget ger inte Natos eller de andra medlemsstaternas styrkor några befogenheter inom finskt territorium.”

Läs mer

Sveriges utrikesminister Tobias Billström anser inte att Turkiet bryter mot folkrätten, då man intervenerar militärt med flygbombningar i norra Syrien.

Till Dagens eko 30 november säger Billström att Turkiet har rätt att försvara sig och att alla stater har rätt att slå tillbaka mot terrorism genom att intervenera militärt i andra länder.

Billströms tolkning av folkrätten saknar stöd bland den överväldigande majoriteten av FN:s medlemsstater. Turkiet har inte kunnat visa att Syriens regering stöder de kurdiska väpnade grupperna i norra delen av landet, som av Turkiet anklagas för att utföra terrorattacker mot Turkiet.

Folkrätten är tydlig vad gäller frågan om terrorister. En stat gör sig skyldig till aggression om den skickar eller stöder terroristgrupper som utför attacker mot en annan stat i strid mot FN:s Generalförsamlings resolution 3314, vilket vi kommenterat i ett tidigare inlägg. Syriens regering har tvärtemot tagit avstånd från de separatistiska kurdiska grupperna i norr. Det står naturligtvis Turkiet fritt att slå till mot terrorister som verkar på turkiskt territorium. Det är intern turkisk angelägenhet.

Däremot stöds kurderna i norra Syrien av USA, som därmed underblåser separatism och medverkar till att försvaga den lagliga syriska regeringen och kränker Syriens territoriella integritet. Med stöd av den kurdiska grupperingen YPG (inom paraplyorganisationen SDF) har USA ockuperat oljefälten i nordöstra Syrien och lagt beslag på oljan.

Läs mer

Regeringen har upprepade gånger förklarat att Sverige fått ”säkerhetsförsäkringar” av USA och Nato under ansökningsperioden. Nato-chefen förklarar nu innebörden:

”NATO will react if there is any attack or aggressive behavior against Sweden or Finland, NATO Secretary-General Jens Stoltenberg said Friday at the press conference before the NATO foreign ministers’ meeting, set to be held on Nov. 29-30 in the Romanian capital, Bucharest.”

”It is inconceivable that NATO would not react if there were any attacks or aggressive actions against Sweden or Finland,” Stoltenberg stressed.  Daily Sabah 25 november

Vi är alltså lovade att Nato i alla fall kommer att protestera.

Ytterligare ett antal synpunkter från remissinstanserna på promemorian Sveriges medlemskap i Nato har nu redovisats. I promemorian föreslås svenskt medlemskap i Nato, det vill säga anslutning till Natofördraget. Vi har på den här sajten kommenterat ett antal av de först inkomna svaren och behandlar nedan några av de tillkommande yttrandena.

1. Försvarsmakten (Försvarsmakten (regeringen.se))

Försvarsmakten anser att lagen (2020:782) om operativt militärt stöd är i behov av översyn. Den lagen bygger på en uppdelning mellan att ge och ta emot militärt stöd. Försvarsmakten anser att uppdelningen delvis förlorar sin relevans vid ett svenskt Nato-medlemskap. Detta resonemang utgår från att alliansen genomför samordnade operationer för att försvara sig mot angrepp och att sådana operationer omfattar samverkan som ofta saknar en tydlig distinktion mellan vilka parter som ger eller tar emot stöd. Försvarsmaktens budskap är att man ser ett behov av ”nationell förmåga till snabbt beslutsfattande” vid deltagande i sådana operationer.

Läs mer