utvald

Detta är den tredje och avslutande artikeln. De föregående artiklarna, Kriget i Ukraina och Putin felbedömd, har nyligen publicerats på den här sajten.

Jag skall här försöka mig på en bedömning om hur Ryssland och dess politik kan komma att utvecklas de närmaste 10 åren. Då jag var ambassadör i Moskva 1994 – 2004 hade vi en bedömningshorisont på cirka sex månader framåt. När jag tjänstgjorde i Peking under kulturevolutionen på 1970-talet var vår erfarenhet att vi inte kunde veta vad som hände politiskt i dagsläget utan fick inrikta oss på att försöka förstå vad som hänt i det förflutna. Framtiden var höljd i dunkel. Dagens Ryssland är ett öppnare land än Kina, och några framtidstendenser bör kunna fastslås med viss säkerhet.

Många har citerat Churchills uttalande om Ryssland från den 1 oktober 1939: I cannot forecast to you the action of Russia. It is a riddle wrapped in a mystery inside an enigma; men man glömmer oftast fortsättningen på citatet: but perhaps there is a key. That key is Russian national interest. Så är det givetvis. Utifrån sina förutsättningar är Ryssland varken mindre eller mer rationellt än andra länder.

Ett annat ofta citerat citat om Ryssland är av den ryske 1800-tals diplomaten och poeten Fjodor Tiuttjev:

• Ryssland kan ej förstås med förnuftet,

     Ej mätas på en vanlig skala

          Det har sin särskilda gestalt.

Ryssland kan man bara tro på.

En sådan romantisk inställning fördunklar en nykter analys av Ryssland.

Detta är min framtidsbedömning av Ryssland 2022.

Läs mer

Frågan ställs efter utbrottet av Ukrainakriget den 24 februari.

Svaret är både ja och nej. Orsaken är att utvecklingen i Ryssland varit ryckig och påverkats av flera olika faktorer som

• Det historiska arvet från Tsartiden och från Sovjetunionen
• En instabil ekonomisk utveckling förorsakad av systemkollapsen1992 och fluktuerande råvarupriser
• Rivaliteten med västmakterna
• De ryska säkerhetsorganens starka ställning och sovjetiska världsbild
• Personen Vladimir Putin

Vissa perioder har det gått bra för Ryssland, till exempel under avspänningsåren på 1970-talet, efter Gorbatjovs makttillträde 1987–1989, under Putins första mandatperiod 2000–2004, under oljeboomen 199­9–2009, Medvedevs presidentperiod 2008–2012. Då har bedömningarna blivit positiva beträffande utvecklingen i Ryssland och relationerna med västländerna.

Under andra perioder, särskilt hela det svåra 1990-talet som präglades av Sovjetunionens kollaps, och perioden efter 2012, då den inrikespolitiska repressionen tilltog i Ryssland ledd av Putin och säkerhetsorganen, har bedömningarna varit mycket mera negativa.

Läs mer

Pressen är hård både från oppositionen och från USA att Sverige skall stödja Ukraina genom att skicka vapen. Regeringen har delvis tillmötesgått kraven och har nu beslutat om det sjunde paketet som innehåller artilleriammunition som kan användas för det självgående artillerisystemet Archer.

Tidigare har Sverige skickat pansarskott, minröjningsutrustning, pansarvärnsvapen, kulsprutor och sjömålsrobot 17; och nu skall svenska instruktörer utbilda ukrainska soldater i Storbritannien.

Regeringen kan själv besluta om vapensändningar upp till 500 miljoner och för högre belopp begära beslut av riksdagen. Sverige har 48 Archer-pjäser och Moderaterna och Kristdemokraterna vill skicka 12 av dessa till Ukraina.

Regeringen säger nej till det och enligt Magdalena Andersson måste varje sådant beslut ”vara mycket noga övervägt”.

Läs mer

Michail Gorbatjov, Boris Jeltsin och Vladimir Putin är helt olika som politiska ledare. De var dock var och en den ledare som Sovjetunionen/Ryssland behövde i en given situation och gjorde de insatser som då behövdes, även om de inte alltid kunde fullfölja dem.

 Gorbatjov

 Michail Gorbatjov lyftes fram till makten av den inflytelserike andre sekreteraren i Kommunistpartiets centralkommitté, Jurij Andropov. Denne såg till att Gorbatjov blev utsedd till sekreterare i Centralkommittén år 1978. Gorbatjov var då 46 år och fick ansvaret för jordbrukspolitiken. 1979 blev han kandidatmedlem och 1980 full medlem av Politbyrån.

Andropovs avsikt med att föra fram Gorbatjov var att åstadkomma en föryngring av partiets ålderstigna ledning och därmed också en modernisering av Sovjetunionen under partiets kontroll. Andropov, som dog 1984, låg också bakom att Gorbatjov valdes till partiets generalsekreterare den 11 mars 1985.

I vetskap om förhållandena i landet säger Gorbatjov samma dag till sin hustru till Raisa: Tak neljzja zjitj – Så kan man inte leva…

Läs mer

När jag på morgonen den 22 augusti sömndrucken bläddrade igenom Dagens Nyheter var det en artikel i kulturdelen som med ens gjorde mig klarvaken. Artikeln var skriven av Jonas Gummesson, tidigare försvars- och säkerhetspolitisk reporter på Svenska Dagbladet, och den handlade om vad som kan ha föregått den svenska regeringens brådstörtade kappvändning i fråga om svenskt Natomedlemskap.

Av artikeln framgår att USA tidigt spelat en mycket pådrivande roll för Finlands, och därigenom även för Sveriges, beslut. Gummesson hänvisar bland annat till ett uttalande av Jake Sullivan, USA:s nationelle säkerhetsrådgivare, vid Aspen Security Forum i juli i år. Denne beskrev där Finland och Sverige som ”två historiskt neutrala länder som presidenten började närma sig förra hösten”, alltså redan 2021. Joe Biden var uppenbart mycket angelägen om att få med både Sverige och Finland i Nato, och i början av oktober hade han kommit så långt att den finländske presidenten, Sauli Niinistö, började tala om att Natodörren för Finlands del måste hållas öppen. Så här beskriver Gummesson förloppet: ”Sakta men säkert började Finland röra sig mot Nato och drev ett motsträvigt S i Sverige framför sig.”

Läs mer

Atlantic Council har gett ut en rapport om vilka förväntningar som finns från Nato på Sverige och Finland vid ett medlemskap.

Rapportens författare är John R. Deni, professor vid amerikanska arméns War College och medlem av Atlantic Council.

Atlantic Council är en amerikansk tankesmedja och har som målsättning ökat militärt samarbete mellan Europa och USA. Den är ingen statlig organisation men har ändå ett visst inflytande på den amerikanska politiken och det är därför av intresse att ta del av dess syn på hur Nato skall utvecklas med sina förväntade, nya nordiska medlemmar, då den i många fall säkerligen speglar hur man i Washington ser på Sveriges och Finlands kommande roll i Nato.

Läs mer

Amerikanskt bombflyg av typen B-52 flög fredagen 19 augusti in över svenskt luftrum och genomförde en unik övning. Planen leddes in av svensk försvarspersonal på marken – och fällde skarpa bomber mot mål på Vidsels skjutfält i Norrbotten.

”I det här läget så blir det vi gör en signal till Ryssland”, säger försvarsminister Peter Hultqvist.

Hultqvist kopplar övningen till de ”säkerhetsförsäkringar” som USA gett till Sverige under den pågående Nato-processen.

”Vi har två B-52:or som har flugit in i norra Sverige vid Vidsel och genomfört övningsverksamhet med svenska luftstridskrafter och med svensk marktrupp. Det här ingår i den typ av säkerhetsförsäkringar som vi har under den här perioden nu då väntar på att få det fullständiga Nato-medlemskapet”, säger Peter Hultqvist.

Är det en markering mot Ryssland?

”I det här läget så blir det vi gör en signal till Ryssland, så enkelt är det ju. Det handlar i grunden om att vi har vänner som är beredda att leva upp till sådana här säkerhetsförsäkringar”, säger han.

Peter Hultqvist är inte mogen att vara försvarsminister då han tillåter amerikanskt bombflyg att öva och fälla bomber på svenskt territorium. Det är ”en signal till Ryssland”, säger den säkerhetspolitisk okunnige Hultqvist. Skrämmande, säger jag som genom åren har genomfört många säkerhetspolitiska analyser.

Vad säger vår statsminister och utrikesminister?

Anmärkning. –Författaren är överste 1 gr. samt ledamot av Kungl. Krigsvetenskapsakademien

Det har blivit en modern politisk mytologi, att Sverige inte kunde fortsätta sin traditionella neutralitetspolitiska linje efter EU-inträdet och särskilt efter Lissabonavtalet 2009, med den så kallade solidaritetsklausulen.

Detta är historierevisionism av sämsta slag. Inför omröstningen om EU-anslutning hösten 1994 förklarade alla i ansvarig politisk befattning, att Sveriges neutrala ställning skulle förbli oantastad vid ett medlemskap – de alliansfria staterna fick också ett uttryckligt undantag vid sitt inträde, som gjorde det möjligt för dem att hålla fast vid sina tidigare positioner. Men samma politiker avvecklade sedan neutralitetspolitiken och började systematiskt att undergräva vår alliansfria säkerhetspolitik.

Läs mer

Folkrättsprofessorn Mary Ellen O’Connell, University of Notre Dame, har recenserat Chiara Redaellis klargörande bok Intervention in Civil Wars. Effectiveness, Legitimacy, and Human Rights. (Oxford: Hart Publishing, 2021)

Frågorna i boken är vad lagen säger om humanitära interventioner och om inbjudan till en militär intervention.

Läs mer

Göteborgs-Postens kulturchef Björn Werner slår i sin tidning ett slag för en ny svensk beredskapslitteratur (15/8). Hans förebilder är Pär Lagerkvist, Vilhelm Moberg, Eyvind Johnson under de mörka åren. De skrev romaner ”som omfamnade stora värden som humanism och frihet och gav dem en litterär skrud”. I vår tid är det hotet från Ryssland som spökar. Mot detta behövs en andlig front, enligt Werner. Författare bör göra litterär värnplikt.

Frihet och humanism är vackra ord. Lanserade inte Hitler parollen ”Arbeit macht frei”? För några dagar sedan träffade jag på Åland filosofen Joel Backström. Han har just redigerat ett urval texter, som den store nordiske humanisten Georg Henrik von Wright (1916–2003) skrev i unga år. Där ”omfamnade” han de fascistiska och nazistiska rörelserna med sympati. Han gav inte mycket för demokratin med dess masskultur. En aristokrat som drogs till det uniformerade, statliga pöbelväldet.

Läs mer

Inför ett troligt svenskt och finskt Nato-medlemskap pågår nu en intensiv diskussion om hur vårt försvar skall användas, men inte för vårt eget försvar utan för att anpassa det  till andra länders militära strategier.

Finland, som deklarerat att man även vid ett Nato-medlemskap kommer att vara inriktat på det egna landets försvar, kommer kanske nu under trycket från Nato att tvingas rucka ordentligt på den doktrinen.

Estlands försvarsminister Hanno Pevkur har meddelat att Finland och Estland kommit överens om att länderna som Natomedlemmar ska integrera bland annat sina kustförsvar.  Enligt Pevkur har en preliminär överenskommelse nåtts med finska försvarsministern Antti Kaikkonen.

Pevkur understryker att räckvidden för en ny missil, israeliska Blue Spear, som landet i höstas beslutade att skaffa för att bekämpa marina mål, är 290 kilometer. Estländarna kan då rikta sin missileld exakt var som helst mot den finska kusten i Finska viken.

Sjövärnsmissilen (MTO 85M), som förvärvats av den finska marinen, har en räckvidd på över 100 kilometer och är utrustad med en radarsökare. Finländarna kan fokusera sin eld mot Estlands norra kust.

Läs mer