utvald

Det är utmärkt att statsminister Magdalena Andersson sagt offentligt att det inte nu är tid för Sveriges regering att ansöka om medlemskap i Nato.

Utmärkt också att såväl statsminister som utrikesminister påtalat att Ryssland inte kan diktera Sveriges beslut utan att det är i Sverige vi avgör om vi skall ansöka om medlemskap.

För att vi medborgare skall känna oss helt trygga i att vårt nationella självbestämmande värnas behöver vi tydliggöra också för till exempel Estlands statsminister Kaja Kallas att svenska medborgare fattar beslut i landets frågor. Det borde vi gjort också då Trumps försvarsminister, USA-generalen James Mattis, uppmanade Sverige att inte rösta för FN-resolutionen om förbud mot kärnvapen.

Vad är då det Nato som också utomstående försöker påverka svenska folket att ansluta sig till? Från 1999, då Nato utan FN-beslut anföll Jugoslavien och bombade landet under 78 dagar, vet vi att det inte är en ”försvarsallians”.

Läs mer

Nato-övningen Cold Response 2022 under norsk ledning har nu pågått i två veckor.

Övningen är den största som Nato genomfört ovanför polcirkeln sedan kalla kriget. Den infaller under Rysslands krig mot Ukraina men är ändå inte direkt kopplad till den konflikten, och övningen har varit planerad långt före kriget.

Det säkerhetspolitiska läget i norr och den ökade spänningen där är en återgång till kallakrigssituationen, när stormakterna var inne i en kapprustning på bägge sidor och stod med sina väpnade styrkor direkt utgångsgrupperade mot varandra.

Rysslands angrepp på Ukraina är ett försök att återskapa en rysk intressesfär som kanske i förlängningen omfattar flera delar av det tidigare östblocket. Det finns därför anledning till oro hos de forna öststaterna för rysk militär expansion eller påverkansoperationer.

I norr handlar det inte om krav på nya intressesfärer utan om en kapprustning mellan USA och Ryssland som rör kontrollen över havsvägarna ut från Kolahalvön där Ryssland har sina baser för kärnvapenbestyckade ubåtar.

USA:s intresse ligger som tidigare i att kontrollera passagen ut i Nordatlanten. Wasington har därför åter satsat på baser på Grönland och Island och byggt upp sin Second Fleet som nu opererar i Nordatlanten och ibland ända upp i Barents hav. USA har fått till stånd ett avtal med Norge om baser, där amerikanerna har givits långtgående rättigheter att placera styrkor och där norsk suveränitet delvis är bortförhandlad.

Läs mer

Försvars- och säkerhetspolitiska experter har länge förlöjligat anhängare av ett svenskt invasionsförsvar som nostalgiker. Rysslands storskaliga militära invasion av Ukraina visar med oönskad tydlighet, hur fel dessa experter har haft. Man kan bomba ett land sönder och samman, men man kan inte erövra det utan att invadera det.

Däri har den angripne en fördel, eftersom han känner terrängen. Soldaterna på marken kan tala med och få hjälp av civilbefolkningen, de vet var de ska ta skydd och överraska fienden. De kan också påkalla skydd utifrån i nödtvunget självförsvar. Angriparen har bara sig själv att lita till och, om han kan uppbringa dem, ett mindre antal kollaboratörer.

Hela det strategiska synfältet borde, främst för insats- och tröskelförsvarets ivrigaste förkämpar, ha fått nya dimensioner. De som har värnat mark- och territorialförsvar som basen för kamphandlingar har förstärkt sina positioner. Det kan inte betyda, att en reflexmässig återgång till traditionell organisering av stridskrafterna är påfordrad. Ny militär teknik och nya lösningar på stridsuppgifter har tillkommit. Vad som inte har tillförts – i nöjaktig utsträckning – är soldater.

Läs mer

Sveriges regering har på ett berömvärt sätt klargjort, att inga främmande makter har rätt att lägga sig i vårt lands säkerhets- och utrikespolitiska orientering. Beslut av detta slag fattar vi självständigt, utan yttre påverkan. Det är en markering, som i rådande läge främst har riktat sig mot det nuvarande ledarskapet i Ryssland. Vi tullar inte på vårt nationella oberoende och vår statssuveränitet.

Svensk utrikespolitik avgörs i Stockholm, ingen annanstans. Att den stäms av med andra länder och beaktar realiteterna, är en självklarhet. Vi kan inte forma vår linje i isolation. Vi bör i det längsta undvika att bedriva en politik, som går andra emot, när så inte är tvingande nödvändigt av nationella skäl. Det är diplomatins uppgift att se till att vi blir respekterade men också konsulterade. Det är ett historiskt faktum, att den svenska linjen har välkomnats från öst som väst, från norr som söder.

Läs mer

USA:s över tio år långa krig i Vietnam var ett av kalla krigets anti-kommunistiska korståg. Men de bönder som Förenta staternas krigsmakt terrorbombade och utsatte för kemisk krigföring i södra Vietnam var inga kommunister. De värjde sig mot imperialistisk övermakt, liksom deras fäder hade gjort under den koloniala epoken. De bedrev nationellt självförsvar. De vann stöd och sympati från befolkningar i många länder.

Stöd och sympati möter nu också ukrainarna i deras självförsvarsstrid. De blev angripna; därför har de rätten på sin sida. Den ryska krigspropagandan, att den anfallande makten slåss mot nazister och folkmördare, saknar fullständigt trovärdighet. Visst finns det nazister i Ukraina (och antagligen i Ryssland också), men det är på inget sätt ett skäl för ingripande. Det fanns kommunister i Vietnam, förvisso. Men detta är givetvis helt irrelevant.

Mot korståg av det ena eller andra slaget sluter sig de angripna, ”de otrogna”, samman. Regeringen i Kiev mobiliserar nu hela den vuxna manliga befolkningen i motståndskamp. Angreppet skapar enighet. Naturligtvis finns det kollaboratörer. Det gör det i alla krigssituationer. De utgör en del av fiendebilden. USA hade sina i Saigon. De försvårar men upphäver inte det nationella motståndet. Defaitism övervinns.

Läs mer

Ann-Charlotte Marteus påstår i en krönika på liberala Expressens ledarsida (18/3), att det enda krig som neutraliteten och alliansfriheten hållit Sverige utanför var första världskriget. Under andra världskriget ”var det järnmalmsexporten som tjänade Sverige väl, eller geopolitisk bondtur, men knappast neutraliteten”.

Detta är sådant som kan diskuteras. I Sverige fanns i början av 1900-talet en stark lobby i konservativa och militära grupperingar, som eftersträvade en allians med Kejsartyskland. Överläggningar ägde rum på generalstabsnivå. Tyskaktivister fanns även inom socialdemokratin. Flera av dessa uteslöts ur partiet (exempelvis Yngve Larsson och Otto Järte). Liberala politiker var inte begeistrade i den tyska kopplingen. Svensk neutralitet hade starkt stöd inom folkrörelserna, som tidigare motsatt sig militärt ingripande mot uppstudsiga norrmän.

Läs mer

Rysslands aggressionskrig fortsätter med oförminskad styrka. Samtidigt verkar de ryska militära framgångarna vara begränsade, och enligt de flesta bedömare har strategin med ett blixtkrig misslyckats. Nu handlar det om  inringning av städer och massivt bombardemang med artilleri och missiler.

Den krigsföringen leder till stora civila förluster och FN:s högsta juridiska organ Internationella domstolen i Haag, ICJ, har beslutat att Ryssland omedelbart måste upphöra med sina militära handlingar i Ukraina. Domstolen uttryckte stor oro för den ryska invasionen och gav exempel på attacker mot bostäder, sjukhus, civila som barn, kvinnor och äldre.

Det är naturligt att omvärlden reagerar med avsky mot det ryska angreppet ,och pressen ökar från både allmänhet och politiker runt om i Europa att agera.

USA och Nato säger att man inte skall gå in med trupp, men Biden har ökat vapenleveranserna till Ukraina.

Polen, Tjeckien och Slovenien har gått längst då ländernas ledare efter ett nyligen genomfört besök i Kiev meddelade att de kräver en militär intervention i Ukraina.

Läs mer

Det är härligt att ro. När jag gick på rehab under förra året, var roddmaskinen det redskap, som jag tyckte allra bäst om. Efter femton minuter med den blev de andra övningarna så mycket lättare. Rodden gjorde aldrig ont, endorfinerna strömmade till. När jag gick därifrån, längtade jag efter att få ro igen. Det blev som en drog.

Roddare var en beteckning på personer i det svenska offentliga livet, som svängde vid åsynen av den tyska krigsmaskinens framfart i begynnelsen av det andra världskriget. De intalade sig, att vårt lands framtid låg i ett Neuropa under tyskt befäl. De var inte nazister, inte rasister, inte nödvändigtvis tyskvänner – de rodde från en strand, som ansågs inte kunna försvaras, till en annan strand, som var befäst och där god ordning rådde.

Dessa roddare fanns i så gott som alla politiska grupperingar, den statsbärande arbetarrörelsen inkluderad. Och nästan alla fortsatte att vara goda demokrater; få ville tafsa på den svenska rättsordningen. Men de ansåg, att Sverige som ett litet land borde tillförsäkra sig ett gynnsamt läge, när stormaktsbalansen höll på att omstöpas. De flesta roddare var inte heller några landsförrädare. De ville, att landet skulle ha det bästa beskydd, det kunde få. De blev roddare, inte livräddare, men inte heller dråpare.

Läs mer

Den 10 november 2021 ingick USA och Ukraina ett avtal om strategiskt partnerskap , där det framgår bland annat att man prioriterade ”Ukraine’s ability to defend itself against threats to its territorial integrity and deepening Ukraine’s integration into Euro-Atlantic institutions”. Så i november 2021 kunde Ryssland vid bedömning av det partnerskapsavtalet kalkylera med att USA inte skulle komma med militärt stöd utan att Ukraina hade att försvara sig självt.

Ukraina blev en oberoende stat 1991 då Sovjetunionen upplöstes. Samma år inleddes förhandlingar med Nato, och ”North Atlantic Cooperation Council (NACC) Ukraine” och Ukraina blev medlem i ”North Atlantic Cooperation Council (NACC)”. Syftet med NACC är att främja en dialog mellan Nato och icke-Nato stater i Europa.

Läs mer

Cold Response är en norsk övning som genomförs varje år med deltagande från flera nationer.

Årets övning som startar den 14 mars kommer till stor del att genomföras på internationellt vatten intill norskt territorium. I år deltar 30000 personer från 25 nationer, vilket gör övningen till Natos största 2022 och den största innanför polcirkeln sedan 80-talet.

Som enda icke Nato-medlemmar deltar Sverige med 1600 och Finland med 600 militära personer. Svenska försvaret bidrar med soldater och officerare från flygvapnet och armén.

Läs mer

I framskriden ålder gav Gustaf Hellström ut en biografi över den liberale politikern och publicisten Adolf Hedin (1834–1905). Detta arbete, ingående i Svenska Akademiens Minnesteckningar, tillhör inte de mera framskjutna i Hellströmlitteraturen. Vilket är synd. För här firar tids- och människoskildraren Gustaf Hellström triumfer. Det är en fyrahundrafemtiosidig volym som man inte lägger ifrån sig annat än för att äta och sova och svara på telefon. Den regniga allhelgonahelgen 2021 var den perfekt lektyr.

Första gången jag stötte på boken var för cirka fyrtiofem år sedan – och då var Hellström för mig endast ett namn. Jag höll på med att sätta mig in i förspelet till den allmänna värnpliktens införande i Sverige, som blev verklighet år 1901. Adolf Hedin var en av dess tidiga tillskyndare. Redan i pamfletten Hvad folket väntar af den nya representationen. Femton bref från en demokrat till svenska riksdagens medlemmar (1868), som markerade hans insteg i rikspolitiken, hade Hedin, som vänsterman och i skarpskytteledaren August Blanches direkta efterföljd, förespråkat folkbeväpning. Och liksom Blanche såg Hedin despotins Ryssland som det främsta hotet mot Sveriges fred och frihet.

Läs mer