utvald

På en presskonferens den 10 mars meddelade statsminister Magdalena Andersson att anslaget till det svenska militära försvaret ska öka kraftigt.

Statsministern klargjorde att i ett läge där spänningarna i vårt närområde är svårare än på flera decennier behöver vi fortsätta stärka försvarsförmågan.

Det besked Magdalena Andersson lämnade var att anslaget till det militära försvaret ska öka till två procent av BNP och att vi ska nå dit så fort det är praktiskt möjligt, det vill säga när det går att på ett effektivt sätt omsätta ökningarna i stärkt försvarsförmåga. Beskedet bör i praktiken handla om en ökning från dryga 60 miljarder till runt 110 miljarder per år i statsbudgeten.

Statsministern tillade att vi också måste se till att hitta en stabil, långsiktig och solidarisk finansiering av utbyggnaden. Utbyggnaden måste vila på en fast ekonomisk grund för att vi ska kunna ha ett starkt och tryggt försvar.

Vi välkomnar statsministerns besked.

Läs mer

Sverige behöver ett folkförsvar. Vi har ett stort och glesbefolkat territorium, och det skyddas bäst av människor som känner varje stock och sten. Vi behöver kunna försvara strategiska anläggningar, utkämpa strid i städer, föra fria kriget, garantera säkerheten för personer som har svårt att ta hand om sig själva, som barn och gamla. Detta kräver att en stor del av befolkningen är värnpliktsutbildad och att resten har fått utbildning i civilförsvarets olika grenar.

Läs mer

Under krig och krigsliknande tillstånd bryter konsensus och lagstiftning samman. Det händer också med språket. Man debatterar inte, man attackerar. Så har det blivit inför och under Ukrainakriget. Den erfarna ledarskribenten Barbro Hedvall tycker sig ha urskilt ”ett drag av illvilja […] i den politiska diskussionen” (Dagens Nyheter 7/3) Den mindre erfarna Paula Neuding citerar (Svenska Dagbladet 7/3) med gillande en brittisk Rysslandshatare som anser att förre tyske förbundskanslern Gerhard Schröder ”stinker” och att han borde förvägras inresa till Storbritannien och USA. Anledningen är att han har lett ett ryskt-europeiskt energikonsortium, och alla vet ju att ryssar stinker – av vitlök, eller hur?

Det kommer säkert att göras lingvistiska undersökningar om hur det politiska språkbruket under dessa tider av världspolitisk högspänning har förskjutits över lag, och någon borde kanske redan idag i Victor Klemperers anda samla och systematisera belägg för hur tidsanda och krigshändelser har påverkat språkanvändningen – också i Sverige. Rysslands angreppskrig mot Ukraina kan tyckas bekräfta bilder av ryssen och det ryska samhället som rasligt annorlunda och motbjudande.

Läs mer

Sveriges beslut den 27 februari att skicka 5000 pansarskott till Ukraina var ett tydligt brott mot den rådande policyn för vapenexport som bygger på att inte leverera vapen till länder i krig – detta har vi tidigare kommenterat. Det beslutet omfattade enligt svensk tradition även skyddsutrustning, sjukvårdsmateriel och annat som inte strider mot den policyn. Det hade varit klokt att hålla fast vid den policyn.

Det parallella beslutet att Sverige skulle stödja EU:s vapenleveranspaket om 450 miljoner euro ur EU:s fredsfond EPF (European Peace Facility) var inte överraskande och utgör en del av den EU-gemensamma linje mot kriget som Sverige följer.

Därutöver borde ett eget svenskt stöd ha begränsats till skyddsutrustning, sjukvårdsmateriel och annat som inte bryter mot vår policy och alltså inte omfattat egna vapenleveranser.

 Det var den vägen Finland först valde den 27 februari, det vill säga samtidigt som Sverige beslutade om egen vapensändning.

Läs mer

Rysslands väpnade angrepp på Ukraina är inte bara ett flagrant brott mot FN-stadgan och folkrätten. Ryssland bryter även mot ingångna avtal.

Professor Vladislav M. Zubok ger en mästerlig bakgrund i Collapse. The Fall of the Soviet Union (Yale University Press, 2021). Boken avslutas med noteringen att det i Minsk slöts ett avtal den 8 december 1991 mellan medlemmarna i Commonwealth of Independent States där Sovjetunionens upplösning bekräftades:

” We […] acknowledge that the USSR as a subject of international law and a geopolitical reality ceases to exist.”

Ett svårlöst problem var att vissa av dessa oberoende stater innehade kärnvapen.

Efter långa förhandlingar vid en  OSCE-konferens  lyckades man den 5 december 1994 genom The Budapest Memorandum on Security Assurances enas om tre identiska avtal.

Läs mer

Ett närmande till Nato nu skulle inte göra oss säkrare, skriver Expressens och Dagens Nyheters före detta politiska redaktör Niklas Ekdal (Dagens Nyheter 4/3). Han vet att han skriver i motvind, precis som han anser att den svenska regeringen argumenterar, när den säger nej till svenskt Nato-medlemskap.

Nato-kören är stark nu; de självständiga stämmorna har blivit allt färre.

Det går inte att utesluta, att man håller på att ”tala sig samman”, som det brukar heta, när ”svåra” beslut ska tas. Och opinionsbildarna hakar på. Några ror frenetiskt vid årorna, andra driver lättsinnigt med.

Läs mer

Vi återger här Sara Lidmans  anförande i Jakobs kyrka i Stockholm den 11 november 1956 vid ett möte anordnat av de fyra demokratiska partiernas kvinnoförbund, ideella kvinnoorganisationer och yrkessammanslutningar.

(Texten är utsänd till oss av Eva Björklund)

… och gång på gång dessa årslånga dygn tänker man: men detta kan väl ändå inte få pågå, någon måste väl utplåna denna orättfärdighet, måste inte själva naturen ingripa mot denna ondska. Stundom är det så förnedrat att vara människa att man hellre vädjar till moln och gräs än till människor om nåd för mänskligheten. Oh att vi läste i en gammal historiebok om detta barbari, att vi när som helst kunde se upp från texten och säga: mänskor var så grymma förr, nu skulle sånt aldrig kunna hända. . .

Men vi läser tidningar från nuet och darrar av sorg och skam. Det är vi, här och nu, som är samtida till ungrarna – och vad svårare är – vi är samtida till deras förtryckare. Som en del av mänskligheten har vi del i ansvaret för båda dessa parter. Sovjet har skändat Ungern, det har kränkt socialismens idé värre än någonsin genom att kalla sig dess försvarare när de begår sina illdåd. Det finns inga ursäkter för Sovjet i förhållande till Ungern.

Läs mer

När det brinner på grannens tomt, är det oklokt att hälla bränsle på elden. Men det är just det som förespråkare av en omedelbar ansökan om svenskt Nato-medlemskap ägnar sig åt. De vill, alternativt medverkar till, att brasan ska ta sig och sprida sig.

En svensk ansökan om medlemskap i den militära Västalliansen, när ett lokalt krig pågår i Ukraina genom Rysslands anfall, skulle i nuläget få ett antal omedelbara negativa konsekvenser.

Den skulle höja spänningsnivån i vår del av världen. Den skulle göra vårt land, Sverige, otillräckligt rustat, till ett naturligt anfallsmål för en ansvarslös statsledning i Moskva som ser Nato-land som sin givna fiende. Den skulle faktiskt kunna äventyra världsfreden.

Läs mer

Regeringen beslöt den 27 februari att förelägga riksdagen ett beslut att skicka vapen till Ukraina.

Statsminister Magdalena Andersson konstaterade på en pressträff på söndagskvällen att det är första gången som Sverige skickar vapen till konfliktzoner sedan Finland anfölls av Sovjetunionen 1939. Beslutet innebär att hjälmar och skyddsvästar samt 5000 pansarskott sänds till Ukraina.

Statsministern förklarade beslutet med att det bedömdes vara det som bäst tjänar Sveriges och svenska folkets säkerhet.

Riksdagen beslutade på måndagen att anta förslaget (Vänsterpartiet var emot men har sedan signalerat att man ändrat sig). På direkt fråga i riksdagen svarade försvarsminister Peter Hultqvist att han inte uteslöt fler kommande leveranser.

Det finns goda och vägande skäl för att vi på olika sätt skall stödja Ukraina. Men att i regeringens beslut att stärka det ekonomiska stödet också inkludera vapen bryter en svensk linje.

En grundprincip i den svenska vapenexportlagen är att vi inte bör exportera till stater som befinner sig i krig. Den är också en del i den svenska säkerhetspolitiken och alliansfriheten. Där finns andra viktiga komponenter som diplomati och fredliga lösningar av konflikter, respekt för folkrätten och FN-stadgan.

Avgörande för utformningen av säkerhetspolitiken har varit att vi skall undvika att dras in i en militär konflikt mellan stormakter i vårt närområde.

Läs mer

Gör Rysslands angreppskrig mot Ukraina det lämpligare för Sverige att ansöka om medlemskap i Nato nu, såsom många pundits och besserwissrar i vårt land menar? Nej, det är ju alldeles tvärtom. Av flera grundade anledningar.

Ett svenskt Nato-medlemskap i detta läge skulle automatiskt göra oss till ett fiendemål för Ryssland. Andra europeiska stater har anslutit sig till Västalliansen i en helt annan säkerhetspolitisk kontext. Nu är det brinnande krig i Europa. En svensk Nato-ansökan idag skulle höja temperaturen, kunna uppfattas som en stridssignal.

Läs mer

Vi återpublicerar här en artikel av Anders Björnsson från 26 juni 2021. (Utgivarna)

Artikeln i Berlingske belyser en aspekt av allmän värnplikt: dess demokratiska funktion. Rekrytering av yrkessoldater till en nationell armé riskerar att leda till en överrepresentation av fel sorts soldater. Man kan få en motsättning mellan folk och militär. Och det militära kan bli basen för krafter som vill skada den demokratiska ordningen.

De värvade förbanden var också alltid ett problem ur ett ordningsperspektiv: de skapade sin egen ordning, ofta oordning. De attraherade individer, som inte var attraktiva på andra arbetsmarknader. I modern tid har vi sett, hur lätt laglöshet sprider sig i yrkesarméer med stark social snedrekrytering. Soldater insatta mot egen befolkning är inget att stå efter.

Den allmänna värnpliktens förtjänster är långt flera. Den medverkar till social integration och vardagsdisciplinering. Den fostrar gott ledarskap, den bidrar till klassutjämning. Dess viktigaste egenskap är förmodligen, att den skapar nationell sammanhållning. Särskilt ett glesbefolkat land som Sverige behöver tillvarata varje man och varje kvinna i försvaret av territorium. Alternativet är i förlängningen främmande trupp på svensk mark.

Läs mer