utvald

Försvarsminister Peter Hultqvist intervjuades i Expressen den 5 augusti om det svenska deltagandet i Afghanistankriget.

På frågan om vad som uppnåddes svarade försvarsministern: ”Insatsen har varit nödvändig för stabiliteten i det här området.”

Men situationen är nu förändrad och läget är värre. Skälet är, menar han, beslutet att de utländska trupperna tas hem:

”Däremot är det ju så att den här utmarschen som nu har skett har ju lett till att den här situationen att man inte kan upprätthålla stabiliteten längre.”

Ansvaret är, om man får tro försvarsministern, något han kallar det internationella samfundets:

”Vi har ju agerat med det internationella samfundet”, och i det har Sverige inget ansvar för vad som sker:

”Vi är ju en liten nation i det här stora sammanhanget […] och vi kommer att agera på det sätt som övriga gör.”

Sverige tycks bara ha hängt med och svajat som ett rö för vinden.

Läs mer

Hur tas beslut att gå i krig? Hur ser processen ut som leder till fram till att strider inleds? Eller till att man istället väljer att förhandla i syfte att uppnå en fredlig lösning?

Ambassadör Örjan Berner gav förra året ut boken Krig eller fred på Carlsson Bokförlag som har en mycket intressant utgivning av fackböcker (http://www.carlssonbokforlag.se). Boken tar upp vissa kritiska säkerhets- och krigslägen, Berner skissar det faktiska läget, diskuterar och drar slutsatser. Någon gång har man invändningar; ofta håller man med. Det är så det ska vara när man äntligen får en verkligt intressant bok i händerna. Ibland är man helt enkelt för okunnig för att ha en egen uppfattning, något som dock inte gör läsningen mindre intressant.

Berner diskuterar många aspekter på frågan om krig och fred: Betydelsen av olika politiska ledares personligheter? Konsekvenserna av oförmåga att inse hur motparten tänker och planerar? Är grundad eller ogrundad optimism om egen överlägsenhet och segervisshet en premiss för att inleda krig?

Läs mer

Vi återpublicerar här ett inlägg från den 14 april 2020

Svensk militär strategi och planering utgår sedan länge från att ett anfall mot vårt land endast kan komma från ett håll. Det hållet heter Ryssland. Under kalla kriget var Sovjetunionen en stormakt som kontrollerade en oavbruten kuststräcka i Östersjön från Viborg i Finska viken fram till gränsen mot den gamla Hansametropolen Lübeck. Av detta har det allra mesta raderats ut och uppslukats av den forna motståndaren.

Anfall österifrån bygger på föreställningen om rysk revanschism. Revanschistiska företag av betydelse har emellertid inte förekommit någonstans på jordklotet efter andra världskriget. Avkolonialiseringen innefattade reträttstrider från gamla och nya imperier. De krig vi har sett efter 1991 har i första hand varit krig för att flytta fram positioner från kalla krigets segrarmakter. Revanschism brukar förknippas med en förlorarmakt.

Läs mer

”Världsordningen” är ett begrepp som alltmer intensivt virvlar runt i storpolitiska tal, ges passande och anpassat innehåll av think tank-”experter” och följsamma akademiker och transformeras sedan ned till våra dagliga media, och tas då oftast emot utan nämnvärd reflektion eller kritiskt omdöme. Ibland kvalificeras begreppet med hjälp av tillägg som den ”liberala”, den ”västliga” eller den ”regelbaserade” internationella ordningen. Begreppet är inte nytt och buden och tolkningarna är många. Det är på sitt sätt tveksamt om man kan tala om ”världsordningen” som ett begrepp i normal bemärkelse, men det är legitimt att använda termen om man är tydlig med vad som avses. Men det är ju långt ifrån alla.

Läs mer

Vi återpublicerar här en artikel från 28 februari 2020.

***

Vilka skyldigheter åligger en värnpliktig? Inte kan väl värnpliktiga tvingas att delta i en svensk väpnad styrka för militära insatser i utlandet? Nej, så är inte fallet.

Jag vet inte helt säkert om motsatsen antyds i ett regeringsförslag den 6 februari 2020 om förutsättningarna och ramarna för operativt militärt stöd mellan Sverige och Finland. Förslaget, som redovisats här på sajten, ligger hos Lagrådet för yttrande. Det handlar bland annat om att riksdagen ska ge regeringen lagenlig rätt att fatta beslut om att sätta in väpnade styrkor till stöd för att hindra kränkningar av Finlands territorium. I förslaget nämns det i förbifarten, utan närmare förklaring, vilka som kan ingå i sådana väpnade styrkor:

Läs mer

Den 11 januari 1912 gör den lovande författaren Ludvig Nordström ett klipp ur Dagens Nyheter och klistrar in det i sin dagbok:

”August Strindbergs hälsotillstånd var under gårdagen i det närmaste oförändrat. – – – Strindberg fördriver tiden med läsning. Igår hann han med hälften av Ludvig Nordströms som bekant mycket omfångsrika bok Landsorts-bohème. Han förklarade att han är mycket intresserad av boken och finner att Nordström har rätt i många avseenden. Eventuellt kommer Strindberg sedermera att nedskriva några av de tankar som besjälat honom vid läsningen av Landsorts-bohème.”

Strindberg förbereder sig döden och avlider fyra månader senare. Dagen efter klippet, den 12 januari, är Lubbe och hans hustru Marika Stjernstedt, i dagboken kallad Gagga, bjudna till Hjalmar Branting och hans maka Anna, på Norrtullsgatan, ett stenkast från Strindbergs sista bostad. Den övriga gästen var John Landqvist, som skulle bli förste utgivare av Strindbergs samlade verk.

Läs mer

Vi återpublicerar här artikel från den 21  juli 2020.

Ryssland och Sverige krigade med varandra under drygt ett hundra år, 1700–1809. Två gånger gick Ryssland till angrepp, två gånger Sverige. Under perioden hade Sverige andra fiender, exempelvis under den europeiska sjuårskriget (1756–63, för Sveriges del det kortvarigare pommerska kriget). Alla dessa krig var dumdristiga; några handlade om kolonial hegemoni (England vs Frankrike). Efter 1814 rådde fred på den europeiska kontinenten i ett hundra år, det vill säga stormaktsfred. Undantaget var Krimkriget som Sverige höll sig utanför. Nationella befrielserörelser spirade i Europa. I Kaukasien och Centralasien slogs makterna mot varandra och mot lokala makthavare.

Läs mer

Framlidne historikern Torkel Jansson brukade, halvt på allvar, halvt på lek, kalla Sverige för ”Mittens rike”. Det var ett smeknamn som kunde ge flera associationer.

I det nordeuropeiska området, särskilt om man räknade de baltiska staterna dit, ligger Sverige i geografiskt centrum. Det är också landet med störst folkmängd och störst ekonomi och störst yta (om man bortser från Grönland som inte ligger i det politiska Norden).

I den systemkonflikt, som länge präglade Europa under 1900-talet, intog Sverige en sorts mellanposition – här etablerades en kompromisskultur med storkapital och organiserad arbetarrörelse i skön samverkan under statligt överinseende. Systemet betecknades stundtals som blandekonomi, någon gång som funktionssocialism. Sverige är också det mest socialdemokratiska av de nordiska länderna.

Sverige valde också att ställa sig vid sidan om striden mellan stormakter – en politik som upprätthölls sedan landets regering ovist tog parti mot Europas herre under de tidiga Napoleonkrigen och riket slets itu. Senare samförstånd – med Ryssland, Frankrike, Tyskland, Amerika – fick aldrig karaktären av formella förbund eller allianser.

Läs mer

I skymundan kan man i internationell press hitta uppgifter om att Sverige var ett av de deltagande länderna i USA:s och Ukrainas kontroversiella övning Sea Breeze 2021 som ägde rum 28 juni–10 juli.

Syftet var att genomföra krigsövningar med olika typer av vapensystem både till sjöss och med flyg.

I vanliga fall brukar Försvarsmakten vara snabb med att informera men nu fick man noggrant läsa i amerikanska flottans ”Navy News” (21/6) för att få reda på att Sverige var med och räknas upp som ett av 32 deltagande länder. Sverige har också deltagit i tidigare års Sea Breeze. Läs artikel

Thomas Mann, Doktor Faustus, översättning Ulrika Wallenström, Albert Bonniers Förlag  2018, s. 403

Boken skrevs 1943. Serenus Zeitblom tänker i augusti 1914:

”En stormakt hade vi nu redan allt för länge varit; det tillståndet var gammalt och vant och gjorde oss inte så lyckliga som väntat. Känslan av att det inte gjort oss mer vinnande, att det snarare försämrat än förbättrat vårt förhållande till världen satt djupt i sinnena, vare sig man tillstod det eller ej. Ett nytt genombrott tycktes vara på tiden: genombrottet till dominerande världsmakt – vilket förstås inte kunde åstadkommas genom moraliskt hemarbete. Krig alltså, och om så måste vara krig mot alla, för att övertyga och vinna alla, det var det som ”ödet” hade bestämt och som vi med entusiasm (en entusiasm vi var ensamma om) gick ut i  – uppfyllda av förvissningen att  Tysklands stora stund var inne; att historien höll sin hand över oss; att efter Spanien,  Frankrike, England var det vår tur att trycka vår stämpel på världen och leda den; ”

Vi har tidigare skrivit om hur verkningslösa ekonomiska sanktioner oftast är och att de utförs för att politiker måste ”göra något”. Samtidigt noterade vi att FN:s säkerhetsråd självt anser att ekonomiska sanktioner är ett effektivt verktyg som står till dess förfogande.

En ny bok om ensidiga sanktioner har nu utkommit, nämligen professor Surya P. Subedis Unilateral Sanctions in International Law (Bloomsbury Publishing 2021). Han har bland annat vid två tillfällen utsetts som Rapporteur av ett FN-organ.

I boken har Subedis låtit flera experter på skilda områden skriva om ensidiga sanktioner.

1. Surya P Subedi: “The Status of Unilateral Sanctions in International Law”
2. Surya P Subedi: “Shades of Grey: Autonomous Sanctions in the International Legal Order”
3. Professor Nigel D White: “Unilateral Sanctions: Creating Chaos at Bargain Rates”
4. Professor Joy Gordon: “The Implications of Unilateral Sanctions for the Freedom of Aviation”
5. Professor emeritus Nick Grief: “The Impact of Unilateral Sanctions on Regional Integration Treaties with Special Reference to the Gulf Cooperation Council”
6. Juristen Ali Abusedra: “The Effect of Unilateral Sanctions on Foreign Investors and the Foreign Investment Regime”
7. Juristen Nicolette Butler: “The World Trade Organisation and Unilateral Sanctions: Prohibited or Possible?”
8. Generalsekreteraren vid Eurogas James Watson: “Unilateral Sanctions, Universal Postal Union and State Responsibility”
9. Adjungerade professorn vid Göteborgs handelshögskola Trisha Rajput: “Unilateral Coercive Measures: Towards International Humanitarian Law and International Human Rights”
10. Juristen Louisa Ashley: “Maritime Lawfare: The Impact of Unilateral Sanctions on Law and Practice on Navigation and Seaborne Trade”
11. Lektorn vid Göteborgs handelshögskola Abhinayan Basu Bal: “Can Unilateral Sanctions and International Environmental Obligations of States Coexist?”
12. Juristen Amrisha Pandey: “Use of Cyber Means to Enforce Unilateral Coercive Measures in International Law”
13. Juristen Ali Abusedra, professor Abu Bakar Munir och professor Md Toriqul Islam:” Conclusions: The Current Law on Unilateral Sanctions, Remedies against Unlawful Use of such Sanctions and Recommendations”
14. Surya P Subedi: Appendix: Draft Declaration on the Rules of International Law on Unilateral Sanctions

Boken inleds med ett konstaterande, att idag är den påtagliga användningen av våld för att främja demokrati och mänskliga rättigheter inte lika vanlig som under det kalla kriget. Istället har ensidiga ekonomiska tvångsåtgärder, vanligtvis kallade ”sanktioner”, blivit det alltmer ökande utrikespolitiska verktyget av många stater.

Läs mer