utvald

Ban Ki-moon, fel man på svår plats

av
Rolf Andersson

Ban Ki-moon, FN:s förre generalsekreterare, skriver i sin nyligen utkomna bok Resolved. Uniting Nations in a Divided World att han under sin diplomatiska karriär inspirerats av vatten. Tydligen ville han sprida sina tankar om denna inspirationskälla till andra. Han skriver rart i boken:

“This teaching – that ‘the highest virtue is like water’ – is so important to me that I carefully drew a Chinese calligraphy of it for U.S. President Barack Obama for his birthday.”

Om födelsedagspresenten gjorde intryck på Obama framgår inte. Ett tack för gåvan fick väl Ban! Det kan dock noteras att Obama i sina memoarer A Promised Land som kom ut föra året nedlåtande refererar till Ban som en “nerdy kid who’s too nice to reject”.

Obama förekommer på flera ställen i Resolved. På ett ställe handlar det om Syrien, som gång på gång av den amerikanske presidenten varslades om hot om aggressionskrig, ofta kopplat till påståenden om användning av kemiska vapen. Detta avsnitt i boken som är upplysande förtjänar att återges.

Läs mer

Afghanistankriget historieförfalskas

av
Lars-Gunnar Liljestrand

Den 7 oktober var det tjugo år sedan USA startade kriget mot Afghanistan. Amerikanska och brittiska bombplan attackerade mål i hela landet.

Angreppet var ett brott mot FN-stadgans våldsförbud och i de två säkerhetsrådsresolutionerna direkt efter den 11 september ( 1368 av den 12 september och 1373 av den 28 september) ges inget mandat för USA att intervenera militärt.

Idag är det nästan tyst om kriget. Istället är det ett stort mediepådrag om situationen för afghanska medhjälpare till ockupationsmakterna.

Läs mer

Vi gratulerar Henrik Celander!

av
Utgivarna

Lundaförlaget Celanders är utgivare av de två enda till svenska översätta böckerna av årets Nobelpristagare i litteratur, Abdulrazak Gurnah: Paradiset (2012) och Den sista gåvan (2015).

Förlaget och dess ägare Henrik Celander har också utgivit tre arbeten som har varit viktiga för oss som driver denna sajt: Lagen mot krig. Om FN-stadgans våldsförbud och aggressionskrigen av Rolf Andersson, Mats Björkenfeldt, Per Boström och Lars-Gunnar Liljestrand (2013), Bevara alliansfriheten. Nej till Nato-medlemskap! (2014), red. Anders Björnsson och Sven Hirdman, samt Försvaret främst. En antologi om hur Sverige kan och bör svara sig (2015), red. Anders Björnsson. 2012 utkom Ola Tunanders Libyenkrigets geopolitik. Humanitär intervention eller kolonialkrig? Böckerna (utom Tunanders som är slutsåld) kan beställs från kontakt@celanders.se.

.

Än en gång om nationalism

av
Anders Björnsson

Moderniseringsteorier har stjälpt mer än hjälpt. På 1970- och 80-talet fanns en övertygelse gränsande till förvissning om att nationalismen som ideologi och färdriktning var ett passerat stadium i samhällsutvecklingen eller i värsta fall en atavism. Synsättet var en smula egendomligt. Nationella befrielserörelser hade nyss ritat om världskartan. Svärmare för unionell enighet i Europa talade om nationalstatens bortdöende i pseudo-marxistiska termer, glömska av att det fanns olösta nationella konflikter såväl i Väst (basker, katalaner, korsikaner, nordirländare med flera) som i det nationellt underkuvade Öst.

När Tyskland ”återförenades” 1990 – en händelse som modernisterna aldrig hade förutspått eller ens önskat sig men som en del marxister, exempelvis Willy Brandt-sonen Peter, hade förespråkat – ville få tänka sig, att tyskarna hade fått ett Vaterland. Filosofen Jürgen Habermas hade lanserat motkonceptet Verfassungspatriotismus, troheten mot den inte i alla avseenden liberala grundlagen (med möjligheter till partiförbud, yrkesförbud, åsiktsförbud), som det enande kittet snarare än historien, språket, ödet. Och så sent som 2001 skrev den västtyske historikern Hans-Ulrich Wehler i ett elegant översiktsarbete, Nationalismus. Geschichte, Formen, Folgen (C. H. Beck), att det högsta målet för människors fredliga sammanlevnad inte kan vara en ”fetisch” som den suveräna nationalstaten, ”utan den författningsenliga garantin för mänskliga och grundläggande rättigheter i en funktionsduglig demokrati, jämte en politisk praxis som följer av denna värdegrund [Wertekanon]”.

Läs mer

Veckans citat

av

”To conclude, the Movement reiterates their strong concern at the growing resort to unilateralism and unilaterally imposed measures that undermine the UN Charter and international law, and further reiterate their commitment to promoting, preserving, revitalizing, reforming and strengthening multilateralism and the multilateral decisionmaking process through the UN, by strictly adhering to its Charter and international law, with the aim of creating a just and equitable world order and global democratic governance.”

The Non-Alighned Movement (NAM), uttalande inför FN:s Generalförsamling den 1 oktober 2021

Peter Hultqvist fullföljer sin trilaterala signalpolitik

av
Rolf Andersson

Regeringen publicerade den 24 september 2021 en ”Statement of Intent on Enhanced Operational Cooperation”. Detta är en avsiktsförklaring, som försvarsdepartementen i Danmark, Norge och Sverige står bakom. I det kortfattade dokumentet säger försvarsministrarna att de knyter an till tankarna bakom det nordiska försvarssamarbetet genom Nordefco, där även Finland och Island ingår. Varför Finland inte står som avsändare av förklaringen kan jag bara spekulera om. Men finnarna är försiktiga och återhållsamma, och har en östlig granne att vårda relationen till utan att sända ut signaler som kan skapa omotiverad misstro.

Läs mer

Ytterligare om unilaterala och extraterritoriella sanktioner

av
Mats Björkenfeldt

”Sanctions are often understood as a ‘middle ground between diplomacy and the use of military force’.”

Vi har på senare tid sökt spegla förekomsten och lagligheten av ekonomiska sanktioner i tre artiklar.

Läs nr 1 här, Läs nr 2 här. Läs nr 3 här.

I Research Handbook on Unilateral and Extraterritorial Sanctions (red. Charlotte Beaucillon, Edvard Elgar Publishing 2021) ges flera perspektiv på ämnet.

Boken inleds med ett läsvärt bidrag om konsekvenserna av den ökande användningen och missbruket av sanktioner. Därefter speglas användningen av sanktioner i Indien. I New Delhi har hävdats att även om man stödjer FN:s sanktioner har man varit emot ensidiga sanktioner. ”However, often geopolitical changes have been important and India has adhered to unilateral sanctions and been conscious of its international obligations.” Kina har alltid motsatt sig ensidiga sanktioner, men i takt med att Kina stiger upp som en världsmakt, kommer man att använda ensidiga sanktioner alltmer, dock inte i samma utsträckning som USA, framhålls i en artikel. I avsnittet om Ryssland, skrivet av den ryske biträdande professorn Ivan Timofejev, framhålls bland annat att Ryssland har genomfört motsanktioner mot USA och EU. Moskva har väsentligt förbättrat sin egen sanktionsarsenal, infört motsanktioner och genomfört ett antal åtgärder för att försvara sin ekonomi och minska effekterna av restriktionerna på sina relationer med utländska partners. Vidare noterar författaren att varken Ryssland eller Väst har ändrat sin respektive utrikespolitik trots de omfattande sanktionerna, vilka skadat båda sidor. Sanktionerna orsakar större skada för USA och EU än för Ryssland, trots att 41 stater driver sanktionspolitik mot det senare, framhåller författaren.

Läs mer

Veckans citat

av

Are legal advisers not telling Biden that revenge killing of the type he threatened 26 Aug is unlawful, unethical and counter-productive–deep disregard for the ”rules based order”.

Mary Ellen O’Connell,  Robert and Marion Short Professor of Law and Research Professor of International Dispute Resolution—Kroc Institute

Civilisering!

av
Anders Björnsson

Under efterkrigstiden kom moderniseringsteorier i svang – först i de akademiska seminarierummen, sedan på slagfälten och i djunglerna. När jag läste ekonomisk historia 1970, studerade vi Walt W. Rostows arbeten om vägen från traditionella jordbrukarsamhällen via industriell take-off till ihållande ekonomisk tillväxt. Det var en utvecklingsväg som alla länder ansågs böra följa. Och ville de inte göra det, fick man lov att tvinga dem med ”hjälpinsatser”.

Det var sådant som amerikanerna höll på med i Vietnam. Rostow var en av den amerikanska krigsmaskinens rådgivare. Allt detta kände vi till. Samhällen skulle bombas till modernitet av västerländskt snitt, i enlighet med Rostows uttalat stadieteori. På det sättet skulle kommunismens lockelser i Tredje världen motverkas. Resultatet blev ofta ett annat: högkulturer ödelades. Jemen är ett annat exempel på detta strategiska – sällsynt grymma – koncept. Folk blev fattigare, inte rikare.

Läs mer

Föregångskvinna och mentor

av
Lars-Gunnar Liljestrand

Med boken Elin i mitt liv (Carlson Bokförlag 2021) ger Thage G Peterson en intressant tillbakablick på sin uppväxt i Bergs socken i Småland.

Han växte upp under mycket knappa förhållanden på 30- och 40-talet och fick bilda sig genom korrespondenskurser och folkhögskolor.

Vid sidan av sådana studier kom bekantskapen och samtalen med Elin Wägner att forma hans livssyn.

Läs mer

Diplomati

av
Mats Björkenfeldt

I sina memoarer skriver den erfarne amerikanske diplomaten William J. Burns om diplomatins förnyelse: The Back Channel. A Memoir of American Diplomacy and the Case for its Renewal (Random House 2019). Robert Cooper ger i The Amassadors. Thinking about Diplomacy from Machiavelli to Modern Times (Weidenfeld & Nicolson 2021) ett bredare perspektiv av ämnet, något även Henry Kissinger gör på över 900 sidor i boken Diplomacy (Simon & Schuster 1995). Samtliga dessa läsvärda böcker har ett stormaktsperspektiv.

Diplomati ur ett alliansfritt småstatsperspektiv ter sig något annorlunda, om man får tro svenska diplomaters memoarer. Här på sajten har vi tidigare uppmärksammat till exempel Anders Lindéns Diplomati och uppriktiga samtal  (Se även referenser i slutet av anmälan.)

Läs mer

Åter om ekonomiska sanktioner

av
Mats Björkenfeldt

Nyligen gjorde vi på sajten en djupdykning i frågan om ensidiga sanktioner  Nu har två framstående europeiska folkrättsprofessorer, TomRuys och Cedric Ryngaert, i The British Yearbook of Interna­tional Law 2020, skrivit artikeln ”Secondary Sanctions: A Weapon out of Control? The International Legality of, and European Respones to, US Secondary Sanctions”.

Artikeln skrevs när president Trump var som mest aktiv vad gäller sanktioner, så frågan uppkommer om artikeln mist sin aktualitet med en ny president vid rodret? Artikelförfattarna tror inte det: ”Det amerikanska presidentvalet 2020 kommer sannolikt inte att göra någon skillnad, eftersom användningen av sekundära sanktioner tycks ha stort stöd över partigränserna i den amerikanska Kongressen.”

Läs mer