utvald

Vi återpublicerar här artikel från den 21  juli 2020.

Ryssland och Sverige krigade med varandra under drygt ett hundra år, 1700–1809. Två gånger gick Ryssland till angrepp, två gånger Sverige. Under perioden hade Sverige andra fiender, exempelvis under den europeiska sjuårskriget (1756–63, för Sveriges del det kortvarigare pommerska kriget). Alla dessa krig var dumdristiga; några handlade om kolonial hegemoni (England vs Frankrike). Efter 1814 rådde fred på den europeiska kontinenten i ett hundra år, det vill säga stormaktsfred. Undantaget var Krimkriget som Sverige höll sig utanför. Nationella befrielserörelser spirade i Europa. I Kaukasien och Centralasien slogs makterna mot varandra och mot lokala makthavare.

Läs mer

Framlidne historikern Torkel Jansson brukade, halvt på allvar, halvt på lek, kalla Sverige för ”Mittens rike”. Det var ett smeknamn som kunde ge flera associationer.

I det nordeuropeiska området, särskilt om man räknade de baltiska staterna dit, ligger Sverige i geografiskt centrum. Det är också landet med störst folkmängd och störst ekonomi och störst yta (om man bortser från Grönland som inte ligger i det politiska Norden).

I den systemkonflikt, som länge präglade Europa under 1900-talet, intog Sverige en sorts mellanposition – här etablerades en kompromisskultur med storkapital och organiserad arbetarrörelse i skön samverkan under statligt överinseende. Systemet betecknades stundtals som blandekonomi, någon gång som funktionssocialism. Sverige är också det mest socialdemokratiska av de nordiska länderna.

Sverige valde också att ställa sig vid sidan om striden mellan stormakter – en politik som upprätthölls sedan landets regering ovist tog parti mot Europas herre under de tidiga Napoleonkrigen och riket slets itu. Senare samförstånd – med Ryssland, Frankrike, Tyskland, Amerika – fick aldrig karaktären av formella förbund eller allianser.

Läs mer

I skymundan kan man i internationell press hitta uppgifter om att Sverige var ett av de deltagande länderna i USA:s och Ukrainas kontroversiella övning Sea Breeze 2021 som ägde rum 28 juni–10 juli.

Syftet var att genomföra krigsövningar med olika typer av vapensystem både till sjöss och med flyg.

I vanliga fall brukar Försvarsmakten vara snabb med att informera men nu fick man noggrant läsa i amerikanska flottans ”Navy News” (21/6) för att få reda på att Sverige var med och räknas upp som ett av 32 deltagande länder. Sverige har också deltagit i tidigare års Sea Breeze. Läs artikel

Thomas Mann, Doktor Faustus, översättning Ulrika Wallenström, Albert Bonniers Förlag  2018, s. 403

Boken skrevs 1943. Serenus Zeitblom tänker i augusti 1914:

”En stormakt hade vi nu redan allt för länge varit; det tillståndet var gammalt och vant och gjorde oss inte så lyckliga som väntat. Känslan av att det inte gjort oss mer vinnande, att det snarare försämrat än förbättrat vårt förhållande till världen satt djupt i sinnena, vare sig man tillstod det eller ej. Ett nytt genombrott tycktes vara på tiden: genombrottet till dominerande världsmakt – vilket förstås inte kunde åstadkommas genom moraliskt hemarbete. Krig alltså, och om så måste vara krig mot alla, för att övertyga och vinna alla, det var det som ”ödet” hade bestämt och som vi med entusiasm (en entusiasm vi var ensamma om) gick ut i  – uppfyllda av förvissningen att  Tysklands stora stund var inne; att historien höll sin hand över oss; att efter Spanien,  Frankrike, England var det vår tur att trycka vår stämpel på världen och leda den; ”

Vi har tidigare skrivit om hur verkningslösa ekonomiska sanktioner oftast är och att de utförs för att politiker måste ”göra något”. Samtidigt noterade vi att FN:s säkerhetsråd självt anser att ekonomiska sanktioner är ett effektivt verktyg som står till dess förfogande.

En ny bok om ensidiga sanktioner har nu utkommit, nämligen professor Surya P. Subedis Unilateral Sanctions in International Law (Bloomsbury Publishing 2021). Han har bland annat vid två tillfällen utsetts som Rapporteur av ett FN-organ.

I boken har Subedis låtit flera experter på skilda områden skriva om ensidiga sanktioner.

1. Surya P Subedi: “The Status of Unilateral Sanctions in International Law”
2. Surya P Subedi: “Shades of Grey: Autonomous Sanctions in the International Legal Order”
3. Professor Nigel D White: “Unilateral Sanctions: Creating Chaos at Bargain Rates”
4. Professor Joy Gordon: “The Implications of Unilateral Sanctions for the Freedom of Aviation”
5. Professor emeritus Nick Grief: “The Impact of Unilateral Sanctions on Regional Integration Treaties with Special Reference to the Gulf Cooperation Council”
6. Juristen Ali Abusedra: “The Effect of Unilateral Sanctions on Foreign Investors and the Foreign Investment Regime”
7. Juristen Nicolette Butler: “The World Trade Organisation and Unilateral Sanctions: Prohibited or Possible?”
8. Generalsekreteraren vid Eurogas James Watson: “Unilateral Sanctions, Universal Postal Union and State Responsibility”
9. Adjungerade professorn vid Göteborgs handelshögskola Trisha Rajput: “Unilateral Coercive Measures: Towards International Humanitarian Law and International Human Rights”
10. Juristen Louisa Ashley: “Maritime Lawfare: The Impact of Unilateral Sanctions on Law and Practice on Navigation and Seaborne Trade”
11. Lektorn vid Göteborgs handelshögskola Abhinayan Basu Bal: “Can Unilateral Sanctions and International Environmental Obligations of States Coexist?”
12. Juristen Amrisha Pandey: “Use of Cyber Means to Enforce Unilateral Coercive Measures in International Law”
13. Juristen Ali Abusedra, professor Abu Bakar Munir och professor Md Toriqul Islam:” Conclusions: The Current Law on Unilateral Sanctions, Remedies against Unlawful Use of such Sanctions and Recommendations”
14. Surya P Subedi: Appendix: Draft Declaration on the Rules of International Law on Unilateral Sanctions

Boken inleds med ett konstaterande, att idag är den påtagliga användningen av våld för att främja demokrati och mänskliga rättigheter inte lika vanlig som under det kalla kriget. Istället har ensidiga ekonomiska tvångsåtgärder, vanligtvis kallade ”sanktioner”, blivit det alltmer ökande utrikespolitiska verktyget av många stater.

Läs mer

”Only a nation at peace with itself, with its transgressions as well as its achievements, is capable of a generous understanding of others…When a nation is very powerful but lacking in confidence, it is likely to behave in a manner dangerous to itself and to others. Feeling the need to prove what is obvious to everyone else, it begins to confuse great power with total power and great responsibility with total responsibility: It can admit of no error; it must win every argument, no matter how trivial…Gradually but unmistakably, America is showing signs of that arrogance of which have afflicted, weakened, and in some cases destroyed great nations in the past. In so doing, we are not living up to our capacity and promise as a civilized example for the world. The measure of our falling short is the measure of the patriot´s duty of dissent.”

Senator J. William Fulbright, The Arrogance of Power, 1966, citerad efter Anatol Lieven, America Right or Wrong, 2004.

Vi återpublicerar här  en artikel från 13 augusti 2020.

Ska Sverige gå in för regimskiften i andra länder? Det korta svaret är nej. Frågan aktualiseras av utrikesminister Ann Lindes förslag om förnyade europeiska sanktioner riktade mot Vitryssland efter utgången av det nyligen avhållna presidentvalet och dess efterbörd där. Den har varit på tapeten redan tidigare, då Sveriges regering medverkat till regimskiften (Libyen) eller förespråkat sådana (Venezuela). Sådant strider mot god ton i umgänget mellan stater.

Läs mer

Sveriges försvarsminister Peter Hultqvist sade i en intervju för Sveriges Television, sedan det uppdagats, att den amerikanska underrättelsetjänsten NSA via Danmark avlyssnat, det vill säga spionerat på, bland annat svenska personer och institutioner, att han ville ”ha korten på bordet. Vi betraktar inte detta som avslutat”. Uttalandet fälldes den 31 maj i år.

Läs mer

Vi återpublicerar här  artikel från 30 april 2020

När Carl von Clausewitz (1780 – 1831) – de senaste århundrandenas i särklass mest inflytelserike militäre tänkare – i början av 1800-talet föreläste vid Allmänna krigsskolan i Berlin kom han in på frågor om folkkrig och folkbeväpning. Hur skulle man se på dessa spörsmål, som alltjämt i allra högsta grad är aktuella i vår samtid? Clausewitz såg dessa frågor ur de förtrycktas perspektiv. Han hade ju erfarenhet av invaderande och ockuperande franska trupper i det egna landet. Skulle man inte bjuda motstånd till varje pris? Jo, det skulle man och det med alla till tillgängliga medel. Det skulle bli våldsamt värre, men vems ansvar var det:

”Finally, there are those who tremble before the idea of a people´s war, because it is bloodier than any other, seldom remains free of dreadful scenes, and will escalate all tragedy and ruin.

Läs mer

Riksdagen har tagit ett inriktningsbeslut om att anskaffa kryssningsrobotar i enlighet med regeringens proposition om totalförsvaret 2021–2025.

Slutligt avgörande har ännu inte fallit. I försvarsbeslutet som togs i december 2020 framgår en vilja att anskaffa kryssningsrobotar för perioden 2026 till 2030. Man kallar det för långräckviddiga bekämpningssystem, och Försvarsmakten skall ha tillgång till dessa vapen under kommande mandatperiod.

Kryssningsrobotar är en känslig fråga. Tidigare har det funnits ett starkt motstånd mot att Sverige skulle inneha sådana vapen som betraktas som offensiva och inte i första hand är avsedda för försvar.

Läs mer

Utgivarna: Vi lägger här ut en repris på tidigare inlägg.

Regeringens proposition för totalförsvaret 2021-2025 som skall beslutas av riksdagen den 15 december innebär ett steg ytterligare mot närmandet till USA och Nato. Ryssland pekas direkt ut som vår huvudfiende. Sverige skall samordna den nationella operationsplanläggningen inte bara med Finland utan också med Danmark, Norge, Storbritannien, USA och Nato.

Två nya regementen, Falun och Sollefteå, får uppgiften att skydda transport av Nato-styrkor från Norge in i Sverige.

Det är nödvändigt att försvaret återupprustas och att markstyrkorna ökas. Men det är en fortsatt inriktning mot på ett tröskelförsvar som om möjligt skall avhålla från angrepp i väntan på militär hjälp från Nato och USA.

Tröskelförsvaret utgörs främst av flyg, ubåtar och missiler, och de områdena tar fortsatt största delen av budgeten och nu aviserar Försvarsmakten fördyringar av JAS som riskerar att gå ut över den redan blygsamma uppbyggnaden av markstyrkorna.

Idag har Sverige en och en halv armébrigad. År 2030 skall det finnas tre. Utöver brigaderna, kärnan i markförsvaret, skall några bataljoner sättas upp som lokalförsvarstyrkor.

Läs mer