NEJ TILL NATO-MEDLEMSSKAP OCH DCA-AVTAL!
Vi har på den här sajten återgett flera artiklar i norsk press om den norska långtidsplanen för Norges försvar ( LTP). Planen lades fram den 17 april och skall senare föreläggas Stortinget för beslut.
Hur Norge utformar sitt försvar kan påverka hela säkerhetsläget i norr och Arktis. Därmed blir det norska försvaret en faktor också för oss i Sverige när det gäller utformandet av det svenska försvaret.
En möjlig förklaring till skillnaderna gav Finlands president Tarja Halonen i ett uppmärksammat uttalande i februari i år:
– Vi befinner oss i ett sådant geopolitiskt läge, att vi inte riktigt kan göra som svenskarna och lämna åt grannarna att sköta försvaret.
Svenska Dagbladet 27 september 2004
Sverige deltar sedan flera år tillbaka i FN-insatsen MINUSMA i Mali, och nu finns en proposition från regeringen om att vi skall gå med i den franskledda insatsstyrkan Takuba som också skall verka i Mali men möjligen senare även i Burkina Faso och Niger.
I den sevärda franska teveserien Baron Noir (kan ses på HBO Nordic) utspelar sig i säsong 2, 2018, en intressant diskussion mellan republikens president och hennes rådgivare. De båda söker hitta vägar att neutralisera ett terroristhot mot Frankrike och speciellt diskuteras en militär aktion i Syrien:
President: “Option C. I need you to tell me more about it.”
Advisor: “Technically, the position is unchanged. The operation is still feasible.”
President: “Legally, what authorizes us to execute a Daesh soldier in Syria?”
Advisor: “In Syria, it’s a little complicated. Because we rely on an extensive approach to international law and the United Nations Charter. Unlike Russia, which is acting on an appeal for help from Assad, France is compelled to claim it is acting in either collective or individual self-defence. In the case in point, Iraq has asked for help from France. We consider that to be a mandate to act against Islamic State in Syria.”
President: “Our operations in Syria are a direct extension of our operations in Iraq.”
Advisor: “Exactly. The point has never been challenged at the UN.”
President: “And the second possibility?”
Advisor: “Individual self-defence. Being attacked in France by Islamic State fighters gives us the right to kill Islamic State fighters in Syria. But, be careful. Each operation must be thoroughly documented so we can prove the action out there is directly linked to an imminent threat back here.”
President: “I’m afraid Jacques. I’m afraid of not having done everything I could. I’m afraid it will start over. Slaughter. Children. It gets harder every time. The country breaks further apart each time.”
Så inleds professor Olivier Cortens synnerligen angelägna artikel “Methodological Choices and Debates Concerning the Non-Use of Force från 2020”.
Utrikesminister Ann Linde har protesterat mot president Donald Trump som nyligen angrep Sverige för att tillämpa en flockimmunitetsstrategi i bekämpandet av coronafarsoten. Linde menar att detta inte stämmer. Sverige lider stort, sade Trump. Sverige har visst infört skarpa restriktioner, svarar Linde. Det är obegripligt att Linde spelar Trumps spel. Vad har hon och Sverige att vinna på det?
USA konsoliderar nu sin militära närvaro i Irak. Man drar tillbaka några baser för att istället befästa de återstående med luftvärnsmissiler. Hittills har man lämnat tre baser.
Alltmer öppet handlar den amerikanska närvaron i Irak om att bekämpa Iran och Iranstödda miliser, medan det som ursprungligen uppgavs vara syftet – att slå tillbaka IS – blivit en sekundär fråga.
Dag Hammarskjöld Lecture given by Sture Linnér and Sverker Åström at Uppsala University on 15 October 2007
Sverker Åström, longstanding political commentator on current issues of international politics in the Swedish public domain, remained faithful to
his image. Not only did he use the opportunity to reiterate his criticism of the hegemony of the United States and its intervention in Iraq. He also took the liberty of airing a few ideas about the role of the United Nations in dealing with this challenge.
Riksdagen kommer senare under våren att ta ställning till regeringens proposition om svenskt militärt deltagande i den franskledda styrkan Takuba i Mali.
Vi har tidigare kommenterat förslaget och pekat på den oklara folkrättsliga grunden och att det saknas tydliga mål för insatsen.
I en ny rapport från Randinstitutet, som gjorts på initiativ av norska försvarsdepartementet, föreslås en rad åtgärder för hur Norge skall bli en starkare och mer integrerad medlem i Nato. Utgångspunkten är att Norge är en länk i den överordnade strategin för att möta Ryssland.
Scenariot är att USA och Nato skall behärska Nordatlanten och del av Norra ishavet och Barents hav för att hindra en framtida rysk framstöt från baser på Kolahalvön.
USA har sedan ett par år trappat upp sin militära närvaro i området genom att återupprätta sin Second Fleet som har Nordatlanten som operationsområde. Vidare har USA för första gången sedan andra världskriget etablerat permanenta baser i Nordnorge, och ett antal stora militärövningar har genomförts i Nordatlanten och Nordnorge.
USA:s militära närvaro i Nordnorge är både en följd av en ökad spänning i området, där Ryssland rustar upp och genomför stora militärövningar, men också en följd av att Norge har rustat ned sitt nationella försvar och lämnat Nordmark praktiskt taget utan norskt militär närvaro.
Låt oss säga det utan omsvep: Den svenska regeringens politik i försvars- och säkerhetsfrågor riskerar att göra vårt land till ett naturligt förstahandsmål i ett krig mellan stormakter. Myndiga svenska regeringsföreträdare har valt sida, och detta utan mandat i allmänna val. Ett inofficiellt byte av generallinje har ägt rum. Sverige sänder ut soldater till områden där krig, eller inbördeskrig, råder. Vi tar ställning i konflikter. Det bör vi inte göra. Det gör oss sårbara. Vi är inför omvärlden ett land som står utanför alla allianser
Jag har funderar mycket på hur detta skifte har kunnat ske. Det finns ett antal komponenter.
Det tidigare stora, statsbärande partiet har traditionellt haft ett inte oväsentligt politiskt inslag av pacifism och idealism. Det kunde tidigare förenas med väpnad neutraliltet, som var detta partis generallinje från andra världskriget och framåt. När landets nationalbeväpning upphörde, med början på 1990-talet, kom en ideologisk aktivism i dess ställe – då gick det bra att förorda bruk av vapen, också för pacifister, men i främmande land. Den politiska oppositionen försvor sig åt en grumlig föreställning om historiens slut.
Skriften är ett inlägg i den norska försvarsdebatten. Författarna ställer sig kritiska till den bild av försvaret som det norska institutet FFI har gett på uppdrag av regeringen. Hela skriften kan laddas ned här: Utsyn-LTP-skjerm
Skriften innehåller 15 artiklar som behandlar problemställningar knutna till den nya norska Langtidsplanen.
I Finlands grundlag (127 §) klargörs den för landet grundläggande principiella hållningen till försvaret:
”Varje finsk medborgare är skyldig att delta i fosterlandets försvar eller att bistå försvaret på det sätt som bestäms i lag.”
Detta är en stark portalparagraf. Den inleder grundlagens kapitel om försvaret. Historiskt förankrad i finsk erfarenhet befäster den försvaret som en plikt för alla landets medborgare.
Grunden för försvaret är i Finland den allmän värnplikten. Den är kärnan i det medborgerliga försvaret av republiken. Något annat är inte heller möjligt, när man som i Finland har det nationella försvaret av territoriet i dess helhet som den riktgivande och övergripande strategin.