Tysk historia är fascinerande. Man kan förslagsvis börja med att studera kampen mellan Fredrik Vilhelm av Brandenburg-Preussen (1620–1688), känd som “den store kurfursten”, och den tyska traditionen som lade en hämsko på en framtida utveckling. Man kan sedan studera Fredrik den stores (1712–1786) historiska skrifter om det egna landet, vilka tog avstånd från farfaderns, den store kurfurstens, konfliktfyllda syn på staten. Staten var inte längre en motor för historiska förändringar. Vidare kan man granska Bismarcks (1815–1898) politiska argument, retorik och teknik i försöken att balansera de revolutionära krafter som släpptes lösa efter revolutionerna 1848 och hans önskan om att skydda de priviligerade strukturerna i den kjeserliga staten. Ett system Bismarck bidrog till att skapa och som kollapsade 1918. Nazisterna maktövertagande kom senare att sakna motstycke i Preussen-Tysklands historia.
utvald
Natos bombkrig mot Jugoslavien
Natos bombkrig mot Jugoslavien våren 1999 var en historisk händelse. För första gången sedan andra världskriget bombades en europeisk huvudstad, och för första gången sedan dess bildande gick Nato ut i krig utan att någon av dess medlemmar hade angripits.
Bombkriget var av särskild betydelse av flera skäl. Det var ett brott mot folkrätten och FN-stadgans våldsförbud, det motiverades som en humanitär intervention och det föregicks av en massiv kampanj från media i Väst och av inhyrda PR-firmor.
Alla goda ting är fyra
Diplomaten Réne Nyberg, med toppstationeringar som finsk ambassadör i Berlin och Moskva, har skrivit en bok som är en familjekrönika, men långt mer än så. Det skildrar ett antal människoöden i skuggan av andra världskriget i Finland och Nordosteuropa. Författaren har på mödernet en judisk släkt. Modern valde visserligen att gifta sig med en gojim och försköts så av sin fader. Sonen Réne får klart för sig sammanhanget först i tonåren, han undervisas i tyskspråkig skola i Helsingfors och har kommit att behärska en rad språk. En del av släkten fanns i Lettland, däribland moderns kvinnliga kusin som tillsammans med sin man tog sista tåget från Riga till Moskva, när tyskarna kom på sommaren 1941. Efter kriget blev det återkomst till Riga.
Sista tåget till Moskva tecknar genom några personers dramatiska livshistoria konturer av den utsatta verklighet som var de östeuropeiska judarnas under förra seklet. I Baltikum, särskilt Lettland och Litauen, blev det fråga om en folkutrotning som verkställdes snabbt och systematiskt, av landsmän och av ockupanter, när Hitler slog till.
Läsvärda böcker
Här är några böcker som jag läst under hösten och som jag vill rekommendera till alla som är politiskt och historieintresserade:
The Kremlin Letters
David Reynolds och Vladimir Pechatnov. Yale University Press 2018, 680 sidor.
Denna bok innehåller skriftväxlingen mellan Stalin, Churchill och Roosevelt under andra världskriget. En förlaga på ryska utgavs redan för 50 år sedan, men då endast med själva telegramtexterna. Denna utvidgade upplaga baseras på en ny sökning i brittiska, amerikanska och ryska arkiv och innehåller förutom telegrammen hela bakgrundsutvecklingen till krigsskeendet.
Det är fascinerande läsning som ger en ny inblick i andra världskrigets historia. Det är slående vilken respekt, ja aktning Churchill och Roosevelt hade för Stalin under krigsåren. Stalin framstår som mycket målmedveten. Churchills verkliga intressen visar sig ligga i Medelhavsområdet och omsorgen om det brittiska imperiet. Roosevelt är upptagen av hur efterkrigstiden skall gestalta sig. I de flesta frågor, förutom den polska, lyckas de tre ledarna dock till sist samsas.
Veckans citat
– Spørsmålet er fremdeles i hvor stor grad Europa skal bli med på en amerikansk konfrontasjon mot Kina? – Land i Asia har partneravtaler med Nato. Det er demokratier som Australia, Japan, Korea og andre. Det mener jeg er klokt, men derfra til å spekulere i hva slags militært engasjement det kan være tale om, det vil jeg være tilbakeholden med. Norge skal bruke tid på å forklare allierte og partnere at vi har hendene fulle med å håndtere vår egen sikkerhet og lavspenningen i våre områder, sier Støre.
Ap-leder Jonas Gahr Støre i Klassekampen den 3 december
Varning för orosstiftare
Sveriges försvarsminister Peter Hultqvist har nu i fem års tid varnat för att säkerhetsläget i vårt närområde försämras. Det försämras stadigt, men det är inte alldeles genomskinligt och fattbart vad det är som har blivit så mycket sämre. Antalet tillslag mot vårt land under denna tid har knappast uppvisat någon ökning. Militär övningsverksamhet förekommer runt om oss, men också Sverige övar ju, och det senare kan väl knappast anses bidra till ett försämrat säkerhetsläge. Siktade undervattensfarkoster till exempel har snarast blivit färre. Spioner fanns det fler av förr – faktiska eller föreställda. Om vi nu tar 2014 (då regeringen Löfven tillträdde och Krimhalvön annekterades) som något slags basår, förbättrades säkerhetsläget fram till dess? Eller befann det sig i alla fall på en lagom trygghetsnivå?
Äventyrliga ansatser till ett skandinaviskt försvarsförbund!
Tage Erlander blev Sveriges statsminister 1946. Den första riktigt stora säkerhetspolitiska fråga som hamnade på hans bord var förhandlingarna mellan Norge, Sverige och Danmark om ett skandinaviskt försvarsförbund. Det var Sverige som tog initiativet. Förhandlingarna inleddes på allvar under hösten 1948, men strandade redan i januari 1949. Det har gått drygt 70 år sedan dess, men de nordiska försvarspolitiska relationerna är återigen på agendan och under utveckling.
Veckans citat
The alliance shouldn’t be adding more dead weight. NATO expansion only tacks on more security consumers onto the roster and increases the prospect that U.S. and European troops may one day have to risk their lives on behalf of countries that are geopolitically unimportant. NATO ministers should make it clear that NATO’s doors are closed. There is no more room at the Inn.
The National Interest 26 november 2019
Kemiska vapen i Syrien och folkrätten
I ett offentligt meddelande den 23 november 2019 publicerade WikiLeaks en e-post från en medlem av undersökningskommissionen rörande användning av kemiska vapen (OPCW).
I e-posten uppges att kommissionen inte har varit objektiv och opartisk, när den utarbetat rapporten om påstådda kemiska vapen som skall ha satts in i den syriska staden Douma den 7 april 2018. Rapporten skall ha manipulerats, bland annat genom att det saknas grund för påståendena om att klorgas använts och att stora cylindrar med klorgas släppts från flygplan. Därmed skulle viktiga indikatorer på att syriska styrkor stått bakom attackerna vara felaktiga.
Tankesmedja som anknyter till imperiemotståndet
Den nya amerikanska tankesmedjan Quincy Institute är uppkallad efter John Quincy Adams, född den 11 juli 1767 i Quincy, Massachusetts, död den 23 februari 1848.
Som 27-åring utsågs Quincy Adams till Förenta staternas minister i Nederländerna, och han blev snabbt president Washingtons mest förtrogna källa vad gällde förhållanden i Europa. Han återvände till USA 1801 efter att ha varit verksam även i Berlin. Han valdes in i senaten två år senare och skulle med säkerhet ha kommit att spela en betydande roll där, om inte hans parti hade lyssnat på en hörsägen om hans stöd till Jefferson
Fler framtida offer med yrkesförsvaret
Försvarsmakten putsar på sitt varumärke I Stockholms tunnelbana: ”Framtiden är din att leva och vår att försvara”, står det på en annons. Din och vår, du och vi. Denna dikotomi har etablerats genom att det mödosamt uppbyggda folkförsvaret har gått i graven. Staten lägger ut landets försvar på en särskild myndighet, numera också försedd med en generaldirektör; de som inte tillhör myndigheten anses inte skola delta i landets försvar, endast åtnjuta försvar.
Detta kommer att få osunda och absurda konsekvenser. För ju färre som deltar i detta försvar – vilket numera, med yrkesarmén, är en försumbar fraktion av Sveriges befolkning – desto fler människor i vårt land kommer att berövas sin framtid, om ett krig mot all förmodan skulle drabba oss. Och ju färre som är övade i vapen, desto sämre skydd kommer civilbefolkningen att få om vi blir angripna – och ett sådant angrepp riktas ju mot oss alla, inte bara mot militärerna.
1968 – lugn framställning av ett dramatiskt år
Henrik Meinanders bok Finland 1944 var en mästerlig studie i hur kriget drabbar ett folk. På detaljnivån följde han händelsutvecklingen månad för månad i Finland under det så kallade fortsättningskrigets sista kalenderår och vad som strax därpå följde. I runda tal 100 000 finska medborgare fick sätta livet till under andra världskriget, som för Finlands del inleddes med det sovjetiska överfallet den 30 november 1939.
Nio år senare följer Meinander upp med en ny årtalsbok, Samtidigt. Finland och omvärld 1968 (Schildts & Söderströms 2019, 408 s., ill.). Den framrullar inte på samma vis kronologiskt utan är snarare tematiskt uppbyggd och visar vad som sker parallellt inom olika samhällssektorer i landet. Greppet är syntetiskt; det syftar till att ge ett helhetsperspektiv på de omvälvningar i det efterkrigstida Finland som på många sätt – och med många mått mätt – nådde sin höjdpunkt det där märkesåret 1968.