utvald

Fyra centralt placerade debattörer – Sven Hirdman, Mathias Mossberg, Sune Olofson, Pierre Schori – kräver klarhet om ubåtsintrång, i ett originalinlägg som alliansfriheten.se publicerar nedan (Utgivarna)

Vi, som på olika sätt har varit inblandade under årtionden i den dramatiska och uppslitande ubåtsdebatten, anser att hemlighetsmakeriet runt påstådda ubåtskränkningar från 80-talet och framåt måste upphöra.  Vi måste få klarhet i ubåtsfrågan. Den har alltför länge infekterat svensk försvars- och säkerhetspolitik.

 Under den gångna hösten har Svenska Dagbladet i en rad artiklar berört spelet kring 2014 års förmenta ubåtskränkning i Stockholms skärgård. Tidningens reporter visade på ett övertygande sätt hur ”den avgörande observationen”, som togs för bekräftad ubåt, härrörde från en signal till en av SMHI:s bojar.

Läs mer

På Aftonbladets debattsida (20/12) skriver 17 folkrättsforskare om Turkiets intervention i norra Syrien.

De tillbakavisar Turkiets påstående om att landet varit utsatt för väpnat angrepp och därmed skulle ha rätt till självförsvar:

”Turkiet har de facto inte utsatts för ett väpnat angrepp som ger rätt till självförsvar i Rojava. Dessutom, om Turkiet trots allt skulle ha utsatts för ett väpnat angrepp, är det ytterst tveksamt om offensiven kan anses som nödvändigt och proportionerligt självförsvar.”

Slutsatsen från folkrättsforskarna är tydlig:

”Vår bedömning är därför att den turkiska militära offensiven i Rojava bryter mot FN-stadgans våldsförbud och strider mot folkrätten.”

Det är en viktig markering av de 17 att Turkiet bryter mot FN-stadgans våldsförbud.

Läs mer

Stor pressupprördhet just nu över att Brottsförebyggande rådet (Brå) misstänks ha levererat manipulerade forskningsresultat. Myndigheten sorterar under justitiedepartementet, vars verksamhet ingår i forskningsuppdraget. ”Kan en myndighet verkligen fungera som en fristående institution med förmåga att ta fram forskningsrapporter”, frågar sig Svenska Dagbladets ledarsida (18/12). ”Ingen behöver ett forskningsinstitut som producerar tillrättalagd forskning”, svarar Dagens Nyheter (18/12). En tanke som lanserats i debatten är, att Brå-forskningen bör läggas över på universiteten.

Debattsituationen liknar den som rådde, när regeringen Reinfeldt efter sitt tillträde 2006 tog sig före och lyckades med att avveckla Arbetslivsinstitutet, som var ett forskande ämbetsverk. Forskning ska inte bedrivas i myndighetsform, hette det då. Men innebörden var, att den internationellt renommerande forsking som bedrevs inom ALI inte borde bedrivas alls. Ett stort antal centrala ämbetsverk är forskande institutioner – ta Livsmedelsverket, SMHI,  Sveriges geologiska undersökning! – och de flesta svenska universitet är faktiskt också myndigheter. Ingen tvekan om att där finns skickliga forskare.

Läs mer

Militär alliansfrihet är grunden. Den ska vara verklighetsnära i politisk tillämpning. Den ska vara trovärdig i försvarspolitik mot alla Sveriges kringliggande parter.

Sveriges säkerhetspolitiska betydelse bestäms främst av läget i Nordeuropa, av USA:s och Rysslands stora militärstrategiska intresse där och av deras inbördes relationer.

Sveriges säkerhetspolitiska handlande måste vara verklighetsnära och stormakterna ska mötas med respekt. Deras militära medel och metoder måste fortlöpande följas upp och hänsyn därtill tas vid organisation av vårt försvar.

Sverige ska ha ett försvar för fred mot krig, som statsministern uttalade i Dagens Nyheter för två år sedan.

Läs mer

Riksdagen ställer sig bakom regeringens proposition om fortsatt svensk trupp i Irak för 2020. (Det formella beslutet tas den 17 december.)

Ändå finns bland riksdagsledamöterna en oro och misstänksamhet för vartill hela operationen syftade och vad de svenska soldaterna egentligen gjorde i Irak. Det kom till uttryck i år, liksom föregående år, i krav på regeringen att informera riksdagen och återrapportera om insatsen. I år skärptes kravet genom att utrikesutskottet preciserade att regeringen skulle avrapportera kvartalsvis, och man påpekade att det tidigare endast avgivits muntliga rapporter.

Den här tveksamheten inför Sveriges deltagande i den USA-ledda koalitionen (Operation Inherent Resolve, OIR) fanns med från början då S+MP-regeringen i slutet av 2014 framlade den första propositionen om att delta med soldater i Irak. Allianspartierna ställde då frågor om det fanns folkrättslig grund för insatsen och menade att regeringen inte var tydlig om folkrätten.

Moderaternas Karin Enström yttrade i riksdagsdebatten den 3 juni 2015, då den första svenska truppen till Irak diskuterades:

”Den folkrättsliga grunden för den svenska insatsen utgörs enligt propositionen av Iraks inbjudan till det internationella samfundet att bistå med stöd för att bekämpa Isil samt de bilaterala överenskommelser som Irak ingår med deltagande stater om bland annat styrkornas uppgifter.

Läs mer

I ett komplicerat världsläge är det viktigare än någonsin att Sverige har en genomtänkt och trovärdig säkerhetspolitik som bidrar till att hålla oss utanför krig och minskar spänningsnivån i Europa. En sådan säkerhetspolitik måste baseras på en grundlig analys och inte enbart på dagsaktuella värderingar.

Behovet av en trovärdig säkerhetspolitik

Stormakter som USA, Ryssland och Kina kan i kraft av sina resurser tillåta sig att bedriva en säkerhetspolitik som lämnar omvärlden i ovisshet och tvivel om deras verkliga avsikter. Det gäller inte för ett mindre land som Sverige.

För mindre stater är det väsentligt att ingen ovisshet råder om deras politik. För detta krävs att de har en trovärdig säkerhetspolitik – en politik som den inhemska ledningen tror på, som stöds av en majoritet av den egna befolkningen, som åtnjuter trovärdighet hos grannländerna och även hos stormakterna. Kort sagt en förutsebar säkerhetspolitik. Jag vill hävda att stater som Finland, Schweiz och Österrike har en sådan politik. Både den egna befolkningen och utomstående har en klar uppfattning om hur de kommer att agera om de utsätts för starkt tryck.

Läs mer

Man brukar säga – jag vet inte riktigt vem som började med detta – att efter första världskriget flyttades gränser, efter andra världskriget flyttades människor, efter kalla kriget flyttades idéer (eller system). Dock, ingen regel utan undantag. Stora folkomflyttningar mellan Grekland och Turkiet ägde rum efter första världskriget, gränser justerades också efter andra (Finlands, Polens, Tysklands, även Rumäniens), efter det kalla lyftes järnridån, men gamla traditioner, religioner, ideologier blev kvar där de sedan länge varit. Murar föll, nya murar restes – runt Europa, utanför Europa.

Naturligtvis flyttades – eller sprängdes – landgränser i Europa till och med efter 1989–91. Sovjetunionen upplöstes, vilket blev en tämligen fredlig historia. Tjeckoslovakien sprack, vilket gick helt civiliserat till väga. Vissa gränser som andra världskriget skapat kvarstod förvisso, men nya tillkom på Europas karta, och de viktigaste av dem drogs genom Jugoslaviens sönderfall. Detta sönderfall var resultatet av både inre spänningar och yttre iblandning, och till alla delar förenades detta med den grymmaste våldsutövning på ömse håll. Vissa av de nya statsbildningar som uppstod hade ingen föregående statlig existens (som Slovenien), andra (Kroatien) sökte sina rötter i europeisk medeltid och uppnådde en kortvarig statssjälvständighet i allians med Hitler.

Läs mer

Natos bombkrig mot Jugoslavien våren 1999 var en historisk händelse. För första gången sedan andra världskriget bombades en europeisk huvudstad, och för första gången sedan dess bildande gick Nato ut i krig utan att någon av dess medlemmar hade angripits.

Bombkriget var av särskild betydelse av flera skäl. Det var ett brott mot folkrätten och FN-stadgans våldsförbud, det motiverades som en humanitär intervention och det föregicks av en massiv kampanj från media i Väst och av inhyrda PR-firmor.

Läs mer