utvald

I anslutning till att Försvarsberedningen lade fram sin rapport Stärkt försvarsförmåga (Ds 2024:6) intervjuades beredningens ordförande Hans Wallmark (M) om inställningen till att skicka värnpliktiga utomlands:

”I krig eller höjd beredskap så är regelverket väldigt klart. Däremot så tycker vi att det är komplext i fredstid, därför föreslår vi ytterligare politisk beredning och att man ska försöka hitta en bred politisk lösning ” (SVT 27/4)

Vad som är okomplicerat och vad som är komplext framgår inte. Andra partier stödde enligt SVT tanken på att skicka värnpliktiga utomlands i fredstid:

”Om tio år så är det här en ickefråga. Det är en mental omställning vi måste gå igenom, säger Lars Wistedt (SD), försvarspolitisk talesperson.

Och:

”Vår uppfattning är att färdigutbildade värnpliktiga ska kunna vara med i insatser, säger Mikael

Oscarsson (KD), försvarspolitisk talesperson.”

Försvarsberedningen ställer i sin rapport frågan ”hur” förband bemannade med värnpliktiga kan användas i Natos operationer.

Det handlar då inte om att stärka den svenska försvarsförmågan, där den relevanta frågan är hur de få soldater vi har, anställda och värnpliktiga, på effektivast möjliga sätt ska kunna mobiliseras för försvaret av Sverige.

Läs mer

Försvarsberedningen föreslår i sin rapport att försvarets budget skall ökas med 52,8 miljarder kronor fram till 2030. Satsningarna ska bland annat gå till utbyggt luftvärn, fler värnpliktiga soldater och ytterligare en armébrigad utöver de tre som är beslutade men bara delvis realiserade.

Beredningen föreslår ökad utbildning av värnpliktiga, från dagens 8 000 till 10 000 år 2030 och 12 000 år 2032.

Vidare vill beredningen tidigarelägga två brigader, med inriktningen att ha tre mekaniserade brigader och en infanteribrigad i allt väsentligt operativa 2030.

Frågan om brigader är viktig då dessa utgör kärnan i ett territorialförsvar och krävs för att hindra o

Läs mer

En jämförelse av artikel 11 i Danmarks, Finlands, Norges och Sveriges DCA-avtal utvisar betydande skillnader beträffande rätten för amerikanska luftfartyg, fartyg och fordon att fritt röra sig över territoriet. Men ingen av skrivningarna är helt betryggande ur nationell synvinkel.

Den striktaste skrivningen återfinns i det norska avtalet. Där slås det inledningsvis fast att tillgången till territoriet ska föregås av ”applicable clearances issued by Norwegian authorities in response to requests made pursuant to mutually determined procedures”. Detta innebär alltså att USA först ska ansöka om klartecken och att ansökan sedan ska prövas av norska myndigheter. I det ligger att Norge åtminstone formellt sett förbehåller sig rätten att säga nej. Inget av de andra nordiska länderna har en sådan klar reglering.

Det norska avtalet innehåller även en specialregel, som handlar om när klartecken lämnas för flerfaldiga ospecificerade inresor, utresor och rörelser inom territoriet. Sådana klartecken ska alltid begränsas till ett år och inte omfatta känsliga områden som Svalbard och Jan Mayen. Denna särreglering försvagar kanske något den striktare skrivningen i inledningen, eftersom den tycks utgå från att sådana generella medgivanden kommer att bli aktuella i betydande omfattning, men den bör antagligen uppfattas som ett norskt defensivt svar på amerikansk press för klartecken som ger fria händer.

Läs mer

Det DCA-avtal som den svenska regeringen träffat med USA om försvarssamarbete är oklart. Avtalet ger utrymme för tillämpningar som är oförenliga med våra nationella intressen. Detta förstärks av att avtalets ramar är vida. Avtalet erbjuder ett brett manöverutrymme som kan realiseras på sätt som allvarligt skulle kunna skada vårt förhållande till andra stater.

Avtalet öppnar konkret för ”obehindrad” tillgång till sjutton svenska baser och för ”fri” tillgång till territoriet i övrigt. Samtidigt anges det som princip att all verksamhet som omfattas av avtalet ska bedrivas med full respekt för Sveriges suveränitet, lagstiftning och internationella rättsliga förpliktelser. Om riksdagen godkänner avtalet aktualiseras på allvar frågan vilket värde denna princip har när avtalet samtidigt tillerkänner USA så vittgående rättigheter. Vilketdera har företräde i ett mer eller mindre kritiskt läge?

Normalt har i avtal konkreta, tydliga och specificerade bestämmelser företräde framför allmänt hållna principer. Det kan tala för en tolkning som ger tyngd åt de konkreta rättigheter som USA ges enligt avtalet.

Under överläggningarna om det norska DCA-avtalet, som godkänts av Stortinget, och utvidgningen av detta avtal från fyra baser till ytterligare åtta baser, som nu behandlas i Stortinget, har denna problematik redovisats. I Sverige har frågeställningen förbigåtts.

Läs mer

Robert Dalsjö, överingenjör på Försvarets Forskningsinstitut (FOI), har skrivit en rapport om försvarssamarbetsavtalet mellan USA och Sverige (DCA-avtalet).

Dalsjö tenderar först att bagatellisera avtalet som om det handlade om ”formaliteter” och ”praktikaliteter”. Det är nonsens.

Sedan medger han att avtalet som ”gör det lättare och enklare för amerikanska militära styrkor att uppträda här, för övningar eller för skarp verksamhet”, och att ”lagra materiel och förnödenheter för sina behov på svenskt territorium, är av stor säkerhetspolitisk betydelse”. Det senare har han rätt i även om de överslätande ordvändningarna ”lättare” och ”enklarare” i detta sammanhang blir missvisande då avtalet innebär en exceptionell förändring av vårt säkerhetspolitiska läge med potentiella förskjutningar vars konsekvenser det nu inte är möjligt att överblicka.

Dalsjö medger att avtalet inte indikerar ”en någorlunda tydlig amerikansk eller svensk viljeyttring avseende vilka av de möjligheter som DCA-avtalet ger som ska realiseras”. Detta är korrekt. Men den grundläggande frågan är ju då vem som avgör vilka vägval som ska göras inom ramen för dessa öppna möjligheter. Vilka taktiska och strategiska val ska alltså ”realiseras”?

Avtalet öppnar för olika möjliga scenarios. Följden av denna öppna och mångtydiga oklarhet medför enligt Dalsjö att i avsaknad av tydliga instruktioner blir ”varje vidare resonemang om avtalets militäroperativa konsekvenser med nödvändighet spekulativt”.

Läs mer

Regeringen har genom en remiss begärt att Lagrådet ska yttra sig om en ny lag och 21 ändringar av befintliga lagar som regeringen anser behöver komma på plats för att infoga DCA-avtalet med USA i en svensk rättslig miljö. Däremot har regeringen inte begärt att Lagrådet ska kommentera själva DCA-avtalet som sådant eller hur det ska tolkas enligt folkrättsliga principer eller hur det förhåller sig till Sveriges grundlag. Det är knappast några tecken på självförtroende.

Lagrådsremissen föregicks av att regeringen tillställde ett stort antal remissinstanser en promemoria om DCA-avtalet och de tilltänkta lagändringarna. Det föranledde en hel del oro om ökade risker, frågetecken och krav på klargöranden. Genom lagrådsremissen har oron inte skingrats, frågorna klarats ut eller erforderliga klargöranden kommit på plats.

Det mest exceptionella i DCA-avtalet är att det ger amerikanska militära styrkor fri tillgång till det svenska territoriet. Några tydliga spärrar är inte angivna. Enligt avtalet har luftfartyg, fartyg och fordon som används av amerikanska styrkor rätt att ”resa in i, resa ut från och röra sig fritt på svenskt territorium”. Svensk kontroll av sådan framfart kommer enligt avtalet inte i fråga ”utan Förenta staternas samtycke”.

Denna tillerkända rätt att röra sig ”fritt” över Sveriges territorium saknar närmast motstycke. Till vad kan den inte utnyttjas? För vilka operationer, transiteringar, baseringar och provokationer, som inte är förenliga med Sveriges nationella intressen, kan den inte användas? Några tydliga gränser är inte dragna. Den därtill tillerkända rätten till ”obehindrad” tillgång till 17 svenska baser bara kompletterar bilden av svensk eftergivenhet för USA:s rätt till egna dispositioner.

Den fria tillgången till svenskt territorium kräver enligt DCA-avtalet inte svenska tillstånd från tid till annan. Amerikanska militära styrkor har rätt att röra sig fritt över territoriet redan till följd av avtalet som sådant. Det utgör alltså ett övergripande tillstånd, ett bestående samtycke, som varar under åtminstone tio år och längre om avtalet inte sägs upp.

Läs mer

Försvarsminister Pål Jonson (M) tillsammans med företrädare för L och KD skriver på SvD Debatt den 11 april att ”DCA-avtalet är en förutsättning för att Sverige snabbt ska kunna ta emot stöd från USA vid ett försämrat säkerhetsläge”.

Avtalet kan möjliggöra sådant stöd men det finns inget i avtalet som anger att USA åtar sig att lämna stöd till Sverige vid kris, krig eller kränkningar. Däremot ger det USA rättigheter. Redan den obalansen visar att avtalet ur svensk synvinkel tillkommit ytterst lättsinnigt.

Avtalet går mycket långt i och med att det ger amerikanska styrkor rätt att fritt röra sig över hela vårt territorium och det till lands, till sjöss och i luftrummet.

Vad dessa rättigheter kommer att användas till i ett krisläge är en öppen fråga som inte besvaras i avtalet. En stormakt som USA kommer att agera utifrån sina egna nationella intressen. Dessa kan sammanfalla med Sveriges men de kan också skilja sig från vad som ligger i vårt säkerhets­politiska intresse.

I Norden kommer USA att enligt separata avtal få tillgång till 47 baser (17 i Sverige, 15 i Finland, 12 i Norge och 3 i Danmark). Dessa avtal har inte tillkommit på initiativ av de nordiska länderna. Det är USA som drivit på för avtalen och haft starkt inflytande över antalet baser och deras placering.[…]

När man ser hur baserna i många fall är grupperade på Nordkalotten och nära Kolahalvön, där de strategiska ryska kärnvapen­baserna är belägna, ligger den slutsatsen nära till hands att det för USA handlar om att positionera sig i den pågående kapprustningen med Ryssland med prioritering av den militära upprustningen i Arktis.

Läs mer

Från och med den 1 april gäller följande enligt första paragrafen i Förordning med instruktion för Försvarsmakten:

 ”Försvarsmaktens huvuduppgift är att försvara Sverige och allierade stater mot ett väpnat angrepp med utgångspunkt i det kollektiva försvaret inom Nato.”

Dessa formuleringar är inadekvata och skadliga. De är tvetydiga. Varför det?

Uppgiften för den svenska Försvarsmakten måste slås fast klart och entydigt för medborgarna. Det sker inte här.

Uppgiften för den svenska Försvarsmakten kan inte vara någon annan än att försvara Sverige. Ingen annan än vi själva ställer uppgiften att försvara vårt land. För andra stater är det på motsvarande sätt självklart att det är försvaret av det egna landet som är grunden för deras försvarsmakters existensberättigande och kärnan i deras uppgift. Att lättsinnigt laborera med en sådan existentiell och given utgångspunkt för det egna landets värnkraft är farligt.

En tudelad uppgift för Försvarsmakten skapar förvirring med inbyggda tolkningsfrågor och risk för splittrande motsättningar. En sådan tvetydig strategi gör det omöjligt att på allvar följa upp i vad mån Försvarsmakten infriar sin verkliga uppgift eller har en egen agenda.

Läs mer

Den norska regeringen har lagt fram en ny långtidsplan för det norska försvaret, som ska behandlas i Stortinget. I förslaget är betydelsen av de nordliga områdena ett genomgående tema. Några uttryckliga hänvisningar till den traditionella och försiktiga norska baspolitiken görs inte. Om behovet av att reducera spänningar mellan staterna talas det inte. Inte heller säger regeringen något om hur det är tänkt att de baser, som amerikanska militära styrkor har tillgång till i Norge och som nu ska adderas med ytterligare fyra, ska synkroniseras med norska strategiska överväganden.

Det norska försvaret ska gå från en till tre brigader: en brigad i Finnmark, en i Troms och en i södra delen av landet. Försvaret i Finnmark ska förstärkas med bland annat luftvärn och en artilleribataljon. Finnmark gränsar mot Ryssland och ligger nära Kolahalvön, där Ryssland har ubåtar med kärnvapenbestyckning. Den nordligaste brigaden är placerad bara fem kilometer från den ryska gränsen.

Norge kommer enligt förslaget att satsa 600 miljarder norska kronor på försvaret under de närmaste tolv åren. Statsminister Jonas Gahr Støre framhöll då planen presenterades: ”Norge hotar ingen och Nato hotar ingen, men vi måste kunna försvara oss …Vi måste förhålla oss till en farligare och alltmer oförutsägbar granne under många år framöver.”

Statsministern lyfte särskilt fram betydelsen av områdena i norr: ”Vårt viktigaste strategiska intresseområde får större geopolitisk och militär betydelse för oss och för många andra länder. Vi behöver ett försvar som förmår att vara på plats för att förebygga, förstå och forma våra omgivningar.”

Läs mer

Hur kommer det säkerhetspolitiska läget i norr att påverkas i framtiden av de 44 baser USA nu kan få tillgång till genom DCA-avtal med Norge, Sverige och Finland?

Under de stora militärövningar som genomförs årligen på Nordkalotten av både Nato/USA och Ryssland finns alltid risker för incidenter som kan vara oavsiktliga eller en följd av medvetna provokationer från någon av sidorna.

En föraning av hur det kan bli, då USA får tillgång till baser som ligger nära Arktis och den ryska gränsen, får man av agerandet i samband med avslutningen av den stora norskledda Nato-övningen Nordic Response 24 där 20 000 soldater deltog och där 50 ubåtar, olika örlogsfartyg inklusive hangarfartyg var involverade.

På övningens sista dag den 24 mars genomförde USA plötsligt en som det förefaller oväntad manöver genom att skicka två strategiska bombplan av typen B-1B mot Kolahalvön där Ryssland har sina viktigaste kärnvapenbaser.

Ryssland sände upp en MiG-31 från en flygbas i Murmansk för att möta bombplanen. Enligt det ryska försvarsministeriet närmade sig planen men vände bort då de möttes av det ryska flyget.

Det har inte från den norska försvarsmaktens sida meddelats vad syftet var med bombplanens uppträdande. För Barents Observer uppgav övningens norske talespersonen att planen styrde ut från norskt territorium för att sedan flyga över internationellt luftrum mot Kolahalvön. Talespersonen kunde inte uppge syftet och säger till Barents Observer att det var USA som styrde manövern men att den var godkänd av norska försvarsministeriet.

Sverige deltog i Nordic Response 24, och Kallax-basen vid Luleå (ett av de 17 svenska baser USA får tillgång till genom DCA) användes av USA både för tankningsflyg som servade bombplanen och för stationering av de två B-1B-planen.

Läs mer

Vi publicerar här en text från mars 2023 som har samma relevans idag. (Utgivarna)

Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg försäkrade den 8 mars att det är ”inconceivable that there will be any military threat against…Sweden without NATO reacting.”

Mot denna rimliga bedömning har vi ingen invändning i och för sig. Det är, som Stoltenberg understryker, ”svårt att föreställa sig” att Nato i en sådan situation inte skulle reagera alls. Sverige kan uppenbarligen åtminstone räkna med en protest från Natos sida i ett dylikt läge. Men inget bindande löfte ges och kan inte heller ges. Vad Stoltenberg klargör är att Natos reaktion i en sådan, för närvarande högst osannolik situation skulle komma att avgöras baserat på en politisk bedömning i det konkreta fallet av respektive medlemsstat. Inget nytt eller konstigt med det, utöver möjligen att ingen ansvarig politiker klargör att det faktiskt förhåller sig så.

Vår nuvarande försvarsminister Pål Jonson publicerade i maj 2010 ”Research Paper” nummer 58 i raden av publikationer från ”Nato Defense College”. Han var vid den tidpunkten enligt rapporten ”foreign policy adviser at the Swedish parliament.” Jonson skrev den medan han var en ”Partnership for Peace Fellow”. Rapporten handlar bland annat om artikel 5 i Natos stadga (”the Washington Treaty”). Vi citerar här Jonsons analys av denna artikel:

Läs mer

DCA-avtalet är behäftat med oklarheter, motsägelser och brister som öppnar för skilda tolkningar och tillämpningar i för svensk suveränitet helt centrala frågor.

Regeringen bör ge besked om vad de för svenskt självbestämmande mest kritiska bestämmelserna i DCA-avtalet innebär enligt följande:

• Vilken är innebörden när det i artikel 1 anges att all verksamhet som omfattas av avtalet ska bedrivas med full respekt för Sveriges suveränitet, lagstiftning och internationella rättsliga förpliktelser? Förklara med konkreta exempel vad denna bestämmelse förhindrar USA från att göra på svenskt territorium.
• Försvars- och utrikesministern har i en artikel i Göteborgs-Postenförklarat att avtalet bygger på ”nationellt samtycke”. Men detta eller motsvarande uttryck förekommer inte i avtalet. Varför framgår det inte att avtalet bygger på ”nationellt samtycke”? Och för beslut i vilka frågor krävs sådant samtycke, trots att det inte explicit anges?
• För vilka ändamål får USA använda de 17 baser som USA enligt artikel 3 ges obehindrad rätt att utnyttja?
• För vilka ändamål får USA använda de utbyggnader av baserna som enligt artikel 3 kan komma till stånd på USA:s begäran och efter Sverige medgivande och som får användas obehindrat och exklusivt av USA?
• När och under vilka förutsättningar får svensk stridsledning överlåtas till USA och för vilka ändamål och vilka slags militära operationer får USA rätt att utnyttja sådan stridsledning?

Läs mer