Sverige skall öva eget försvar, inte delta i USA:s Trident Juncture

Det svenska försvaret skall delta i den stora övningen Trident Juncture som pågår från den 25 oktober till den 7 november, framför allt i norra Norge men även delvis i Sverige och Finland.

Syftet är att testa Natos snabbinsatsstyrka och öva samarbetet mellan militär från Finland, USA, Sverige och Norge. Totalt deltar 50 000 personer från 31 nationer. Ungefär 2 400 av dem kommer från Sverige. Sveriges deltagande har tidigare kommenterats på den här sajten.

Enligt försvarsminister Peter Hultqvist är det ”en stor övning som är viktig för vårt samarbete inom den nordiska solidaritetsförklaringen”. (Upsala Nya Tidning 22/10)

Läs mer

Sverige och FN-stadgans våldsförbud

Lars-Gunnar Liljestrand

Svenska regeringar, oavsett politisk färg, har efter andra världskriget försvurit sig åt att stödja FN-stadgan och särskilt dess våldsförbud.

I praktiken har också Sverige försvarat FN-stadgan då folkrättsbrott begåtts både av stormakter och mindre stater, men det har inte varit ett konsekvent agerande. Som ett litet land går det inte alltid att i alla lägen uppträda med stenhårda principer, vilket oftast förstås av omvärlden.

Läs mer

Utsiktslöst att försöka tvinga upp en ubåt

Försvarets Materielverk (FMV) har genomfört prov med ett anti-ubåtsvapen. Myndigheten skriver i ett pressmeddelande :

”Med en samtidig avfyring av 36 granater genomförde FMV en verifieringsskjutning av det anti-ubåtsvapen som 2020 ska finnas på två minröjningsfartyg.”

Vapnet skall fästa på en främmande ubåt i undervattensläge och med riktad sprängverkan åstadkomma ett litet hål i skrovet så att ubåten skall tvingas upp. FMV gör dock försiktighetsvis en reservation:

”Granaten ska skapa en mindre skada i ubåtsskrovet, som ska ge ubåten problem, och förhoppningsvis tvinga upp den till ytan.”

Att tvinga en ubåt till ytan är hart när omöjligt. Ingenstans i världen har man lyckats med det. I våra skärgårdsvatten med svåra djup- och vattenförhållanden är uppgiften än mer utsiktslös.

Läs mer

Skamligt att Sverige deltar i Afghanistankriget, gp.se

Anders Ferm, Lars-Gunnar Liljestrand, Thage G Peterson och Maj Britt Theorin

Det är en skam att det alliansfria Sverige, som traditionellt värnat om folkrätt och FN-stadgan, deltar i ett nykolonialt krig i Centralasien som redan pågått under fyra gånger längre tid än Första världskriget.

Den 7 oktober var det 17 år sedan USA och Storbritannien startade kriget mot Afghanistan.Sverige har deltagit sedan början av 2002.

Motivet för USA var att bekämpa internationell terrorism efter terrorattentaten den 11 september 2001. Dåvarande talibanregeringen ställdes som ansvarig för att al-Qaida kunde uppehålla sig i landet. Redan ett par år efter krigets början kunde dock USA:s försvarsminister konstatera att antalet al-Qaida-medlemmar i Afghanistan troligen inte var fler än 50–100. Samtidigt hade al-Qaida vuxit sig stark på flera andra håll i världen, som Jemen, Somalia och Irak, där organisationen hade tusentals medlemmar.[…]

Man kan tycka att de cirka 30–50 svenska militärer som finns i Afghanistan varken gör till eller ifrån. Men svenska soldater är inte i Afghanistan i första hand för att uppnå militära mål. Sverige deltar av politiska skäl. För regeringen handlar det om att kvalificera Sverige som en pålitlig partner till USA och Nato, vilket också var det enda mål som uppnåddes under kriget 2002–2014 enligt regeringens egen utredning som kom 2017. Läs artikel

Veckans citat

Niccolò Machiavelli om värnplikt Machiavelli är här i landet mest känd för sin klassiska bok Fursten, som med rätta kommer ut i nya upplagor och ständigt vinner nya läsare. Han intresserade sig också för krigskonsten och gav ut en bok i ämnet. I boken Krigets idéer skriver militärhistorikern Lars Ericsson Wolke om detta Machiavellis verk: Machiavelli gav även ut ett viktigt arbete om krigskonsten, den 1521 utkomna Dell´arte della guerra. Boken var på klassiskt sätt uppställd som en dialog och ventilerade olika aspekter av militär organisation, utbildning och utrustning. Machiavelli byggde till stor del på Vegetius, men till skillnad från denne romare skrev Machiavelli också åtskilligt om krigets kärna, själva slaget.

Dessutom argumenterade Machiavelli kraftfullt för ett slags värnpliktsförsvar som engagerar alla vuxna män. Han hade själv sett alltför många härar av legotrupper, condottieri, föröda de italienska stadsstaterna i ständiga krig. Machiavellis slutsats var klar: värvade soldater ”är oeniga, egoistiska, utan disciplin, trolösa, kaxiga bland sina egna, fega inför fienden, de hyser ingen fruktan inför gud, och ingen tillit till människor”. Hur mycket bättre var det då inte att rekrytera den stora numerären av fotsoldater bland de fria medborgarna, vilket krävde en andlig mobilisering av den egna staten. ”Det är inte guld, utan goda soldater som försäkrar framgång i krig.”

Källa: Krigets idéer, Lars Ericsson Wolke, Medströms Bokförlag, 2007. Wolkes senaste bok som handlar om den svenska SAAR-bataljonen rekommenderas till läsning.

Inget rum för Ryssland

Mats Björkenfeldt

Efter Berlinmurens fall den 9 november 1989, och efter det att den sovjetiska flaggan halats för sista gången drygt två år senare, framträdde ett nytt Ryssland och fjorton nya, oberoende stater ur Sovjetimperiets aska. Med kalla kriget bakom sig sökte bland andra Michael Gorbatjov och George H. W. Bush bygga en ny världsordning.

Den 5–6 juni 1990 antogs  the London Declaration on a Transformed North Atlantic Alliance.  Man hade frågat sig om Nato fortfarande behövdes, nu när Sovjetunionen var borta. USA:s utrikesminister James Baker önskade en ”new architecture for a new era.”  Och Ryssland accepterade ett enat Tyskland inom Nato.

Läs mer

Flygvapenchefen överlåter åt USA att säkra svenskt luftrum

Det var först i tisdags (9/11) som USA beslöt att trappa upp sin närvaro i storövningen Trident Juncture. Hangarfartyget Harry S. Truman med en besättning på 5 000 personer ska öka på det amerikanska deltagandet.

Nu har övningen plötsligt vuxit till att omfatta 51 000 militärer som ska öva att försvara Norge mot angrepp. Samtliga svenska försvarsgrenar deltar i Norge, och svenskt luftrum samt en flygbas i Sverige används i Nato-övningen.

Flygvapenchefen Mats Helgesson kommenterar eskaleringen för Dagens Nyheter:

– Det är ju faktiskt ett extra nordiskt flygvapen som har kommit till Nordsjön. Ytterligare flygresurser i vårt område som hjälper oss att hålla ordning på luftrum och annat, det är ju bara bra. Att ha ytterligare en stark partner i närområdet är alldeles utmärkt. Svensk flygvapenchef är alltså nöjd med att USA mer eller mindre tar över och ”håller ordning på luftrum och annat.”

Uttalandet är anmärkningsvärt. Svenska försvaret har ansvar för vårt territorium, inga andra stater.

Läs mer

Försåtlig Nato-propaganda i Vårt Försvar

Lars-Gunnar Liljestrand

I senaste numret av tidskriften Vårt Försvar (Nr3 2018) bereds två norska försvarsdebattörer utrymme att ge recept för svenska försvaret.

Det är general Sverre Diesen, Norges försvarschef (motsvarande vår överbefälhavare) 2005–2009, och överstelöjtnant Tormod Heier som tjänstgör vid Försvarets Högskola i Norge.

Små länder som Sverige och Norge kan inte upprätthålla ett territorialförsvar utan skall inrikta sig på vapen med långdistansverkan och stridsflyg. Tillsammans med specialstyrkor skall detta försvar håll stånd just så länge som krävs innan allierade (Nato, USA) kommer till undsättning. Det är budskapet.

Läs mer

Interventionen i Libyen och folkrätten, anförande på ABF i Stockholm den 4 oktober 2018

Lars-Gunnar Liljestrand

Historiken

Genom FN:s säkerhetsråds resolution 1970 från den 26 februari 2011 påbörjades den utländska inblandningen i Libyen med vapenembargo och krav på att Khaddafi skulle ställas inför Internationella brottmålsdomstolen (ICC), ett direkt förebud om att regimskifte kunde komma att framtvingas.

Den 17 mars 2011 antogs säkerhetsrådsresolution 1973 som gav mandat åt en militär intervention med syftet att skydda civila. Ingen skrivning i resolutionen gav rätt att med militär makt avsätta regeringen.

Nato inledde bombkriget samma dag som resolutionen antogs.

Läs mer

Veckans citat

Rättsstatsprincipen, herraväldet över lagen, är en av de viktigaste utgångspunkterna för Finlands fortgående utveckling. Av det följer en rättvis stat. I de medeltida domarreglerna var rätt och skälighet mått på rättvisa. Det är vad rätten också är i dag. Dessa gemensamma värden, rättsstaten, mänskliga rättigheter och demokratin, prövas dock på många håll i världen. Och inte alltid så långt borta; inte ens Europa har undgått att få törnar.

I geopolitiken, vid källorna för världsherraväldet, verkar kraft och styrka vara det som härskar. Den internationella avtalsordningen får nu bottenkänningar. Genom avtalen har man förbundit sig till regler och rättsliga verkningar, direkt eller åtminstone indirekt. Ifrågasättandet av dem är egentligen en strävan efter att ändra på världsordningen – att de facto omvälva den.

Historien talar sitt tydliga språk; något gott har aldrig kommit av att åsidosätta en gemensamt överenskommen ordning. Rättskiparna, den allvarsamma domarkåren, kan oberoende av plats i världen bara ha ett svar på detta: Makten kan tala, men lagen tiger inte still.

Republikens president Sauli Niinistös hälsning vid högsta domstolens 100-årsjubileum den 1 oktober 2018

 

Förtroende i alla läger

Anders Björnsson

Sverige övergav sina stormaktsambitioner för två hundra år sedan och borde ha gjort det minst ett hundra år tidigare. Sveriges stormaktstid, inklusive den karolinska tiden, framstår som en parentes i vår statliga utveckling. Annars har vi alltid varit en junior spelare, vilket passar ett land med liten befolkning och stor yta.

Läs mer

Tal om säkerhet och alliansfrihet

Anders Björnsson

Nedanstående text skulle författaren vilja se och höra framförd under nästa debatt om säkerhets- och utrikespolitiken i Sveriges Riksdag. Den är gratis. – Talskrivaren.

Fru/herr talman!

Vår svenska alliansfrihet har inget egenvärde. Den är praktisk politik. Och den är inte ”finare” än någon annan hållning i säkerhetspolitiken. Men för Sveriges del, och för överskådlig tid, är den rimligare. Den bygger inte på moraliskt högtstående principer utan på en förnuftig kalkyl – vad som skulle hända i vår omedelbara omvärld om vi övergav vår traditionella position. Det skulle skapa oro, obalans. Vi skulle dra på oss misstänksamhet.

Läs mer