Olika bud om medelräckviddigt luftvärnssystem

Utgivarna

Carl Bildt har riktat stark kritik mot regeringens beslut att anskaffa det amerikanska Patriotsystemet, utvecklat av Raytheon. Han liksom många andra kritiker menar att Patriot inte lever upp till dagens krav och att radarn är för begränsad (120 grader mot konkurrerande systems 360 grader). Bildt pekar på att Tyskland ser ut att välja systemet MEADS som utvecklats av ett konsortium av europeiska företag och Lockheed Martin. Tyskland tog redan 2015 ett inriktningsbeslut att MEADS skall vara plattformen för det framtida medelräckviddiga luftvärnet och ersätta Patriot som togs i bruk 1980.

För en utomstående är det förstås inte möjligt att bedöma vilket som är bäst.

Det finns uppgifter om att Patriot kan uppgraderas till 360 grader radar, medan MEADS uppges ha en bit kvar i utvecklingen, även om konceptet testats godkänt sedan ett par år. Med två års försening skulle MEADS kunna levereras tidigast i slutet av 2018.

Var systemen skall placeras kommer troligen att avgöras av Nato Defense Planning Process som redan identifierat utplacering av 20 korthållsbatterier i Tyskland.

Vi har tidigare noterat  hur Nato styr medlemsländernas försvar för att passa in i en överordnad strategi snarare än vad som vore bäst för ett nationellt försvar, och därför kan även placering av ett framtida tyskt långräckviddigt luftvärn komma att bestämmas av Nato.

 

 

Nato-anpassat eller nationellt försvar

Lars-Gunnar Liljestrand

Norges statsminister Erna Solberg har hållit sitt viktigaste säkerhetspolitiska linjetal, den 6 juni, men inte som kunde förväntas i Stortinget, utan i Whitehall i London. Solberg underströk betydelsen av Norges medlemskap i Nato och den transatlantiska länken till USA som avgörande för landets säkerhet och pekade ut Ryssland som ett ökande hot i regionen runt Nordnorge, även om hon inte ansåg att det fanns någon direkt risk för angrepp.

Hon menade att det är nödvändigt för Norge (och de andra medlemsstaterna i Nato) att anpassa sin militär till Natos behov. Natos medlemmar måste vara överens om vad man skall leverera i form av militär kapacitet, och hon exemplifierar med hur Norge skall sätta upp ett Nato-anpassat försvar baserat på flyg och maritima styrkor utifrån alliansens behov:

Läs mer

VM föremål för stort och kontroversiellt politiskt intresse

Sven Hirdman

Nationer och stora städer tävlar sedan länge om att få stora internationella evenemang tilldelade, såsom olympiska spel, fotbollsmästerskap och världsutställningar. Det sker av inrikes- och utrikespolitiska skäl, ibland också i from förhoppning om att man skall dra ekonomisk nytta av evenemangen. Sovjetunionen fick sin första olympiad i Moskva sommaren 1980.

Efter Sovjetunionens kollaps 1991 tävlade presidenterna Jeltsin och Putin och deras regeringar i många år om att få olympiska spel och världsutställningar till Ryssland men fick länge nej av urvalskommissionerna med motiveringen att Ryssland inte skulle klara av arrangemangen.

För Putin var det därför en politisk framgång när Internationella Olympiska Kommittén, IOC, i juli 2007 valde den ryska semesterorten Sotji vid Svarta havet för vinterolympiaden 2014; likaså när Internationella Fotbollsförbundet, FIFA, i december 2010 valde Ryssland för fotbolls VM 2018.

Läs mer

En litet annorlunda betraktelse

Anders Björnsson

Det här är måndag eftermiddag. I morgon går färden till Baltikum. Överfart från Karlshamn till Klaipeda. På radionyheterna sägs att det litauiska försvarsdepartementet noterat ovanligt många ryska överflygningar i Östersjön förra veckan. Jag blickar upp från min läsning. Genom hela senaste numret av London Review of Books (vil. 40:11; 7/6 2018) löper en artikel av Andrew O’Hagan, om eldsvådan i Grenfell Towers vid den här tidpunkten förra året. Den är resultatet av en massiv journalistisk undersökning.

Läs mer

Det kontantlösa samhället är det skyddslösa samhället

Den statliga riksbankskommittén, vari samtliga riksdagspartier är företrädda, presenterar idag ett delbetänkande på debattplats i Dagens Nyheter (11/6). Den föreslår bland annat att landets storbanker ska åläggas en skyldighet att tillhandahålla kontanta betalningsmedel och ta emot dagskassor i kontanter. En miljon svenska beräknas idag stå utanför de digitala betalsystemen, och Sverige uppges vara ett av de länder i världen som har gått längst i avvecklingen av kontanter i cirkulation och tillgodohavanden.

En viktig aspekt på denna utveckling är att den kan försvåra vår förmåga att skaffa förnödenheter i en situation då de digitala systemen av olika anledningar är utslagna. Frånvaro av kontanter försämrar vår beredskap i ett krisläge. Om inga kontanter då är i omlopp, kan alternativet bli bytesekonomi och naturahushållning, alltså svarta affärer – men för ett höggradigt urbaniserat samhälle som det svenska förefaller detta något verklighetsfrämmande. Krediter för löpande konsumtion kommer långt ifrån alla tillhandahållare att vara roade av, om landet råkar i olycka.

Läs mer

Förtroendet för Sverige som militär partner väger tyngre än vår yttrande- och tryckfrihet?

Lars-Gunnar Liljestrand

Utredningen om utlandsspionage, Förstärkt skydd för uppgifter av betydelse för ett internationellt samarbete för fred och säkerhet som Sverige deltar i(SOU 2017:70), är ute på remiss och om det skall ske förändringar i grundlagen krävs beslut av två riksdagar. Förslaget är kopplat till Sveriges militära insatser i utlandet.

Utredningen föreslår två nya brott som skall införas i brottsbalken: utlandsspionage (kan ge mellan fyra och åtta års fängelse) och obehörig befattning med hemlig uppgift. De skall också införas som nya brott i Tryckfrihetsförordningen (TF) och Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). Därmed försvinner meddelarfriheten för sådana brott. Utlandsspionage definieras som att någon lämnar uppgifter som är hemliga och vars utlämnande kan leda till ”allvarligt men för Sveriges förhållande till annan stat eller mellanfolklig organisation”.

Tyngdpunkten i förslaget ligger inte på skada för Sveriges säkerhet utan på hur förtroendet för Sverige som militär partner kan komma uppfattas av andra stater som vi ingår tillsammans med i koalitioner för militära operationer.

Läs mer

Medborgaren som försvann

Anders Björnsson

I en vass kommentar till myndighetspublikationen Om krisen eller kriget kommer  reagerar professor Kristian Gerner mot att regeringen tilltalar mottagarna av broschyren inte som svenska medborgare utan som “Sveriges invånare”.

”The appeal to ’the population’ instead of to ’citizens’ makes the leaflet unoperative”, skriver Gerner. ”The profound challenge for contemporary Sweden is integration, to make the ’population’ into committed citizens who identify with the country. A leaflet won’t achieve that goal.”

Ja, det är onekligen någonting suspekt med att medborgarbegreppet sorteras ut ur den officiella retoriken. I medierna hör man oavbrutet referenser till ”civilsamhället”, nästan aldrig till medborgarsamhället. Civilsamhället är någonting som anses bli över när stat och marknad har tagit sitt. Man kan spela schack till exempel eller påta i trädgården eller gå på teater, eller man kan avstå. Med medborgarskapet är det annorlunda. Medborgaren står i en direkt relation till hur staten styrs och hur landet försvaras. Det gör inga andra som bor i Sverige. Endast den som är medborgare i landet har rösträtt till Sveriges riksdag. När vi hade en allomfattande värnplikt, var denna knuten till medborgarskapet.

Läs mer

Gahrton om Georgien

Mats Björkenfeldt

Den 26 maj 2018 firades i Tblisi 100-årsjubileet av Georgien som demokratisk stat. Inbjudna var bland andra ordföranden för EU-kommissionen, Jean-Claude Juncker. Den som tog emot gästerna var Georgiens president, Giorgi Margvelasjvili. Lägligt till detta firande, har den kände miljöpartisten Per Gahrton kommit ut med en bok på närmare 400 sidor, Är Ryssland ett hot? Exemplet Georgien (Carlssons 2018).

Boken inleds med ett intressant förord av Hans Gunnar Aldén, som var Sveriges ambassadör i Georgien 2006–2009. Om Aldén skriver Gahrton på sidan 346 f., att en georgisk tidning uppmärksammat att svenska medier börjat undersöka samarbetet mellan den dåvarande georgiska regeringen och Carl Bildt. Enligt Aftonbladet besökte han Georgien elva gånger under 2008. Och efter valet 2008 informerade Aldén regeringen att det fanns tvivel om valresultatet, vilket gjorde Bildt missnöjd.  Senare berättade Aldén i en svensk tidning, att ”i Georgien är det allmänt känt att Bildt var nära bundsförvant med Saakasjvili och att PR-byrån Kreab arbetade åt Saakasjvili”. Carl Bildt var Kreabs ordförande fram till 2006, framhåller Gahrton. Aldén fick sedermera sparken, vilket inte gör hans förord mindre intressant.

Läs mer

Tretton punkter om utvecklingen i Ryssland

Sven Hirdman

Bakomliggande drivkrafter

  1. Rysslands historia av auktoritärt styre, utländska invasioner och folkligt lidande.
  2. Det sovjetiska arvet och mentaliteten, inklusive effekterna av det för folkets flertal förfärliga 1990-talet.
  3. Omvärldens påverkan, inklusive Västs framträngande med EU och Nato efter Sovjets fall, samt globaliseringens genomslag hos befolkningen.

Läs mer

Krig och politik

Anders Björnsson

Efter första världskriget kom krigets segermakter i Versailles överens om att utpeka en stat, Tyskland, som skyldig till krigsutbrottet och utdömde ett skyhögt krigsskadestånd som inte på något sätt beaktade behovet av reparationer och återhämtning även på den förlorande sidan. Detta var en utstuderad förödmjukelse av en nation som hade slitits sönder inte bara på slagfältet utan också genom strider mellan revolutionära och kontrarevolutionära krafter i eget land. Vad man avstod från i Versailles var att ställa någon av de ”krigsansvariga”, främst den detroniserade tyske kejsaren, till svars för eventuell brottslighet.[1] England och framförallt Frankrike önskade säkra sin ställning som världsmakter genom att hålla sina kolonialvälden samman och se till att förlorarnas territorier föll i rätta händer – det var en hög prioritet.

Läs mer

En insider om Putin-Ryssland, bokrecension

Sven Hirdman

En av de mest framstående makthavarna i president Putins Ryssland, Vladimir Yakunin, har skrivit en intressant memoarbok, The Treacherous Path – an Insider’s account of Modern Russia (Biteback Publishing: London, 2018).

Yakunin var i tio år, 2005–2015, chef för det väldiga ryska järnvägsbolaget med en miljon anställda. Dessförinnan var han bland annat vice transportminister och affärsman i S:t Petersburg. Han stod nära Putin och var liksom denne ursprungligen KGB-officer med stationering vid sovjetiska FN-representationen i New York som diplomat och underrättelseagent. Han är medvetet vag om sina uppgifter inom KGB.

Läs mer

Sverige ska försvaras för fred, frihet och framtida säkerhet – anförande i Degerfors

Per Blomquist

Rubriken till mitt anförande är hämtad från statsministers ord i Dagens Nyheter den 17 januari 2017. Devisen låter enkel, men låsningarna är många beroende på en felaktig säkerhetspolitisk inriktning. Direktiv för denna säkerhetspolitik anvisades redan efter det andra världskriget. Man fortsätter att planlägga för frontalkrig i Östersjöområdet. Men politik kan ändras!

Läs mer