Försvarshögskolan, Totalförsvarets Forskningsinstitut, Kungl. Krigsvetenskapsakademien har alla blivit sambandscentraler för den svenska Nato-lobbyns ihärdiga propagandaverksamhet. Det finns ytterligare ett antal inrättningar av den sorten. Det har fått till följd att den försvars- och säkerhetspolitiska debatten i Sverige har kommit att präglas av en kolossal ensidighet. Grupptryck gör att personer med avvikande uppfattningar rättar in sig i ledet.
utvald
Allmän värnplikt och territorialförsvar – vad säger partierna inför valet?
Vi från sajten alliansfriheten.se har skickat frågor till riksdagspartierna om försvaret inför valet.
Idag har Sverige ett yrkesförsvar kompletterat med vissa pliktuttagna (cirka 4000), alltså en värnplikt som långt ifrån är allmän. Försvaret är ett så kallat tröskelförsvar som bygger på avancerade vapensystem som JAS, ubåten A26, korvetter och nu senast medelräckviddigt luftförsvar (Patriot). Markstyrkorna utgörs endast av två brigader.
”Icke stridande i Afghanistan är en myt”, svd.se
Kriget i Afghanistan intensifieras. Nyligen visades detta genom talibanernas erövring av den betydande staden Ghazni som först efter hårda strider och massiv amerikansk insats kunde återtas av regeringsstyrkorna.
Sverige deltar fortsatt med militär styrka i Afghanistan. Senast tog riksdagen beslut före jul 2017 om upp till 50 militärer. I regeringens proposition till riksdagen skrev man att insatsen skulle ”främst bestå av rådgivare till de afghanska säkerhetsstyrkorna och stabsofficerare till de staber som leder RSM. Syftet med bidraget är att bistå de afghanska säkerhetsstyrkorna med utbildning, rådgivning och stöd i syfte att konsolidera säkerhetsstyrkornas förmåga att självständigt hantera säkerheten i landet”. Läs artikel
Mellan Atlanten och Ural
Karl Marx och Friedrich Engels hette två av Europas främsta Rysslandshatare. Med sina pennor bekämpade de den rådande despotin i det ryska riket, självhärskardömet, det efterblivna samhällsskicket och tsarismens expansiva utrikespolitik. Västliga politiker som lord Palmerston, brittisk premiär- och utrikesminister i omgångar, anklagade de för att gå Rysslands ärenden. De gillade Karl XII, ståndaktig soldatkonung.
Gammal god och tydlig neutralitet
För ett drygt år sedan presenterade sajten alliansfriheten.se tio programpunkter som skulle kunna samla anhängare till folkförsvaret och alliansfriheten till gemensamt uppträdande.
Det är nu tredje gången (23/8) som vi publicerar detta dokument, heter det. ”Vår tanke har varit, heter det att dessa punkter skulle kunna färga diskussionen om de försvars-, säkerhets- och utrikespolitikiska frågorna i årets valrörelse. Så har det knappast blivit. Men innehållet känns fortfarande i hög grad aktuellt och relevant.”
Ja, det är det verkligen viktigt att svenska folket i vår demokrati får information. Var finns journalisterna när det gäller Sveriges säkerhet?
Följden av Nato-medlemskap: Ökad sårbarhet
Bjørnar Moxnes, ledare för det minsta partiet i norska stortinget Rødt och själv stortingsrepresentant, säger i en artikel på Forsvarets Forum, med hänvisning till högsta militära expertis (försvarschefen som i Sverige motsvaras av överbefälhavaren), att ”deltakelse i for mange utenlandsoperasjoner i for mange land har gått på bekostning av hjemlig [inhemsk] beredskap”. Eller med Moxnes’ egna ord, som hänvisar till norska Riksrevisjonen: ”Prioritering av USAs kriger har gått på bekostning av hjemlig beredskap.”
Bok av Per Ahlin – vilseledande om säkerhetspolitiken
Per Ahlin, tidigare ledarskribent på Dagens Nyheter, nu universitetslektor, har i dagarna kommit ut med boken Från utanförskap till gemenskap – (ungefär) hundra år av svensk säkerhetspolitik (Jure 2018).
Det är den andra boken från Ahlins penna detta år. Den förra boken har anmälts på denna sajt .
Efter korta kapitel om svensk neutralitetspolitik tar Ahlin avstamp i regeringsförklaringen den 8 oktober 1982, där statsminister Olof Palme övertygande tar till orda.
Kapitel 7 har rubriken ”Från neutralitet till EU”. Han noterar statsminister Carl Bildts uttalande 1992 att Sverige bör ”’under den tid vi idag kan överblicka’ bibehålla möjligheten till neutralitet i närområdet”.
I säkerhetspolitiken – skärpt vaksamhet!
Sverige anklagades under Palme-eran (cirka 1963–1987) och även senare, av dennes politiska motståndare, för att ha velat vara en ”moralisk stormakt”. Det är en i stort sett obefogad anklagelse. Den svenska regeringen stödde verbalt och monetärt frigörelsesträvanden och nationsbygge i tredje världen och fördömde särskilt brutala stormaktsfasoner. Detta gav oss en viss erkänsla runt om i världen utan att dra på oss några hot och slag från något håll. Sverige var för obetydligt för det.
Om att oförsiktigt luta sig mot stormakter och de fördärvliga risker som kan vara förenade med sådana bindningar, Rolf Andersson
Sverige beslutade 1920 att träda in i Nationernas förbund (NF). I propositionen till riksdagen kommenterade regeringen särskilt de känsliga bestämmelserna i artikel 16 i förbundsakten. Där reglerades frågan om skyldigheten att delta i ekonomiska och militära sanktioner mot angripare som utlöste krig i strid mot förbundsaktens åtaganden.
Vilseledande Nato-propaganda
Statsvetaren Ann-Sofie Dahl är biträdande professor (docent) i International relations i Köpenhamn. Hon är även knuten till något som heter Atlantic Council . På dess sajt presenteras hon så här:
”Ann-Sofie Dahl: Copenhagen-based columnist and regular contributor to two leading Swedish newspapers, Svenska Dagbladet and Sydsvenska Dagbladet, and Børsen, Denmark’s leading financial daily. Frequently contributes to journals and magazines such as Neo [numera nedlagd] and Axess in Stockholm and the prominent Danish daily Berlingske. A defense and international security expert, senior research fellow at the Center for Military Studies (CMS) in Copenhagen and adjunct fellow at CSIS. Co-founder of the Center for Political Studies, a Copenhagen think tank, has written several books on foreign and security policy; also consultancy work. Special interests: the future of U.S.-European relations, and the views of Americans outside Washington on the transatlantic alliance.”
USA-hök utesluter en rysk attack
I lördagens Dagens Nyheter (18/8) blir vi upplysta om hur riksdagspartierna ser på frågan om Sverige ska gå med i Nato.
Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna vill att så sker (utan folkomröstning?) Centerpartiet vacklar, vilket dock inte framgår i DN, och har lovat en folkomröstning om (S) inte ändrar inställning. Man håller fast vid kravet på en bred enighet om kursen ska läggas om. Övriga partier är av motsatt uppfattning.
Valet och försvaret
Natolobbyns monumentala överläge i opinionsbildningen, med flankstöd av inhemsk krigsaktivism, verkar inte ha satt några nämnvärda spår i svenska folkets preferenser inför valet. Trots det höga tonläget i den försvars- och säkerhetspolitiska debatten rankas rikets försvar och säkerhet inte alls bland de tretton viktigaste frågorna inför höstens allmänna val, enligt en Sifo-undersökning som Svenska Dagbladet har låtit göra. (12/8)
Resultatet av undersökningen kan man i och för sig beklaga. Det svenska militära försvaret, liksom totalförsvaret i sin helhet, befinner sig i ett miserabelt tillstånd, och valet till riksdagen hade varit ett gyllene tillfälle att utkräva ansvar för den uppkomna situationen. Samtidigt förefaller det klart att svensken i gemen inte har lockats av trumpetstötarna om försämrat säkerhetsläge och förstärkt hotbild i vår del av världen.
Inte heller larmsignalerna om ovälkomna cyberintrång i den svenska politiska processen tycks ha imponerat eller förskräckt. All rimlighet talar för att sådana intrång förbereds och pågår, i form av manipulationer, fabrikationer, defamationer, infiltrationer. Demokratiska system är inte immuna mot den sortens främmande inblandning, men regeringar i demokratiska stater har inte alltid dragit sig för att själva använda liknande verktyg för att störa eller åvägabringa förändringar.