Turbulensen i Nato-lägret börjar närma sig Suez-styrka. År 1956 ställdes två Nato-länder mot ett tredje i en internationell konflikt, och de fick böja sig. Den rörde visserligen ett out-of-area-område, men sedan dess har de flesta andra medlemmar i Atlantpakten böjt sig för USA i liknande situationer. Det finns en del tecken som tyder på att de inte skulle vara beredda att göra det längre.
utvald
Sverige i Irak – del av USA:s krig i Syrien
Sverige deltar med militär styrka i Irak sedan 2015. Styrkan är en del av den USA-ledda koalitionen Operation Inherent Resolve.
För svenska allmänheten beskrivs insatsen i Irak som en isolerad operation där Sverige enligt egen agenda utbildar irakisk militär att bekämpa Isil. Vi har på den här sajten tidigare kommenterat det svenska militära deltagandet i Irak. Men Sveriges militära bidrag är ingen isolerad del. Operation Inherent Resolve har ett mycket vidare uppdrag än vad svenska regeringen velat erkänna.
Koalitionen verkar inte bara i Irak utan genomför också interventioner i Syrien i strid med folkrätten.
Fram till slutet av år 2017 hade koalitionen genomfört mer än 13.000 flygattacker i Irak och mer än 11.000 attacker i Syrien.
Den utmärkte Hans Blix
Sveriges regering har tilldelat förutvarande utrikesministern, jur. dr Hans Blix medaljen Illis quorum av artonde storleken på hans 90-årsdag. Det är högsta graden av denna sparsamt utdelade dekoration. Blix bär redan den av Konungen utdelade Serafimermedaljen, som faktiskt är ännu mera sällsynt (endast två ytterligare nu levande svenskar innehar den: dirigenten Herbert Blomstedt och förre rektorn för Uppsala universitet Stig Strömholm).
Regeringens gest är en vacker erkänsla för en enastående insats som svensk diplomat och internationell ämbetsman, och det finaste av allt är att Hans Blix ännu upp i åren fortsätter sitt engagemang för världsfreden. Som bekant ledde han Förenta nationernas vapeninspektörer i Irak och varnade i den egenskapen på det bestämdaste för ett ingripande mot det landet, eftersom belägg för innehav av massförstörelsevapen där saknades. Blix hade rätt – det fanns inga – och har fått än mer rätt i efterhand, när det har visat sig att Förenta staternas och Storbritanniens folkrättsvidriga invasion av Irak 2003 medförde omätliga skadeverkningar för befolkningarna i hela Mellanösternregionen och i Nordafrika.
Han deltar även i den svenska säkerhetspolitiska debatten med genomtänkta förord för fortsatt svensk alliansfrihet, och han har angripit den sittande amerikanske presidenten för att ha torpederat det av Säkerhetsrådet sanktionerade internationella avtalet om Iran och atomvapen.
Utgivarna av alliansfriheten.se gratulerar Hans Blix till utmärkelsen.
Vi vill också åter uppmärksamma Hans Blix föredrag på Sipri 28 maj 2018 : Is the world on the road to peace or war? som går att läsa här på sajten.
Gör historien statsmän, eller statsmän historia?
Professor Bruce W. Jentlesons The Peacemakers. Leadership Lessons from Twentieth-Century Statesmanship (W. W. Norton & Company 2018) skildrar hur “great leaders” under nittonhundratalet spelade en avgörande roll för att göra världen ”a fairer and more peaceful place”. Hur gjorde de det? Vilka lärdomar kan dras?
Boken lyfter fram Henry Kissinger, Zhou Enlai, Michail Gorbatjov, Dag Hammarskjöld, Nelson Mandela, Yitzhak Rabin, Mahatma Gandhi, Lech Walesa, Gro Harlem Brundtland och en del andra personer. Och presenterar respektive person, varför de gjorde vad de gjorde och hur de nådde sina mål. Författaren tydliggör hur svårt ”peacemaking” är men visar samtidigt att fred kan skipas.
Dikeskörning
Den svenska Nato-lobbyn kommer synbarligen ingenstans. Den har enorma resurser till sitt förfogande men vinner inga nya proselyter. Nu tycks den bli desperat. Moderaterna säger sig vilja driva igenom ett svenskt Nato-medlemskap utan nationell enighet – ja, utan att ha en majoritet av befolkningen bakom sig. I Finland, vårt närmaste grannland, har Nato-frågan inte rört sig en millimeter. Opinionen där är lika mycket mot medlemskap som den är för den allmänna värnpliktens bevarande. De svenska riksdagspartier, som vill föra in Sverige i den västliga militäralliansen, är de samma som begravde värnplikten 2009.
Olika bud om medelräckviddigt luftvärnssystem
Carl Bildt har riktat stark kritik mot regeringens beslut att anskaffa det amerikanska Patriotsystemet, utvecklat av Raytheon. Han liksom många andra kritiker menar att Patriot inte lever upp till dagens krav och att radarn är för begränsad (120 grader mot konkurrerande systems 360 grader). Bildt pekar på att Tyskland ser ut att välja systemet MEADS som utvecklats av ett konsortium av europeiska företag och Lockheed Martin. Tyskland tog redan 2015 ett inriktningsbeslut att MEADS skall vara plattformen för det framtida medelräckviddiga luftvärnet och ersätta Patriot som togs i bruk 1980.
För en utomstående är det förstås inte möjligt att bedöma vilket som är bäst.
Det finns uppgifter om att Patriot kan uppgraderas till 360 grader radar, medan MEADS uppges ha en bit kvar i utvecklingen, även om konceptet testats godkänt sedan ett par år. Med två års försening skulle MEADS kunna levereras tidigast i slutet av 2018.
Var systemen skall placeras kommer troligen att avgöras av Nato Defense Planning Process som redan identifierat utplacering av 20 korthållsbatterier i Tyskland.
Vi har tidigare noterat hur Nato styr medlemsländernas försvar för att passa in i en överordnad strategi snarare än vad som vore bäst för ett nationellt försvar, och därför kan även placering av ett framtida tyskt långräckviddigt luftvärn komma att bestämmas av Nato.
Nato-anpassat eller nationellt försvar
Norges statsminister Erna Solberg har hållit sitt viktigaste säkerhetspolitiska linjetal, den 6 juni, men inte som kunde förväntas i Stortinget, utan i Whitehall i London. Solberg underströk betydelsen av Norges medlemskap i Nato och den transatlantiska länken till USA som avgörande för landets säkerhet och pekade ut Ryssland som ett ökande hot i regionen runt Nordnorge, även om hon inte ansåg att det fanns någon direkt risk för angrepp.
Hon menade att det är nödvändigt för Norge (och de andra medlemsstaterna i Nato) att anpassa sin militär till Natos behov. Natos medlemmar måste vara överens om vad man skall leverera i form av militär kapacitet, och hon exemplifierar med hur Norge skall sätta upp ett Nato-anpassat försvar baserat på flyg och maritima styrkor utifrån alliansens behov:
VM föremål för stort och kontroversiellt politiskt intresse
Nationer och stora städer tävlar sedan länge om att få stora internationella evenemang tilldelade, såsom olympiska spel, fotbollsmästerskap och världsutställningar. Det sker av inrikes- och utrikespolitiska skäl, ibland också i from förhoppning om att man skall dra ekonomisk nytta av evenemangen. Sovjetunionen fick sin första olympiad i Moskva sommaren 1980.
Efter Sovjetunionens kollaps 1991 tävlade presidenterna Jeltsin och Putin och deras regeringar i många år om att få olympiska spel och världsutställningar till Ryssland men fick länge nej av urvalskommissionerna med motiveringen att Ryssland inte skulle klara av arrangemangen.
För Putin var det därför en politisk framgång när Internationella Olympiska Kommittén, IOC, i juli 2007 valde den ryska semesterorten Sotji vid Svarta havet för vinterolympiaden 2014; likaså när Internationella Fotbollsförbundet, FIFA, i december 2010 valde Ryssland för fotbolls VM 2018.
En litet annorlunda betraktelse
Det här är måndag eftermiddag. I morgon går färden till Baltikum. Överfart från Karlshamn till Klaipeda. På radionyheterna sägs att det litauiska försvarsdepartementet noterat ovanligt många ryska överflygningar i Östersjön förra veckan. Jag blickar upp från min läsning. Genom hela senaste numret av London Review of Books (vil. 40:11; 7/6 2018) löper en artikel av Andrew O’Hagan, om eldsvådan i Grenfell Towers vid den här tidpunkten förra året. Den är resultatet av en massiv journalistisk undersökning.
Det kontantlösa samhället är det skyddslösa samhället
Den statliga riksbankskommittén, vari samtliga riksdagspartier är företrädda, presenterar idag ett delbetänkande på debattplats i Dagens Nyheter (11/6). Den föreslår bland annat att landets storbanker ska åläggas en skyldighet att tillhandahålla kontanta betalningsmedel och ta emot dagskassor i kontanter. En miljon svenska beräknas idag stå utanför de digitala betalsystemen, och Sverige uppges vara ett av de länder i världen som har gått längst i avvecklingen av kontanter i cirkulation och tillgodohavanden.
En viktig aspekt på denna utveckling är att den kan försvåra vår förmåga att skaffa förnödenheter i en situation då de digitala systemen av olika anledningar är utslagna. Frånvaro av kontanter försämrar vår beredskap i ett krisläge. Om inga kontanter då är i omlopp, kan alternativet bli bytesekonomi och naturahushållning, alltså svarta affärer – men för ett höggradigt urbaniserat samhälle som det svenska förefaller detta något verklighetsfrämmande. Krediter för löpande konsumtion kommer långt ifrån alla tillhandahållare att vara roade av, om landet råkar i olycka.
Förtroendet för Sverige som militär partner väger tyngre än vår yttrande- och tryckfrihet?
Utredningen om utlandsspionage, Förstärkt skydd för uppgifter av betydelse för ett internationellt samarbete för fred och säkerhet som Sverige deltar i(SOU 2017:70), är ute på remiss och om det skall ske förändringar i grundlagen krävs beslut av två riksdagar. Förslaget är kopplat till Sveriges militära insatser i utlandet.
Utredningen föreslår två nya brott som skall införas i brottsbalken: utlandsspionage (kan ge mellan fyra och åtta års fängelse) och obehörig befattning med hemlig uppgift. De skall också införas som nya brott i Tryckfrihetsförordningen (TF) och Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). Därmed försvinner meddelarfriheten för sådana brott. Utlandsspionage definieras som att någon lämnar uppgifter som är hemliga och vars utlämnande kan leda till ”allvarligt men för Sveriges förhållande till annan stat eller mellanfolklig organisation”.
Tyngdpunkten i förslaget ligger inte på skada för Sveriges säkerhet utan på hur förtroendet för Sverige som militär partner kan komma uppfattas av andra stater som vi ingår tillsammans med i koalitioner för militära operationer.
Medborgaren som försvann
I en vass kommentar till myndighetspublikationen Om krisen eller kriget kommer reagerar professor Kristian Gerner mot att regeringen tilltalar mottagarna av broschyren inte som svenska medborgare utan som “Sveriges invånare”.
”The appeal to ’the population’ instead of to ’citizens’ makes the leaflet unoperative”, skriver Gerner. ”The profound challenge for contemporary Sweden is integration, to make the ’population’ into committed citizens who identify with the country. A leaflet won’t achieve that goal.”
Ja, det är onekligen någonting suspekt med att medborgarbegreppet sorteras ut ur den officiella retoriken. I medierna hör man oavbrutet referenser till ”civilsamhället”, nästan aldrig till medborgarsamhället. Civilsamhället är någonting som anses bli över när stat och marknad har tagit sitt. Man kan spela schack till exempel eller påta i trädgården eller gå på teater, eller man kan avstå. Med medborgarskapet är det annorlunda. Medborgaren står i en direkt relation till hur staten styrs och hur landet försvaras. Det gör inga andra som bor i Sverige. Endast den som är medborgare i landet har rösträtt till Sveriges riksdag. När vi hade en allomfattande värnplikt, var denna knuten till medborgarskapet.