utvald

Bakomliggande drivkrafter

1. Rysslands historia av auktoritärt styre, utländska invasioner och folkligt lidande.
2. Det sovjetiska arvet och mentaliteten, inklusive effekterna av det för folkets flertal förfärliga 1990-talet.
3. Omvärldens påverkan, inklusive Västs framträngande med EU och Nato efter Sovjets fall, samt globaliseringens genomslag hos befolkningen.

Läs mer

Efter första världskriget kom krigets segermakter i Versailles överens om att utpeka en stat, Tyskland, som skyldig till krigsutbrottet och utdömde ett skyhögt krigsskadestånd som inte på något sätt beaktade behovet av reparationer och återhämtning även på den förlorande sidan. Detta var en utstuderad förödmjukelse av en nation som hade slitits sönder inte bara på slagfältet utan också genom strider mellan revolutionära och kontrarevolutionära krafter i eget land. Vad man avstod från i Versailles var att ställa någon av de ”krigsansvariga”, främst den detroniserade tyske kejsaren, till svars för eventuell brottslighet.[1] England och framförallt Frankrike önskade säkra sin ställning som världsmakter genom att hålla sina kolonialvälden samman och se till att förlorarnas territorier föll i rätta händer – det var en hög prioritet.

Läs mer

Rubriken till mitt anförande är hämtad från statsministers ord i Dagens Nyheter den 17 januari 2017. Devisen låter enkel, men låsningarna är många beroende på en felaktig säkerhetspolitisk inriktning. Direktiv för denna säkerhetspolitik anvisades redan efter det andra världskriget. Man fortsätter att planlägga för frontalkrig i Östersjöområdet. Men politik kan ändras!

Läs mer

Moderaterna har i en motion till riksdagen sammanställt sina förslag om säkerhetspolitiken i 22 punkter.

Nr 1 är att öka försvarsutgifterna till 2 procent av BNP under den kommande 10-årsperioden och nr 2 en ”färdplan för medlemskap i Nato”.

Bakgrunden anges vara ett försämrat säkerhetsläge i Östersjöområdet efter Rysslands annektering av Krim och stödet till rebellerna i östra Ukraina.

Sverige kan inte klara sig på egen hand; därför krävs ett Nato-medlemskap.

Läs mer

Jag skall tala om FN-stadgans våldsförbud och de utmaningar förbudet ställts inför under de senaste 20 åren. Tre områden kommer att tas upp:

– Humanitär intervention och preventivt krig

– Militär intervention mot terrorism

– Inbjudan till militär intervention

Våldsförbudet

FN-stadgans våldsförbud finns inskrivet i artikel 2 (4) där det deklareras att medlemsstaterna förbinder sig att avstå från hot om eller bruk av våld mot en annan stat. Det finns två undantag: självförsvar vid ett väpnat angrepp samt efter beslut av Säkerhetsrådet för att upprätthålla internationell fred och säkerhet. Våldsförbudet är absolut och tvingande från vilket staterna inte kan göra avsteg ens genom överenskommelser.

Läs mer

Det moderna Sverige har en lång tradition av solidaritet med andra länder och folk.

Under 1800-talet kom politiska flyktingar till vårt land och fann uppehälle här, exempelvis polska frihetskämpar från det ryska Polen. I Danmarks krig mot Preussen 1864 deltog svenska frivilliga, däribland den sedermera berömde Enköpingsläkaren Ernst Westerlund (han med blomman). 1905 såg den svenska arbetarrörelsen till att det inte blev något krig med norrmännen som ville upplösa unionen. Finska vinterkriget lockade svenska frivilliga, men den svenska regeringen gick också med på att förnödenheter och militär utrustning sändes till Finland som utkämpade ett försvarskrig mot sovjetarmén.

Även den svenska solidariteten, officiellt deklarerad eller ej, ingår i mönstret.

Läs mer

Det är oroande svårt att kunna förena bilden av ett USA, som visar ett sådant uttalat ekonomiskt och politiskt förakt för sina allierade i Europa, med de säkerhetspolitiska garantier som man samtidigt utställer. Behoven av ett starkt tyskt ledarskap inom EU är nu stort.

Vi själva måste än en gång se över vårt totalförsvar. Amerikanska avtal visar sig ha korta bäst-före-datum. Det vi nu satsar är för litet och i värsta fall för sent.

Bo Pellnäs i Kristianstadsbladet

Försvarsministrarna Peter Hultqvists och Jussi Niinistös besök i USA den 8 maj resulterade i undertecknandet av ett avtal om ett djupare försvarssamarbete. Från USA:s sida stod försvarsminister James Mattis som undertecknare. Avtalet beskrivs som en avsiktsförklaring, och den exakta innebörden har inte redovisats.

Hultqvist och Niinistö trycker på att det handlar om övningar på armé-, flyg- och marinsidan och allmänt om förbättrad militär förmåga och utbyte av information. Avtalet avses ge ökad stabilitet i Östersjöområdet.

Representanter för USA lägger tyngdpunkten på ett mer strategiskt plan och talar om Ryssland som en gemensam fiende och att avtalet skall dämpa Rysslands aggressivitet. Försvarsminister Mattis:
“When we speak together like this, we bring a tempering of anyone’s aggressive desires, and I think that is the message here today”. (Defense News 9/5)

I Dagens Nyheters artikel på pingstdagen intervjuas amerikanska försvarsexperter och politiker. De talar om Sverige som USA:s vän och försäkrar att man skall komma till undsättning om vi blir hotade.
Ingen kan säga vad som skulle hända i ett allvarligt läge. Klart är dock att USA kommer att handla utifrån sina nationella intressen som vid en kris kan sammanfalla med Sveriges men som också kan stå i motsättning till våra intressen.

USA lägger allt större vikt vid Östersjöområdet och Nordkalotten. I Nordnorge upprättas vad som i praktiken är permanenta amerikanska militärbaser, vilket bryter mot den traditionella norska linjen att inte upplåta territoriet för permanenta baser. Uppfattningarna om den amerikanska militära närvaron i Nordnorge går isär bland norska kommentatorer. Som vi redovisat på den här sajten finns farhågan att USA önskar stationera militär i Nordnorge främst utifrån sina egna nationella intressen i den strategiska kraftmätningen med Ryssland. Något som ökar spänningarna i området och kan öka rysk misstänksamhet mot Norge. Samtidigt är försvaret av södra Norge, där de flesta människor bor, försvagat.