Alla finnar är svenskar, sade professor Matti Klinge en gång. Det var inget svassande från Helsingforshistorikerns sida. Han utgick från ett faktum: att Finland och Sverige har levt i ett gemensamt rike långt längre än de har levat åtskilda. Det betyder inte att vi är lika i allt, men olikheterna stöter inte bort, de berikar.
utvald
Neretnieks erbjuder svenskt territorium
Generalmajoren Karlis Neretnieks skriver i Svenska Dagbladet att Baltikums sak också är Sveriges.
Det är ett mantra som Neretnieks har fört fram under många år och som Rolf Andersson har granskat på den här sajten. Hans program är svenskt Nato-medlemskap och att Sverige skall vara berett att militärt ingripa om Ryssland anfaller de baltiska staterna.
I den svenska försvarsdebatten är Neretnieks extrem. Inte för att han vill ha Nato-medlemskap. Man kan förespråka medlemskap utifrån en bedömning att detta säkrar freden. Neretnieks mäler sig ut även från dem som i försvarsdebatten hävdar att Sverige skall kunna ingripa militärt till stöd för balterna. Det är en ståndpunkt som man kan diskutera om man har som gemensam grund att det ytterst handlar om att Sverige skall undgå att det egna landets territorium dras in i kriget.
Angående försäkringar, Anders Björnsson
Mellan jul och nyår 1999 drabbades min hustru och jag av en våningsbrand. Brandorsaken fastlades aldrig. 85 procent av vårt bibliotek förstördes. Av möbler kunde vi rädda ett par, brandskadade, som vi behöll av pietetsskäl. Naturligtvis hade vi en hemförsäkring också, men den kunde inte återställa och inte heller ersätta vad vi gått miste om. Vi måste bygga upp ett nytt hem.
När det brinner ger en hem- eller brandförsäkring inget som helst skydd. Vad som kan skydda är en snabbt utryckande brandkår. Brandkårens primära uppgift är givetvis att rädda liv; vad som blir kvar av ett hem – eller en fabrik eller ett kontor – kommer naturligt nog i andra hand. Ingen kan försäkra sig mot döden. Förvisso förekommer det skoj med försäkringar också: någon betalar en hög premie och ser till att olyckan är framme.
Försäkringsmetaforiken i den säkerhetspolitiska debatten för vilse. Man kan inte försäkra sig mot krig, men man kan verka för att kriget inte bryter ut eller drar in över landet. Det senare kräver en god portion försiktighet, framförallt att man inte skaffar sig skjutglada fiender i onödan. Skulle olyckan vara framme, är det gott att ha ett nationellt försvar (i analogi med brandkåren). Om och när förödelsen är ett faktum, får man nog lita mest till egna krafter. Försäkringsbolag kan hjälpa till men är allmänt sett snålvargar.
Nato – uppgifter i framtiden
I en ny rapport från tankesmedjan GLOBSEC, NATO Adaptation Initiative, läggs förslag för Natos inriktning i framtiden.
Rapporten inleds med att hävda att Nato står inför ett avgörande vägval. Omvärlden förändras, och Nato riskerar att hamna i bakvattnet om man inte följer med och anpassar sig till de snabba geopolitiska och teknologiska förändringarna. En ny strategi skall läggas fram inför toppmötet i juni 2018 och fastläggas vid Natos 70-årjubileum 2019.
Nya element i strategin är:
– Natos engagemang slutar inte vid medlemsstaternas gränser. Natos långa militära närvaro i Afghanistan lyfts fram som ett tydligt exempel på det. Säkerhetsfrågorna är globala, skriver man i rapporten, och det kräver att Nato bildar världsomspännande nätverk för strategiska partnerskap. Natos södra flank blir allt viktigare och kräver närmare samarbete med Afrikanska Unionen och Arabförbundet.
Okänd soldat i ny filmversion, Mats Björkenfeldt
Åker till Helsingfors för att kunna se den oklippta, över 3 timmar långa versionen av den finska filmen Okänd soldat av Aku Louhimies. Filmen bygger på Väinö Linnas roman med samma namn. I Sverige har man tyvärr klippt bort cirka 1 timme av filmen.
Efter vinterkriget undertecknades ett fredsfördrag den 13 mars 1940 i Moskva, som i allt väsentligt tillmötesgick de sovjetiska kraven: Hangö utarrenderades som sovjetisk flottbas på 30 år. Och det var ingen slump att den nya riksgränsen följde i stort sett samma linje som hade dragits vid freden i Nystad 1721, påpekar Henrik Meinander i Finlands historia (Söderströms/Atlantis 2006, s. 178). ”Nevastadens säkerhet krävde Peter den stores gräns”. Statsminister Risto Ryti uppgav att återuppbyggnadsarbetet skulle ske ”med svärdet i ena handen och mursleven i den andra”.
En norsk militär berättar, Mats Björkenfeldt
Den norske generallöjtnanten Robert Mood avslutade sin militärtjänst 2016, efter att under nästan 40 år ha haft ledande befattningar för Norge, Nato och FN. Nu är han rådgivare och föredragshållare. Robert Mood utgav i år på förlaget Cappelen Damm boken Ansvar. Ledelse er ingen popularitetskonkurranse.
Boken skildrar Robert Moods inledande karriär, men blir intressant först i samband med skildringen av Kosovokriget i Jugoslavien: ”NATO gikk til krig mot Jugoslavien 24. Mars 1999 med kodenavnet Operation Allied Force, for att beskytte Kosovo-albanerne mot flere overgrepp.” (s. 70) Norges 1000 ”vernepliktige” soldater anlitades på korttidskontrakt, och Robert Mood anser sig vara överbevisad om att värnpliktiga kan användas på ett sätt som ger ”fullgod operativ evne”.
Fördjupat försvarssamarbete inom EU, Lars-Gunnar Liljestrand
EU:s försvarsministrar kom den 13 november överens om att upprätta ett så kallat fördjupat försvarssamarbete inom EU.
Försvarsminister Peter Hultqvist förklarade samma dag för Sveriges Radio att det inte handlar om att bygga en EU-armé:
”Det här har ingenting med en EU-armé eller med en försvarsorganisation i den meningen att göra, det här är ett samarbete som rör konkreta projekt”, sade Peter Hultqvist. Han betonade att ingenting är tvingande:
”Det viktiga är att vi tillför resurser och att vi bygger militär förmåga och det får varje land göra utifrån sina förutsättningar och vi fattar våra beslut i Sverige på ett suveränt sätt”, sade han.
Länder som deltar i Pesco ska samordna sina uppköp av försvarsmateriel och även samverka kring investeringar på försvarsområdet för att få ned kostnaderna.
Putin om värnplikt och kontraktsanställning
Den amerikanske filmaren Oliver Stones intervjuer med Rysslands president Vladimir Putin har nu givits ut i bokform, också på svenska. Ett replikskifte, som vi här återger, rör bemanningen av den ryska försvarsmakten.
PUTIN: Jag tror att Ryssland är grundligt skyddat. Vi har startat ett program för återupprustning av vår flotta och våra militära styrkor som går ut på att 70 procent av beväpningen och de väpnade styrkorna ska motsvara högsta internationella normer. Vi håller på att omstrukturera hela krigsmakten. Antalet kontraktsanställda ökar. Det ska jämföras med den nuvarande strukturen där merparten består av värnpliktiga. Skälet är att vi behöver professionella militärer med mycket hög utbildningsnivå för att kunna bemanna de nya militära systemen.
Hur skarpt är läget? Anders Björnsson
På självaste Gustav Adolf-dagen skrev Svenska Dagbladets försvars- och säkerhetspolitiske medarbetare Jonas Gummesson en artikel där han i förbigående hänvisade till ”det skärpta säkerhetsläget i vårt närområde” (6/11). Någon sakreferens åtföljde inte detta påstående. Ett faktum är ju att regeringen både i Finland och i Sverige förnekar att det skulle föreligga någon militär hotbild mot våra länder, men om säkerhetsläget faktiskt har skärpts, borde det ändå betyda att det finns någon form av aktuellt hot.
Underrättelsetjänst i fred och krig, Mats Björkenfeldt
Den militära underrättelsetjänsten har fyra övergripande uppgifter: Löpande lägesuppföljning för att dels ge underlag för försvarets beredskap, dels övervaka sjö- och luftterritoriet och skapa underlag för att ingripa mot fredstida kränkningar. Två andra uppgifter är av faktasamlande och framåtsyftande karaktär och handlar om bedömningar av angriparens stridskrafter och specifika förmågor gentemot de resurser Sverige förfogar över efter mobilisering.
Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys vid Lunds universitet, påpekar detta i sin nya bok Sprickor i järnridå (Historiska Media 2017), i samband med att svensk säkerhetspolitik gick in i en ny fas i mitten av 1960-talet. Kalla kriget föreföll vara över med ett nedtonat krigshot (s. 203). Ryggraden utgjorde Försvarets Radioanstalts, FRA:s, dygnsvisa lägesorientering (LOR) (s. 209).
Veckans citat
Å andra sidan – tror man inte på att vi har förmågan att värna vårt territorium också med militära medel kan inte heller neutralitetspolitiken fullföljas. Med hjälp av försvaret skall vi värna vårt territorium i fredstid. Vi skall kunna avvisa den som kränker våra luftrum eller våra vatten. Och vårt försvar skall ha en sådan styrka att den som planerar ett angrepp i krigstid tänker sig för inför de risker ett ssådant företag innebär.
Ur anförande av Olof Palme om fred och frihet på socialdemokraternas kongress 17 september 1984
Nato bereder sig för insatser världen över?
Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg förklarade den 31 oktober att Nato står solidariskt med Asia-Pacific-regionen.
Uttalandet kom efter ett tredagarsbesök i Japan. ”Det är dags för det internationella samfundet att skicka en klar, enad och stark respons”, sade Stoltenberg och underströk vikten av att stå fast vid sanktionerna mot Nordkorea. Nato-chefen och Japans premiärminister Shinzo Abe var överens om att utveckla ett nytt samarbetsprogram innefattande cyberförsvar, marin säkerhet, icke-spridning av kärnvapen samt terroristbekämpning. Under sitt besök i Japan beskrev Stoltenberg hur säkerhetsfrågorna numera är globala och krävde att Nordkorea en gång för alla överger sitt kärnvapenprogram. Under andra dagen av sitt besök förklarade Stoltenberg att ”Nato och Japan är naturliga partners” samt betonade behovet av samarbete . Hotet från Nordkorea var ett globalt hot som krävde en global respons.
Nato har alltsedan mitten av 1990-talet gått in i konflikter som ligger utanför försvaret av alliansens medlemmar. Tydligt kom denna out-of area-politik först till uttryck 1999, då Nato i strid med folkrätten bombade Jugoslavien. Därefter ledde Nato de utländska styrkorna i kriget i Afghanistan (Isaf-styrkan 2003–2014 och sedan RSM från 2015). Nato ledde även bombkriget mot Libyen 2011.