utvald

I ett rundbrev till Försvarsberedningens ledamöter och ett antal övriga svenska försvarspolitiker ställer Peter Petersson, Hellvi, Gotland, ett par berättigade frågor:

”Varför kan man inte argumentera för en svensk militär upprustning på sakliga nationella grunder utan att behöva rättfärdiga det med påhittade militära hot mot Sverige, som inga seriösa bedömare i omvärlden ser?

Vad har den svenska Försvarsberedningen för underrättelser eller uppgifter som motsäger internationell expertis bedömningar av Rysslands politiska och militära ambitioner, annat än obestyrkta egentillverkade påståenden om ryska hot mot Sverige?”

Peter Pettersson länkar bland annat till ett uttalande som är gjort av Eduard Lucas, en brittisk journalist vilken har utmärkt sig för en starkt kritisk hållning till det nuvarande Ryssland och särskilt till president Vladimir Putins regering:

Läs mer

I en nyårsintervju med Sveriges Television varnade utrikesminister Margot Wallström (S) försvarsalliansen Nato för att lägga sig i svensk politik: ”Nato ska avstå från att säga saker som upplevs som press och hot mot Sverige”, sade utrikesministern.

Läs mer

”Uppenbart är att de ryska väpnade styrkorna har utvecklats till att kunna vara ett instrument för den politiska ledningen för att nå politiska mål vilket också framgått i samband med annexionen av Krim 2014. Men, Ryssland har inte idag, och sannolikt inte heller i ett längre perspektiv, förmåga att föra ett storskaligt krig. För detta krävs en ominriktning av den utveckling som de väpnade styrkorna för närvarande genomgår. Däremot har man förmåga att genomföra operationer inom ramen för en lokal konflikt av konventionell art som är begränsad i tid och rum och idag bara en operation. En bedömning som har sin grund från intrycken av övningsverksamheten, operationen i Syrien och konflikten i Ukraina. Övningsverksamheten i form av de storskaliga övningarna innebär i regel bara omdispositioner och förstärkningar av en strategisk riktning. I Ukraina är Ryssland officiellt inte inblandat och det är fråga om en lokal konflikt i form av en markoperation där marin- och flygstridskrafter lyser med sin frånvaro. Operationen i Syrien är i huvudsak en luft- och marin operation med ett begränsat inslag av ryska markstridskrafter.

Den bedömning som redovisats ovan innebär att det fortsatt finns all anledning att följa den ryska förmågeuppbyggnaden i syfte att identifiera brytpunkter i densamma, inte minst i vårt närområde.”

Överstelöjtnant Jörgen Elfving om rysk förmågeutveckling medio 2017

Läs artikeln i dess helhet i Kungl Krigsvetenskapsakademiens tidskrift nr 4/2017

Magnus Johnsson har skrivit en doktorsavhandling om den svenska militära insatsen i Afghanistan, Strategic Colonels. The Discretion of Swedish Force Commanders in Afghanistan 2006–2013 .

Avhandlingen handlar om vilket handlingsutrymme svenska befälhavare i Afghanistan har haft att tolka uppdraget och hur det skulle genomföras. För att besvara de frågeställningarna har Johnsson grävt upp upp allt vad som finns av politiska beslut, mandat, policy och direkta order till den svenska Isaf-styrkan som var verksam 2006–2013.

Inte överraskande finner han att det inte går att hitta någon tydlig målsättning för den svenska militära insatsen, och det har i sin tur lett till att befälhavarna på plats (som roterade med 6 månaders tjänstgöring) fick mer eller mindre på egen hand söka utforma uppdraget. Inledningsvis nämner Johnsson att hans studie drivits av en särskild observation, nämligen den uppenbara diskrepansen mellan svenska politiska beslut och den militära praktiken under insatsen i Afghanistan.

Läs mer

Flera kommentatorer, däribland Carl Bildt, har observerat att den sittande försvarsberedningens rapport, som avlämnades före jul och som vi har granskat här på sajten, inte med ett ord nämner den militära alliansfriheten. Som svensk huvudlinje nämner rapporten den ”solidariska säkerhetspolitiken”. Ingen av beredningens ledamöter, som representerar samtliga åtta riksdagspartier, har synbarligen haft några invändningar mot detta – alliansföreträdarna betonar också i ett särskilt yttrande ovanstående förhållande.

Läs mer

”Grunden för Finlands försvar är den finländska modellen som är skapad för våra förhållanden och behov. Dess hörnstenar är värnplikten, ett trovärdigt försvar som täcker hela landet och militär alliansfrihet. I bakgrunden finns medborgarnas starka försvarsvilja. Försvarsförmågan består av alla försvarsgrenarnas spetsförmågor och en bred reserv. Spetsförmågorna fungerar som en tröskel mot militära hot.”

Kommendören för Finlands försvarsmakt Jarmo Lindberg

Ur ett tal vid Kungl Krigsvetenskapsakademiens högtidssammankomst den 11 november 2017, återgivet i akademiens tidskrift nr 4/2017

I. När Sverige förköper sig över måttan på ett amerikanskt luftvärnssystem, kommer oundvikligen möjligheterna att bygga egna markstridskrafter till korta. Det handlar om pengar, men också om politik. Den svenska försvarmakens lojalitet måste gälla det egna folket i främsta rummet och dess ”samarbeten” med andra makter komma i andra hand. Vilka vi ska samarbeta med i en allvarlig situation går inte att avgöra på förhand. Konstellationerna i ett krig kan skifta från en dag till en annan.

II. 1900-talets världskrig ger goda – eller onda – exempel på detta. När första världskriget bröt ut stod en trippelallians, Tyskland, Österrike, Italien, mot en västlig entent i vilken Ryssland ingick. Men Italien mälde sig strax ur alliansen. När andra världskriget bröt ut, var Tyskland och Ryssland vapenbröder. Med det tyska anfallet på Sovjetunionen förändrades allianssystemet över en natt. De små nationerna hade att manövrera i denna situation. Lätt var det ej.

Läs mer

Den 20 december överlämnade Försvarsberedningen sin rapport Motståndskraft – inriktningen av totalförsvaret och utformningen av det civila försvaret 2021–2025 ,Ds 2017:66, till försvarsminister Peter Hultqvist.

Totalförsvaret skall ges en förbättrad förmåga och uthållighet att hantera ett väpnat angrepp och krig på svenskt territorium samt situationer med så kallad gråzonsproblematik, kunna motstå allvarliga störningar i samhället under tre månader och kunna klara störningar under en del av den tiden om det är krig. Den nuvarande försvarspolitiska inriktningen anger att det civila försvaret ska bygga på krisberedskap. Detta kompletteras nu med åtgärder som krävs under krig.

Samordning och ledning av civila försvaret måste stärkas och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) föreslås få utökat mandat att ta det ansvaret. Försvarsberedningen föreslår att regeringen utreder behovet av att med stöd av 1 kap 3 a § lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt göra totalförsvarspliktiga skyldiga att genomgå mönstring och fullgöra grundutbildning med civilplikt.

Läs mer

Sveriges Riksdag beslutade den 15 december om fortsatt svensk trupp i Irak. Den svenska styrkan ingår i den USA-ledda ledda koalitionen Global Coalition to Counter the Islamic State of Iraq and the Levant (ISIL).  Koalitionen, som leds genom USA:s centralkommando i Tampa, Florida, har intervenerat inte bara i Irak utan även i Syrien. (Propositionen har tidigare kommenterats på den här sajten,)

Avsaknaden av mandat från FN:s säkerhetsråd beror på djupgående motsättningar mellan stormakterna om konflikten i Irak och Syrien. Det är skälet till att säkerhetsrådsbeslut om att använda militärt våld saknas. En säkerhetsrådsresolution innehållande ett mandat att använda våld skulle kunnat motiveras med hänvisning till att Isil utgjorde ett hot mot internationell fred och säkerhet. Isil verkade över landgränserna och utlöste internationella flyktingströmmar. Med ett mandat från rådet skulle syftet med insatserna kunna specificeras och avgränsas, krav skulle finnas på rapportering till rådet och mandatet skulle kunna vara tidsbegränsat till ett år i taget.

Läs mer

Den säkerhetspolitiske experten Mike Winnerstig har lagt fram förslag om att att svenska soldater skall öva i de baltiska länderna tillsammans med baltiska styrkor.

Motivet skulle vara att visa att Sverige menar allvar med sin solidaritetsförklaring.

Winnerstigs resonemang bygger på att Sverige är förpliktat att militärt stödja balterna. Någon sådan förpliktelse finns inte. Vare sig den så kallade solidaritetsförklaringen, accepterad av Sveriges riksdag, eller solidaritetsklausulen i EU:s Lissabonfördrag binder Sverige till att ge militärt stöd. Vi bestämmer som alliansfritt land själva om och i vilken form vi ger stöd vid en konflikt. De baltiska staterna har gått med i Nato för sin säkerhets skull, och Nato har nyligen placerat 4500 man i Baltikum. Det är de baltiska staternas säkerhetspolitiska vägval, och det ställer inga krav på att Sverige skall agera.

Läs mer