utvald

När USA den 6 augusti 1945 fällde den första atombomben någonsin över den japanska staden Hiroshima var jag själv nio dagar gammal och lyckligt ovetande om det inträffade. Mycket har hänt sedan dess. Jag och ”bomben” har fyllt sjuttiotvå. Men fortfarande har vi inte kommit så långt att mänskligheten kan andas ut i vetskap om att sådana ödesdigra vapen numera hör till historien.

Nej, kärnvapnen har bara blivit fler och kraftfullare. Och idag håller världen åter andan, i skräck för vad som kan komma att ske ifall någon stat, av misstag eller högst kalkylerat, skulle trycka på knappen och utlösa Harmagedon.

Läs mer

”Sverige bör fundera noga innan man skriver under. En del av vårt säkerhetssamarbete kan hindras av avtalet”, säger USA:s nedrustningsambassadör Robert Wood i en intervju .

Woods intervention är bara en i raden från amerikanska företrädare. Enligt Dagens Nyheter skall amerikanske tjänstgörande ambassadören i Stockholm ha varnat Sverige för att underteckna konventionen. Detta skulle, enligt ambassadören, kunna försämra försvarssamarbetet med USA. Enligt Svenska Dagbladet skall en liknande varning ha framförts av USA:s försvarsminister James Mattis i ett brev till försvarsminister Peter Hultqvist.

Det går knappast att hitta något sakskäl för att svenska samarbeten om nya militära system skulle äventyras om Sveriges riksdag ratificerar den konvention om förbud mot kärnvapen som FN:s generalförsamling har antagit, under Sveriges medverkan och bifall.

Det verkar snarare som om frågan nu används av USA för att få Sverige att ställa in sig under amerikansk ledning.

Läs mer

”U.S. Military joins military drill in neutral Sweden at same time as rival Russian war game”, lyder rubriken på en artikel av Damien Sharkov i ansedda amerikanska nyhetsmagasinet Newsweek. Artikeln handlar om den svenska försvarsövningen Aurora 17, i vilken bland andra ”neutrala Finland” medverkar, tillsammans med ett antal Nato-stater.

I artikeln uttalar sig Sveriges försvarsminister Peter Hultqvist för ”behovet av USA:s närvaro i området [Nordeuropa]”. ”Det är en viktig signal till den svenska befolkningen, och till andra länder och partners, att vi tar […] säkerhetssituationen på allvar.” Med detta är det sagt att Aurora 17 också har en symbolisk dimension. Övningen ska påverka opinionen och få denna att omfatta amerikansk närvaro på svensk mark, i svenskt luftrum och i svenska hamnar och vatten, i krig som i fred.

Läs mer

En huvudledare i Dagens Nyheter (8/9) riktar ett våldsamt angrepp på motståndet mot den snart inledda försvarsövningen Aurora 17. Ledaren saknar nyanser och inriktar sig på att genom guilt by association få alla demonstranter att framstå som Rysslandvänner. Ledaren har däremot inte ett ord att säga om själva övningen.

Men många av de grupper som nu demonstrerar mot övningen saknar också nyanser i sin kritik av övningen. Sveriges försvarsmakt måste faktiskt kunna öva för ett anfall mot vårt land – och egentligen tillsammans med vilka väpnade styrkor som helst. Det viktiga är att det utkämpas en försvarsstrid och att det är Sverige som är den försvarande parten.

Bristen på sådana här övningar i det nära förflutna har varit svårartad och står i skriande kontrast till de resurser som har avdelats för svenska militära operationer utomlands. Omfokuseringen på det svenska territoriet är sannerligen både välkommen och hälsosam. Att den svenska försvarsmakten har så dåligt med eget folk, en konsekvens av det huvud- och ansvarslösa beslutet 2009 att skrinlägga den folkligt förankrade värnplikten, nödvändiggör utländska soldaters närvaro i sådana här övningssammanhang.

Läs mer

År 1809 fick Sverige en för sin tid mycket modern författning. Den hade tillkommit efter en politisk revolution. I 1809 år regeringsform var maktdelningen inskriven, med självständiga domstolar och en begränsad kungamakt. Det gustavianska enväldet försvann genom bakdörren och tredje ståndet gjorde sin entré. Unionen med Norge förstärkte det radikala anslaget. Den norska grundlagen från 1814 innehöll starka demokratiska element.

Läs mer

Den 5 september avlämnade Försvarsmakten på regeringens uppdrag en delrapport  inom den så kallade Perspektivstudien. Studien ska beskriva Försvarsmaktens utveckling fram till 2035. Rapporten beskriver en stegvis ökning av den operativa försvarsförmågan för att kunna möta framtida händelseutvecklingar efter 2020 och skall bidra till försvarsberedningens arbete att ta fram en försvarsinriktning för 2021–2025.

Vi har på den här sajten tidigare kommenterat den första delen av perspektivstudien som kom 2016. Denna slog fast att den överordnade strategin fortsatt är ett tröskelförsvar baserat på en yrkesarmé, med stor satsning på vapenutveckling och i slutändan stöd från Väst vid konflikt eller krig.

Strategin med tröskelförsvar och militär hjälp från främmande makter utvecklas vidare i andra delen av perspektivstudien.

Det säkerhetspolitiska läget för en längre tid framåt är ytterst svårbedömt, enligt studien, och hoten under perioden fram till 2035 förväntas bli svårare att identifiera, mer komplicerade att hantera och hotbilden alltmer mångfacetterad.

Med nuvarande försvarsuppgörelse kommer det att uppstå ett ökat ”förmågegap” i förhållande till Ryssland redan efter 2020.

Läs mer

Svenska regeringen röstade under våren för en FN-resolution om avskaffande av kärnvapen. Regeringen skall nu lägga förslag till riksdagen om ratificering av konventionen. Företrädare för den amerikanska administrationen har emellertid på olika sätt försökt påverka den svenska linjen.

Enligt Dagens Nyheter skall amerikanske tjänstgörande ambassadören i Stockholm ha varnat Sverige för att underteckna konventionen. Detta skulle, enligt ambassadören, kunna försämra försvarssamarbetet med USA. Enligt Svenska Dagbladet skall en liknande varning ha framförts av USA:s försvarsminister James Mattis i ett brev till försvarsminister Peter Hultqvist.

Utrikesminister Margot Wallström, som från början har varit drivande för Sveriges ja till konventionen, säger sig stå fast vid att Sverige skall ratificera konventionen men gör tillägget att förslaget skall analyseras mer i detalj.

– Vi måste titta på den här konventionen som kom till under väldigt kort tid och med ett antal skrivningar, som vi menar att vi måste titta på ur samarbets- och folkrättslig synpunkt. Den tiden kommer vi att ta oss nu.

Läs mer

Moderaterna har presenterat sitt förslag till försvarsbudget dels för perioden 2018-2020 och dels för 2021-2025. Förslaget kommer att läggas fram för moderaternas stämma i oktober.

För de närmaste två åren är satsningen att förstärka markstridskrafterna genom att börja bygga upp en tredje armébrigad i Skåne. En ökning av numerären i Hemvärnet bör inledas samt att samtliga Archerpjäser bör behållas och förbandssättas. Luftförsvarsförmågan skall förstärkas genom ett tidigarelagt införande av luftvärn med medellång räckvidd.

För perioden 2012-2025 vill moderaterna ha beslut om nya förbandsorter och utökning av befintliga förband och enheter. Prioriterad verksamhet är ny flygflottilj i Uppsala, upprättande av amfibieregemente i Göteborg, samt förstärkning av stridsgruppen på Gotland. Prioriterade materielprojekt att överväga är exempelvis ytterligare ubåtar, ny generation av ytstridsfartyg samt luftvärn för ytstridsfartygen och analys av behovet av långräckviddigt luftvärn.

Läs mer

Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik kan bara ha ett huvudmål: att vi inte dras in i krig om de skulle bryta ut i vår omvärld. Av det följer att vi inte ska delta i krig någon annanstans heller. Våra stridskrafter, militära och andra, ska endast användas för att försvara det egna landet. Detta bör styra Försvarsmaktens inriktning. Det är därför vi behöver ett folkförsvar, inte insatstrupper.

Självfallet kommer Sverige att ”beröras” av krigshandlingar i en nära omvärld, också om vi inte själva skulle bli anfallna. Under 1900-talets bägge världskrig, som vi stod utanför, blev befolkningen utsatt för ekonomiska svårigheter av olika slag, och krigförande makt passerade med styrkor genom vårt territorium. En del ”opålitliga element” sattes i läger; i krigets slutskede blev vi fristad för flyktingar.

Läs mer

Sverige är varken alliansfritt eller neutralt, hävdar Lars Wilderäng  i en gästkrönika på ledarsidan i GP 15 augusti.

I och med EU:s Lissabonfördrag skulle det finnas ett åtagande från Sverige som skulle innebära att vi ”med alla till buds stående medel ska hjälpa våra allierade EU-länder om något av dem blir angripet.”

Så är det inte. Artikel 42.7, som Wilderäng hänvisar, till förpliktar inte Sverige till annat än att stödja en annan EU-stat på det sätt vi själva finner lämpligt utifrån vår alliansfrihet. Det kan röra sig om allt från diplomatiskt stöd till fältsjukhus och, om vi så beslutar, även militärt stöd. Artikel 42.7 utformades just så att den skulle vara förenlig med alliansfriheten hos några av EU:s medlemsstater. Den andra meningen i artikel 42.7 understryker att alliansfria stater har rätt att fullfölja sin traditionella säkerhetspolitiska linje. Om detta kan man läsa bl.a. i den till svenskt Nato-medlemskap vänligt inställde ambassadören Tomas Bertelmans rapport från 2014.

Wideräng vill ha med Sverige i Nato. En utgångspunkt han anför är att vi, vid en konflikt i vårt närområde, automatiskt blir indragna. Hur vet han det? Vi har fortfarande möjlighet att ställa oss neutrala i händelse av krig. Inget är ödesbestämt.

Sveriges säkerhetspolitik har faktiskt i mer än 200 år inriktats på att vi skall undvika att dras med i krig. Den har varit lyckosam. Trots något otydliga signaler från regeringen är det alltjämt den svenska linjen. Samma politik för Finland. Med Nato-medlemskap kommer vi med stor sannolikhet att bli indragna från dag ett vid en konflikt i Östersjö-området. Utifrån sin syn på Nato-medlemskap blundar Wideräng för vissa inslag i den kommande övningen Aurora 17 där 1000 amerikanska soldater medverkar.

Sverige behöver öva militärt, och det kan vara nödvändigt att utländska styrkor deltar. Avgörande är i vilken roll och i vilket skede det sker. USA uppträder i Aurora 17 inte bara i rollen som angripare utan även i rollen som försvarare av Sverige.

Vi har rätt påkalla kollektivt självförsvar, om vi blir utsatta för ett väpnat angrepp. En gräns som inte får överskridas är dock att före ett angrepp tillåta placering av utländsk trupp på vårt territorium. Det kan utlösa och motivera ett anfall mot oss. Under Aurora 17 kommer ett antal amerikanska enheter att överföras till svenskt territorium innan krig brutit ut – under ett ”skymningsläge”.

Detta är äventyrligt och oförenligt med vår alliansfrihet, och det ger helt fel signaler till svenska folket och till omvärlden.