För en vecka sedan skrev dominerande massmedier att minst 70 personer dog, många av dem barn, i en misstänkt kemgasattack i syriska Douma den 7 april. Den som de misstänkte var som vanligt Bashar al Assad, Syriens president.
Detta är rent sakligt sett underligt, eftersom det tidigare kommit fram att de så kallade Vita Hjälmarna som finansieras av Storbritannien hade regisserat liknande helt påhittade incidenter och via youtube spridit liknande anklagelser mot Syriens regering om kemgasattacker.
Även om ett påstående kommer från en ökänd organisation som Vita Hjälmarna, bör det förstås undersökas och bekräftas eller vederläggas. Organisationen för förbud mot kemiska vapen (OPCW) i Haag fick uppgiften att undersöka om det skett en attack i Douma med kemiska stridsmedel.
Men USA, ett enat EU och då automatiskt även Sveriges regering inväntade ingen undersökning. Sveriges utrikesminister Margot Wallström utgick ifrån att uppgiften om den kemiska attacken var riktig och, när sedan ett angrepp mot Syrien planerades, tyckte hon bara att ett folkrättsbrott inte ska lösas med att man begår ännu ett folkrättsbrott.
USA, Frankrike och Storbritannien angrep Syrien med missilbombningar. Detta var ett tydligt brott mot folkrätten.
Det var nu inte första gången dessa stater begick övergrepp mot Syrien och brott mot folkrätten. USA har till och med egna truppstyrkor på marken och bombar i Syrien, förutom att de finansierar utländska legoknektar med syfte att störta Syriens regering. Men man ska också lägga märke till att Tyskland inte stödde missilattacken mot Syrien.
Inte heller Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg ville invänta någon undersökning – den kunde ju gå i oönskad riktning – och uttalade Natos stöd till attacken mot Syrien.
Margot Wallström uttalade förståelse för missilattacken i så måtto som att hon tyckte att det fanns en berättigad upprördhet över den kemiska attacken i Douma. Men bara ett barn kan ju tro att stormakters ledare genomför folkrättsstridiga krigshandlingar mot ett annat land för att de blivit upprörda. Den verkliga anledningen är förstås betydligt värre.
Alla FN-medlemmar ska i sina internationella förbindelser avhålla sig från hot om eller bruk av våld. Så börjar en av portalparagraferna i FN-stadgan. Det är folkrättens viktigaste regel. Man får inte angripa en annan stat.
Man kan inte väga ett brott mot folkrättens viktigaste regel mot att de stater som angriper har ledare som känner sig upprörda.
Innebörden av detta i fallet Douma är också att USA:s missilangrepp mot Syrien med stöd av Frankrike och Storbritannien är ett grovt och tydligt brott mot folkrättens våldsförbud oavsett resultatet av OPCW:s undersökning av den påstådda kemattacken. Och, väl att märka, oavsett vad man har för uppfattning om president Assads politik. Detta är viktigt, avgörande för solidariteten med Syrien och dess folk.
En helt annan sak är att det redan har kommit fram vittnesmål från befolkningen i Douma av innebörd att det inte alls förekom någon kemisk attack i Douma den 7 april, bland andra den 11-årige syriska pojken Hassan Diab, som Vita Hjälmarna lurade till att föreställa offer i en s k kemisk attack (se youtube ”Hassan Diab”) för att lättare kunna fly från Douma tillsammans med terroristerna.
Och det hör också till saken att de utlandsstödda terroristerna i Syrien är på flykt och att man från syrisk sida uppger att inga stora skador har åstadkommits av missilangreppen den här gången bl a därför att många missiler kunde skjutas ned.