För det första, Winnerstig har en politisk agenda och inga akademiska titlar i världen kan dölja det:
- Winnerstig inleder med att hävda att själv är han ”inte politiskt aktiv”, något som knappast är sant. Alla vi som har följt, läst, lyssnat och varit delaktiga i svensk säkerhetspolitisk debatt vet att Winnerstig i många år har agiterat för en svensk Natoanslutning. En snabb googling visar ett typiskt Winnerstigcitat nära tio år gammalt: ”Det finns inget annat alternativ än att gå med” (”Sverige allt närmare en Nato-anslutning”, Realtid.se, 2007).
- Säkerhetspolitik är just politik, närmare bestämt en del av utrikespolitiken. Den militära alliansfriheten är ett politiskt Jag har själv min examen från Försvarshögskolan och har där arbetat som analytiker vid forskningscentret Crismart. Varje hederlig statsvetare vet att det inte finns någon exakt vetenskap kring politiska spörsmål. Att försöka framställa sig som ”inte politiskt aktiv” när man i många år propagerat ensidigt i en politisk fråga är inget annat än ohederligt.
- Det är denna typ av ytterst politisk argumentation i illasittande så kallad ”vetenskaplig” och ”opartisk” klädsel som inte sällan ger akademin dåligt rykte. Vi ser det ofta inom den ekonomiska diskursen liksom i den förvaltningsmässiga, och allt oftare i den säkerhetspolitiska. Där experter utger sig för att veta den ”objektiva” sanningen. Det är en farlig utveckling. Statsvetenskapen är inte som naturvetenskapen, naturlagar existerar inte inom politik. Det är långt mer komplext. Det vet vi socialdemokrater. Det borde också Winnerstig naturligtvis veta (även om han på sociala medier själv skriver att han inte är socialdemokrat).
Sammanfattningsvis: Inom säkerhetspolitik finns inga ”opolitiska” experter. Att försöka framställa sig så är snarare ett tecken på bristande pålitlighet. Läs artikel