Svenska Dagbladets förstasida den 13 januari upptas av en halvsida bild med grafik som visar Rysslands försvarskostnad 2010–2019 (prognos). Där kan man se att Rysslands försvarsutgifter har stigit från 57,9 miljarder dollar 2010 till 86,3 miljarder dollar 2015, för att sedan förväntas sjunka till 66 miljarder dollar 2019.
I bildtexten sägs: ”Ryska militärutgifter sjunker i BNP-andel kommande år. Samtidigt är utgiftsnivån hög…” I förhållande till vad den är hög nämns inte, och ingenting sägs heller om att den amerikanska försvarsbudgeten är tio gånger så stor som den ryska, eller att exempelvis Saudiarabien satsar mer än Ryssland på försvaret.
Rubriken på artikeln under bilden säger ingenting om sjunkande siffror, utan basunerar i stället ut att ”Ryssland storsatsar på modernare kärnvapen”. Inte heller i den stort upplagda artikeln inne i tidningen (två sidor) talas om sjunkande siffror. Tvärtom påstås att ”den massiva militära upprustningen fortsätter, även om ekonomin är en bromskloss”.
Vidare citeras Försvarsberedningens rapport som hävdar att ”Rysslands militära förmåga i absoluta termer” kommer att ”fortsätta öka under hela den kommande tioårsperioden”. I artikeln heter det vidare: ”Fortsatt militär upprustning på den ryska sidan innebär också att det militära trycket skärps ytterligare i Sveriges närområde runt Östersjön.”
Vad menas? Siffrorna på första sidan anger som källa Professor Julian Cooper. En minskning från Coopers 86 miljarder 2015 till 66 miljarder 2019 innebär en minskning på närmare 25 procent, alltså drygt sex procent per år under fyra år. Är detta en ”massiv militär upprustning”? Och i förhållande till vad, frågar man sig.
Läser man Julian Coopers rapport avslutas den med några reflexioner inför framtiden. Där säger Cooper (knuten till SIPRI): ”Utvecklingen i Ryssland antyder att, efter ett antal år där militärutgifterna prioriterats, också under ekonomiskt svåra tider, så anser landets ledarskap att en övergång nu kan göras till en reducerad nivå av resursallokeringar till det militära. ”
Det är svårt att komma ifrån intrycket att det är något som inte stämmer här. SvD tar uppenbarligen valda delar av en rapport som utmynnar i att Rysslands militära satsningar minskar till intäkt för att Ryssland ökar sina militärutgifter. ”Fake news”, eller? En mer noggrann tolkning av källmaterialet borde snarare ge anledning till en rubrik av typen ”Rysslands militärutgifter väntas sjunka”. Den följande artikeln borde rimligen ha innehållit några funderingar kring innebörden av detta.
Men det låter sig tydligen inte göra i det svenska debattklimatet i försvarsfrågan.
Ett annat exempel på vad läsare av våra största morgontidningar i dagarna utsätts för är Dagens Nyheters hantering av intervjun med Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg inför dennes besök hos Folk och Försvar i Sälen (14/1). DN lyfter fram att Sverige, enligt Stoltenberg, inte har någon garanti för hjälp från Nato i händelse av angrepp mot Sverige. Precis som om Stoltenberg skulle ha kunnat säga något annat. DN vet mycket väl att detta är vad Natos generalsekreterare måste säga till en icke-medlem. Hur ska han annars kunna motivera organisationens existens gentemot medlemmarna?
Det hindrar inte DN från att som om det vore en nyhet sätta förstasidesrubriken ”Nato –chefen: ’Ingen garanti att alliansen försvarar Sverige’”. Och att i underrubriken på förstasidan varna för vad som händer om Sverige skriver under FN:s kärnvapenkonvention: ”Får konsekvenser”, citerar DN Stoltenberg i rubriken. I intervjutexten säger Stoltenberg inte detta. Han säger: ”kan det få konsekvenser”, vilket är något annat. Och även här – han hade inte kunnat säga något annat med tanke på den största Nato-medlemmens oblyga hot mot Sverige i denna sak.
SvD och DN driver frågan om ett svenskt Nato-medlemskap. Det är deras fulla rätt. Men de gör det inte alltid med blanka vapen. De söker båda på olika sätt att föra svenska folket bakom ljuset, på samma sätt som skedde med ubåtsfrågan under det kalla kriget.
Till frågan om vad det betyder för det svenska offentliga samtalet att våra båda ledande morgontidningar så oblygt förvränger fakta och vilseleder med urval och förvanskade citat i ämnen som rör en för landet så avgörande fråga som en anslutning till försvarsalliansen Nato är det värt att återkomma i annat sammanhang.
Anmärkning. – Författaren är ambassadör och var huvudsekreterare i den Ekéuska ubåtsutredningen.