De etablerade opinionsbildarna Otto Järte och Rudolf Kjellén gav för hundra år sedan anonymt ut stridsskriften Sveriges utrikespolitik i världskrigets belysning. Tendensen var glasklar: ”Vi måste stå på den sida som är emot Ryssland: för vår egen skull, för Europas skull och för hela mänsklighetens skull”.
Högerdebattörernas motiv att varna för ryssen var lika klara: ”Mellan oss och honom går germanernas klyfta mot lägre raser. Vi äro delaktiga i germanernas stam, vi ha fått en lott i mänsklighetens högsta kultur”.
Den rasistiska argumentationen är inte längre gångbar men rädslan för ryssen består. Dagens uppjagade stämning kring (möjliga) utbåtar motsvaras av dåtidens militära oro för kringvandrande ryska sågfilare. Fast då som nu är grunden för oron något oklar.
I den här antologin till försvar för den svenska alliansfriheten går den tidigare Moskvaambassadören Sven Hirdman igenom de teoretiska krigsriskerna för Sverige i förhållande till Ryssland. Han listar tre olika scenarier för rysk aggression som skulle kunna beröra oss. Det minst troliga är ett isolerat ryskt anfall på vårt land. De andra händelser som kan oroa är dels en ny stormaktskonflikt i Europa mellan Ryssland och Nato, dels en militär konflikt på lägre nivå mellan Ryssland och de baltiska staterna. I inget av fallen skulle ett Nato-medlemskap gagna svensk säkerhetspolitik. Läs hela artikeln.