De svenska Nato-entusiasterna har inte haft mycket att glädja sig åt på sistone. Inom militäralliansen har det gnisslat mer än brukligt under snart ett par års tid. Det har därför varit taktiskt klokt att ligga lågt på hemmaplan. Den svenska regeringsmaskinen framhärdar förvisso i sina ansträngningar att vara Nato och den största medlemsstaten till lags. Men det måste ha bjudit betydande svårigheter i ett läge, när det inte är gott att veta, vad dessa storheter själva står för. Svensk regeringspolitik tvingas därför att hoppa från tuva till tuva, blunda för folkrättsbrott (som Sverige självt har del i), bedyra att oklarhet råder, när det exempelvis är solklart, att de svenska soldaterna i Irak omedelbart måste dras hem – de borde aldrig ha sänts dit. Varför det alliansfria Sveriges officiella företrädare inte kan tala klarspråk är obegripligt.
Mera begripligt är det förvisso, att en tidigare socialdemokratisk statsminister, Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg inte kan göra det. Hans huvuduppgift i dagsläget har varit och är att dölja de sprickor, som det amerikanska agerandet i Mellanöstern har fört med sig, särskilt efter Washingtons utomlegala avrättning av den iranske generalen Qassem Soleimani och hot om snara folkrättsstridiga aktioner mot Iran. Parodiskt var Stoltenbergs framträdande efter senaste mötet med Nordatlantiska rådet i Bryssel, där han som en sömngångare upprepade temat, att det nu är Iran som ”must refrain from further violence and provocations”. Pressrapporteringen efteråt noterade med förvåning: ”He said nothing about NATO allies having called on the U.S. specifically for restraint.”
Men fanns det då ingen kritik av USA från de europeiska allierades sida? frågade en norsk journalist oroligt-nyfiket. Och åter det sömngångaraktiga svaret: “The meeting we had today was actually a meeting where we saw a very strong unity from all allies on the importance of standing together in the fight against international terrorism.” Stoltenberg fortsatte: “Again, NATO allies are very concerned about Iran’s activities in the region. And the NATO allies condemned – and have condemned many times – attacks on coalition forces by Iran and supported groups [in Iraq]. And that criticism, that position, was reiterated by many allies in the meeting today.” “Many”, inte “all”. Tysklands utrikesminister Heiko Maas kunde ändå inte låta bli att hälla malört i bägaren, när han förklarade, att “the situation has become more unpredictable after his killing and the efforts to reduce tensions have become even more difficult”.
Man brukar säga, att hälsan tiger still. Men nu är det en sjuk sak som tiger.