I en artikel i Flamman den 24 mars hävdar Sigyn Meder och Peo Österholm att Sverige ska bidra till ett regimskifte i Irak. Vi har hört detta slags imperialistisk propaganda förr. De menar att det är fel regering som sitter i Bagdad för närvarande.
För att uppmärksamma att det är 20 år efter USA:s invasion i Irak vill de gå vidare i samma spår som USA och genom påtryckningar utifrån få till ett regimskifte men nu i deras egen smak:
”Kan det inte nu vara läge för Sverige – 20 år efter invasionen – att ompröva vår inställning och visa att vi står på demokratirörelsens sida och inte på regimens, precis som vi gör i Iran.”
Detta är en klassisk interventionistisk linje, som i grunden rimmar med USA:s inställning, och för övrigt numera även Rysslands, att slå mot statsledningar som inte är till behag. Det strider helt mot den centrala folkrättsliga principen om icke iblandning i andra staters interna angelägenheter. Det är uteslutande en sak för det irakiska folket att avgöra hur det egna landet ska ledas och av vilka. Detta ska försvaras och all utländsk inblandning ska motverkas.
Felet med den nuvarande regeringen är enligt Meder och Österholm att den är odemokratisk, och de vill sätta sitt hopp till en ”demokratisk rörelse” som skall upprätta en rättsstat i Irak. Allt sådant ska vi helt överlåta till det irakiska folket att klara ut.
De hänvisar till västvärldens aggressiva reaktioner mot Iran och vill ha något liknande mot Irak. Inställningen är obehagligt anpasslig och i linje med det värsta väst förmår propagera. Det är en uppfattning som i förlängningen kan leda till krav på sanktioner liknande de som nu pressar Iran.
Författarna förfäktar en inblandning i Iraks inre angelägenheter som strider mot FN-stadgans interventionsförbud. De står på fel sida av en grundläggande skiljelinje.