Finland förhandlar nu med USA separat om ett bilateralt försvarssamarbetsavtal, DCA.
Om det genomförs skulle det bland annat ge USA:s väpnade styrkor möjlighet att utan hinder använda finsk mark för baser och för förvaring av material.
Vilka baser det kan röra sig om är ännu inte helt känt men Finlands nordligaste flygplats, Rovaniemi, har nämnts.
Helsingin Sanomat kan nu meddela att USA visat intresse särskilt för norra Finland och där i synnerhet för Lapplands flygflottilj med Rovaniemi som bas.
Tidningen skriver att detta är enligt president Niinistö positivt eftersom finländarna inte skulle försvara sin vidsträckta norra region ensam.
Niinistö säger till tidningen: ”De har utan tvekan haft ett intresse för norra Finland. Det är ganska bra ur vår synvinkel att andra också tar hand om norra Finland, där avstånden är långa.”
Anledningen till USA:s intresse är ”uppenbar” menar presidenten men beklagar samtidigt att utvecklingen går mot att det militära fokuset skiftar till Arktis.
För Finland kan ett DCA-avtal med USA både innebära möjlighet att få militärt stöd vid ett angrepp på landet men också medföra risk för att USA använder baser i norra Finland för att konfrontera Ryssland och öka spänningarna i regionen där Ryssland på Kolahalvön har sina strategiska kärnvapenbaser.
Niinistö säger till Helsingin Sanomat att förändringen av den geopolitiska inriktningen ”tyvärr innebär en instabil ökning av militär aktivitet”.
Det presidenten konstaterar har för de flesta bedömare stått klart sedan flera år tillbaka.
USA och Ryssland befinner sig i något som närmast liknar en kapprustning uppe i norr. För Ryssland har regionen dessutom fått ökad betydelse då man riskerar att blockeras i Östersjön efter Natos utvidgning. De kärnvapenbestyckade och kärnenergidrivna ryska u-båtarna som baserats på Kolahalvön är Rysslands främsta strategiska vapen, och man rustar upp sin norra flotta och sina robotstyrkor i norr för att säkra baserna och passagen för ubåtarna ut i Nordatlanten.
USA rustar upp sin Andra Flotta med uppdraget att verka runt Nordkalotten och kunna utmana Ryssland i regionen.
USA har genom ett DCA-avtal med Norge redan säkrat tre flygbaser och en örlogsbas i vårt grannland med siktet att skapa en stark militär närvaro i norr inför rustningskapplöpningen med Ryssland.
Också Sverige förhandlar nu med USA om ett DCA-avtal. Vilka baser USA kan komma att kräva på svenskt territorium kan man än så länge bara spekulera om. Förra försvarsministern Peter Hultqvist har sagt att Kallax flygplats och Kiruna kan vara aktuella med tanke på Nordkalottens stora strategiska intresse för USA. (se kommentar på den här sajten till de nordiska ländernas DCA-avtal)
Både i Norge och i Finland har det börjat komma fram betänkligheter mot vad ett DCA-avtal med USA kan innebära. Flera bedömare i våra grannländer tycks vara medvetna om att ett sådant avtal både kan ge en viss trygghet men också kan innebära att USA använder baserna för att uppnå egna intressen i regionen som inte behöver överensstämma med värdlandets.
För både USA och Ryssland är regionen i första hand en viktig del i stormaktspelet kring de strategiska kärnvapnen och stormakternas globala positionering inför en möjlig framtida konfrontation där även Kina är med som en framtida makt i Arktis.
Utvecklingen uppe norr är något som hittills inte direkt berört förhållandet mellan Ryssland och Nato-länderna där territoriella frågor som Natos framflyttning mot ryska gränsen, uppbyggnaden av markstyrkor, gamla gränsfrågor, nationalitetsfrågor och gamla intressesfärer med mera står i fokus.
De nordiska länderna har allt intresse av att Nordkalotten återgår till det lågspänningsområde det varit sedan slutet av kalla kriget. Småstaterna blir lätt brickor i ett stormaktspel om de dras in i kapprustningen i norr. För president Niinistö är detta också ett oroande scenario och till Helsingin Sanomat säger han att:
”Tyvärr verkar det som om det militära fokuset skiftar till de arktiska regionerna.”
Det återstår att se hur långt en sådan klarsyn räcker om USA med hänvisning till ett DCA-avtal börjar driva sina egna intressen på norsk, finsk eller svensk mark i tvekampen med Ryssland uppe norr.
I Sverige förs knappast någon kritisk diskussion kring de pågående förhandlingarna om ett DCA-avtal. Det är viktigt att en vaken opinion som vill slå vakt om svenskt självbestämmande kräver att regeringen informerar allmänheten om vad för slags avtal man är i färd med att teckna.