USA har sedan statens grundande år 1776 varit i krig utom under 11 år. Sverige har under nästan lika lång tid sluppit krig tack vare en klok freds- och alliansfrihetspolitik. Redan mot denna bakgrund verkar USA och Sverige vara strange bedfellows. Efter att ha tagit del av utgivarnas senaste inlägg (Är Försvarsmakten att lita på? – BEVARA ALLIANSFRIHETEN) undrar man om försvarsministern och Försvarsmakten är helt historielösa. Jag anbefaller därför ansvariga personer att läsa professor David Vines senaste bok: The United States of War. A Global History of America’s Endless Conflicts, from Columbus to the Islamic State (University of California Press 2020).
USA har sedan invasionen av Afghanistan 2001 varit inblandat i krig. Men detta nonstop-krigande är långt ifrån något undantag. USA har nämligen sedan oberoendet från England nära på konstant varit inblandat i krig och invaderat andra länder. David Vine finner spår av blodiga konflikter från det Christofer Columbus 1494 anlände till Guantanamo Bay till den 250-åriga expansionen av det amerikanska imperiet. Hans forskning tar sikte på fjorton länder och territorier, och han visar hur amerikanska ledare över generationsgränserna har skapat ett självgående system av krig och militära baser (cirka 800 stycken, vilka underlättat krigsäventyren och gjort interventioner ”more likely”). USA:s långa historia av militär expansion har präglat amerikanernas syn på våld och militarism. En recensent, Yaleprofessorn Greg Grandin, ser boken som en “invaluable guide to a country that, long before Orwell came along, said war was peace–and interventionism was the highest form of anti-colonialism “. Boken är ett resultat av arton års forskande i ämnet som David Vine ägnat sig åt.
Mycket illustrativa är David Vines “Lists of U.S. Military Bases Abroad, 1776-2019” [Lists of U.S. Military Bases Abroad, 1776-2019 | AU Digital Research Archive (american.edu)]
De krig som startade 2001 har kallats ”forever wars”, men som visas i boken är denna typ av krig snarare normen i USA:s historia. Sedan USA bildades har man alltså varit förskonad från krig i elva år! Författaren sätter även epitetet “out-of-control war” på många av krigen, helt i linje med den preussiske generalen och militärteoretikern Carl von Clausewitz’ tänkande.
USA initierade de flesta av sina krig: ”Most were aggressive, offensive wars of choice”. Det noteras att man invaderat Kanada åtminstone elva gånger och hade planer under 1930-talet på att göra ytterligare en intervention. Inte många idag ” think of California, the Southwest, and parts of Colorado, Utah, and Wyoming as occupied territory, they’re controlled by the United States because the U.S. government instigated a war with Mexico in 1846, invading and taking almost half its land. The military invaded and occupied hemispheric neighbors, including Cuba (six times), Honduras (eight times), and Panama (twenty-four times). More fighting followed in China, Cambodia, Laos, Serbia, and Sudan, among others. Elsewhere the U.S. government has waged proxy wars and backed coups in places such as Guatemala, Iran, Indonesia, Chile, and Afghanistan.”
Redan George Washington såg USA som ett “rising Empire.” Och Thomas Jefferson var en av många som hoppades och utgick från ett expanderande territorium i alla väderstreck.
Del fem i boken har rubriken “Hyperimpeialism”, med underrubriken ”Did the ‘cold war’ end”, och tar sin start med USA:s invasion av Afghanistan den 7 oktober 2001 och ”the so-called global war on terrorism”. David Vine anser att “this period is distinct because it features the emergence of a hyperimperialism marked by
(1) unprecedented levels of military spending despite the absence of an imperial competitor akin to the Soviet Union or any comparable threat;
(2) unprecedented levels of power and influence for the Military Industrial Complex as a result of and reinforcing skyrocketing military expenditures;
(3) unprecedented breadth in the deployment of U.S. military bases and troops abroad, with installations now in around eighty-five countries and territories and a growing number of secretive special operations forces in nearly every country on Earth; and
(4) unprecedented U.S. military intervention, base construction, and warfare in the Greater Middle East, resulting in levels of death, injury, displacement, and destruction not seen since the U.S. wars in Southeast Asia.”
Och David Vine fortsätter:
“U.S. leaders’ increasing reliance on the U.S. military has also been a reaction to escalating geopolitical-economic competition with Europe, Russia, India, other rising powers, and especially China, at a time when the U.S. Empire has been weakened by deindustrialization, economic instability, mounting inequality, escalating national debt, and astronomically costly wars.”
Intressant att notera är att efter att det så kallade kalla kriget avstannat, ändrades endast marginellt USA:s ”underlying base structure.”
“The American military system had become its own reason for being”, citeras i boken.
Och David Vine fortsätter:
“The military-industrial complex that Eisenhower had warned about remained an important influence on government policy and spending priorities. Having been in place for a half century or more, the defense industries, intelligence agencies, secret weapons systems, massive army, widespread overseas deployment of military personnel, web of military alliances, and economic burden of maintaining global military superiority were taken for granted by most Americans and [were] rarely the subject of serious debate. The majority of the population had never known a time when the United States was not mobilized for war.”
Boken visar att USA:s krig i stort sett alltid skett på USA:s premisser, vilket även gäller grundbulten i Natostadgan: “Utrikesministern Dean Acheson klargjorde dock att artikel 5 ’leaves the decision of how and when to respond to an attack up to individual government’. […] Med detta konstaterande accepterade Kongressen fördraget” (Nato 70 år – BEVARA ALLIANSFRIHETEN).
Närmast självklart kan ett fredsälskande folk inte dela säng med en stat som under 250 år (minus 11 år) befunnit sig i krig. Vi måste därför föra en klok freds- och försvarspolitik och stå på egna ben.