Försvarets Materielverk (FMV) har genomfört prov med ett anti-ubåtsvapen. Myndigheten skriver i ett pressmeddelande :
”Med en samtidig avfyring av 36 granater genomförde FMV en verifieringsskjutning av det anti-ubåtsvapen som 2020 ska finnas på två minröjningsfartyg.”
Vapnet skall fästa på en främmande ubåt i undervattensläge och med riktad sprängverkan åstadkomma ett litet hål i skrovet så att ubåten skall tvingas upp. FMV gör dock försiktighetsvis en reservation:
”Granaten ska skapa en mindre skada i ubåtsskrovet, som ska ge ubåten problem, och förhoppningsvis tvinga upp den till ytan.”
Att tvinga en ubåt till ytan är hart när omöjligt. Ingenstans i världen har man lyckats med det. I våra skärgårdsvatten med svåra djup- och vattenförhållanden är uppgiften än mer utsiktslös.
FMV skall nu inte lastas för att man satsar kraft och pengar på att utveckla ett sådant vapen.Det är regeringens direktiv (IKFN-ordern) till Försvarsmakten om hur vi skall möta kränkningar av territoriet som är grunden.
I den nu gällande IKFN (1982:756) står det:
”En utländsk ubåt som påträffas i undervattensläge inom svenskt inre vatten skall hindras från att bedriva fortsatt verksamhet där. Därvid får vapenmakt tillgripas utan föregående varning. Om det behövs, får sådana vapen användas som medför risk för att ubåten sänks eller görs manöveroduglig på något annat sätt. Om ubåten intar övervattensläge, skall den identifieras och för vidare åtgärder föras till en ankarplats.”
Försvaret har således inte uppgiften att sänka ubåten utan att tvinga upp den. Dock får sådana insatser göras, ”om det behövs”, som medför att ubåten sänks.
Den här balansgången kan inte vara lätt för försvaret och erfarenheten av flera års misslyckade ubåtsjakter visar att man har valt den försiktiga vägen att söka tvinga upp och inte att sänka eller på annat sätt oskadliggöra en ubåt. I boken Försvaret främst som finns för nedladdning på denna sajt redogörs i kapitlet Att värna territoriet i ord och handling, sid 167, för hur IKFN kommit att tillämpas.
Det alternativ som flera kritiker av nuvarande IKFN förordat är en tydlig skrivning om att försvaret skall sänka en främmande ubåt som påträffas i undervattensläge på svenskt inre vatten.
Redan idag finns vapen som kan sättas in för att genomföra en sådan operation: automatisk avfyring av fasta minor, målsökande torpeder, sjunkbomber som fälls i stora fält.
Det vapen som nu åter testas är uppenbarligen den gamla ELMA-granaten som sattes in vid flera insatser från 1985 utan någon känd verkan.
Med en stående IKFN-order om sänkning skulle FMV kunna inrikta sig på att ta fram skarpa vapen för att värna territoriet istället för att försöka blåsa liv i ett gammalt verkningslöst vapen som är utformat för att vara snäll mot en främmande ubåt.