Regeringen har lagt fram en proposition om Totalförsvaret 2025–2030 (2024/25:34). Vi har kommenterat den. Sammansatta utrikes- och försvarsutskottet ställer sig nu bakom regeringens säkerhetspolitiska inriktning. Utskottets yttrande finns att läsa här.
Utskottets majoritet går för avslag på samtliga inkomna motioner som bland annat innehåller förslag om restriktioner beträffande kärnvapen, begränsningar i de rättigheter USA tillerkänts enligt DCA-avtalet samt att det svenska försvaret ska vara defensivt
När det gäller DCA-avtalet upprepar utskottet sin tidigare i samband med godkännandet av avtalet redovisade uppfattning ”att all verksamhet som omfattas av DCA-avtalet ska utföras med full respekt för Sveriges suveränitet, svenska lagar och Sveriges internationella rättsliga förpliktelser” och ”att Sverige fortsätter att avgöra vilken verksamhet som får äga rum på svenskt territorium.” Utskottet konstaterar ”att DCA-avtalet inte öppnar för att föra in kärnvapen eller att etablera permanenta utländska baser på svenskt territorium i fredstid.”
Utskottet noterar vidare att USA har rätt att vidta åtgärder för att säkerställa ordningen och skydda personalen inom och i den omedelbara närheten av de sjutton baser som de amerikanska militära styrkorna har tillgång till enligt DCA-avtalet. Men USA har även rätt att vidta säkerhetsåtgärder längre utanför baserna än så i syfte att skydda de amerikanska styrkornas arbete. Utskottet vidhåller att det då krävs att det råder extraordinära omständigheter och att de åtgärder som vidtas måste vara nödvändiga, proportionerliga och i enlighet med gemensamt godkända säkerhetsplaner.
Vi har åtskilliga gånger utvecklat vår syn på dessa tolkningsfrågor och redovisat att DCA- avtalets ordalydelse öppnar för att de amerikanska styrkorna får friare händer på svenskt territorium än vad utskottet är berett att medge. Det är framför allt fyra saker i avtalet som belyser dess svårartade karaktär.
Avtalet är ensidigt. Det ger USA rättigheter och Sverige skyldigheter. USA har ingen plikt enligt avtalet att stödja Sverige i ett svårt läge.
De amerikanska militära styrkorna ges enligt avtalet ”obehindrad” rätt att använda de sjutton baserna för militär verksamhet så som manövrar, transiteringar, landningar, tankningar, inkvartering av personal med mera. Avtalet förutser dessutom att parterna kommer att komma överens om att delar av baserna endast ska få användas av de amerikanska militära styrkorna.
De amerikanska militära styrkornas luftfartyg, fartyg och fordon får enligt avtalet ”resa in i, resa ut från och röra sig fritt på svenskt territorium. Sådana luftfartyg, fartyg och fordon får inte bordas eller kontrolleras utan Förenta staternas samtycke.”
Tillämpningen av avtalet bygger inte på samtycke. USA har de rättigheter som Sverige från första början genom att underteckna avtalet lämnat sitt samtycke till. Dessa rättigheter har Sverige därmed att respektera. Regleringen av tvister enligt avtalet bygger på ”samråd”. Vad som gäller om samrådet inte leder till konsensus lämnas öppet. Parterna är helt enkelt tvungna att komma överens. Det är ingen stark position för en småstat som Sverige i förhållande till en mäktig stormakt som man gjort sig ytterst beroende av. Försvarsminister Pål Jonson och andra har förklarat att avtalet grundar sig på ”tillit”. Men ”tillit” är i stormaktssammanhang inget för den mindre staten att bygga på. Intressen förskjuts ofta snabbt och blir lätt uttunnade. Den kommande Trump-eran lär belysa detta med råge. Statsledningarna i Ukraina och i Syrien har säkerligen en hel del att förtälja om saken.
Det råder ingen tvekan om att DCA-avtalet går mycket långt (”obehindrad tillgång till” baserna och ”röra sig fritt på svenskt territorium”). Det gör oss utsatta och sårbara. Skulle dock statsledningen i ett konkret fall hävda att USA agerar i strid mot den av utskottet hävdade ståndpunkten ”att Sverige fortsätter att avgöra vilken verksamhet som får äga rum på svenskt territorium” är vi naturligtvis beredda att backa upp den hållningen. Med tanke på hur avtalet är avfattat och på hur det militär- och säkerhetspolitiska etablissemanget här i landet numera genomgående tenderar att göra USA:s ståndpunkter till sina är risken betydande att vi lär få vänta på ett sådant tillfälle, om det nu alls kommer att yppa sig.
När det gäller statsledningens planer på att ge sig in i den indo-pacifiska regionen konstaterar utskottet att det ligger i Sveriges utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska intresse att bidra till fred och stabilitet i regionen, bland annat genom att ”där öka närvaron” för att ”bemöta gemensamma utmaningar, upprätthålla stabilitet, försvara den regelbaserade världsordningen och säkra handelsflöden.” Vi kommenterar inte detta sanslösa projekt närmare. Det framstår i sin hybris som i bästa fall bara löjeväckande.
Läs mer:
Regeringen vill få DCA-avtalet med USA genomfört men för vilken användning? – BEVARA ALLIANSFRIHETEN
Statsministerns visioner bådar inte gott för framtiden – BEVARA ALLIANSFRIHETEN