[…] Rysslands agerande påverkar norra Skandinavien, då ett slags rysk ”intressecylinder”, under ytan, på land och i luften, etableras runt Kolahalvön. Denna sträcker sig långt ut i Norska havet, Barents hav och in norra Finland, Sverige och Norge. Inom detta område anser Ryssland att man behöver ha en klar bild av vilka militära resurser som rör sig där för att tidigt kunna upptäcka hot mot norra Skandinavien.[…]
Vad som är alltmer tydligt är att USA nu verkar vara på väg att utveckla en mer aktiv politik i Arktis för att möta utvecklingen där. Att Ryssland och Kina inte kan lämnas ensamma i att hantera utvecklingen i Arktis, tycks vara den främsta grunden för den policy USA är på väg att sjösätta. Ett mer aktivt amerikanskt agerande är sannolikt på väg i Arktis. USA är i detta sammanhang ”too big not to care” och är den stat med störst resurser och vana att hantera stora utvecklingar och agera på dem.[…]
För det nordliga perspektivet behöver svenska militära resurser avsättas för att möta Rysslands agerande på Nordkalotten, främst till följd av de ubåtsbaserade strategiska kärnvapnens centrala roll. Att det inte behöver eller ens bör vara samma typer av förband, volym och sammansättning, som tidigare fanns där är också tydligt. Rysslands syfte är troligen inte ockupation av övre Norrland i syfte att nå Atlantkusten, utan handlar mer om att skydda den kärnvapenstrategiska kapaciteten, vilket mycket väl kan innebära offensivt agerande i nordområdena. Läs rapporten