[…] ”Natopolitanism” heter en färsk antologi på engelska, sammanställd av historikern Grey Anderson som kan hjälpa oss att förstå det. Boken består av tjugo essäer, den äldsta från 1994. De nyaste texterna har bara några månader på nacken. […]
Realisterna menar att ekonomins och ideologiernas betydelse för relationerna stater emellan är överdriven: en stat försvarar alltid i första hand sin egen existens, inte något politiskt system. Stater går inte i krig för att kapitalister vill tjäna pengar eller för att skydda mänskliga rättigheter, utan för att främja sina egna geopolitiska intressen, menar realisterna.
De får mothugg av Benjamin C. Schwarz som i sitt bidrag menar att USA:s utrikespolitik – och därmed Nato – har som mål att hålla världen öppen för amerikanska företag och tummen i ögat på potentiella ekonomiska rivaler som Tyskland och Japan.
Om man får tro Schwarz så är utsikterna för att USA i framtiden lämnar Nato i sticket obefintliga, vare sig Donald Trump väljs till president eller inte. USA behöver Nato för att behålla kontrollen över Europa och – på sikt – få medlemsstaterna att ställa upp på USA:s sida i en framtida militär kraftmätning med Kina. Trumps olika kritiska utspel för några år sedan var ett spel för gallerierna.
Mary Elise Sarotte undersöker de ryska påståendena att USA skulle ha lovat att inte utvidga Nato med ”en enda tum” (svar nja, det var tyskarna som lovade detta men de hade ingenting att säga till om). USA:s utrikesminister Baker kom med antydningar i den riktningen men president Bush senior var stenhård: ”Det var vi som vann och inte dom. Vi kan inte tillåta att Sovjet rycker segern ur nederlagets käftar.” […]
De olika bidragen i ”Natopolitanism” bildar tillsammans en välunderbyggd och osentimental skildring av det kalla maktspelet bakom de fagra proklamationerna. Hoppas att något förlag ser till att boken också kan nå svenska läsare. Jag tror att den behövs. Läs recensionen
Läs också presentation av boken tidigare på den här sajten.