Det är härligt att ro. När jag gick på rehab under förra året, var roddmaskinen det redskap, som jag tyckte allra bäst om. Efter femton minuter med den blev de andra övningarna så mycket lättare. Rodden gjorde aldrig ont, endorfinerna strömmade till. När jag gick därifrån, längtade jag efter att få ro igen. Det blev som en drog.
Roddare var en beteckning på personer i det svenska offentliga livet, som svängde vid åsynen av den tyska krigsmaskinens framfart i begynnelsen av det andra världskriget. De intalade sig, att vårt lands framtid låg i ett Neuropa under tyskt befäl. De var inte nazister, inte rasister, inte nödvändigtvis tyskvänner – de rodde från en strand, som ansågs inte kunna försvaras, till en annan strand, som var befäst och där god ordning rådde.
Dessa roddare fanns i så gott som alla politiska grupperingar, den statsbärande arbetarrörelsen inkluderad. Och nästan alla fortsatte att vara goda demokrater; få ville tafsa på den svenska rättsordningen. Men de ansåg, att Sverige som ett litet land borde tillförsäkra sig ett gynnsamt läge, när stormaktsbalansen höll på att omstöpas. De flesta roddare var inte heller några landsförrädare. De ville, att landet skulle ha det bästa beskydd, det kunde få. De blev roddare, inte livräddare, men inte heller dråpare.
När någonting inte fungerar, som det ska, kommer roddarreflexen fram. För rodden gör allting så mycket enklare, trevligare, helst om man har medvind. Man styr mot en säker hamn, dock bör man inte tappa åran. Man känner styrka, men man bärgar inte några nödlidande eller strandsatta, man väntar att bli bärgad själv, om det skulle gå åt pipan. Det gamla landet var svagt och råddigt, det nya välkomnande – det hade hårda nypor, moderna tekniker och metoder. Med detta fanns en släkt- och ödesgemenskap. Kultur, vetenskap, historia, också språket.
Det blev inte riktigt som de trodde. Rodden avbröts, mitt på svallande hav. Min rehab också. Hamnar ödelades. Smärtan i högerhöften blev kvar. Jag patientutlasades från landstinget. Förhoppningen om det nya Europa föll i aska. Nya farkoster tog över. Nu gäller hundpromenader. Fast det var härligt att ro.